barnets rätt

Skriftlig fråga 1999/2000:368 av Hagström, Ulla-Britt (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-12-13
Besvarad
1999-12-27
Anmäld
2000-01-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 13 december

Fråga 1999/2000:368

av Ulla-Britt Hagström (kd) till justitieminister Laila Freivalds om barnets rätt

I alla sammanhang förordas att barnkonventionen gäller och att barnets bästa ska stå i fokus. Ändå kan en man som slagit ihjäl ett litet barns mamma få behålla barnet i vårt land. Laga grund tycks saknas för att frånta honom rätten att i egenskap av vårdnadshavare bestämma i vilket familjehem barnet ska bo under den tid han sitter i fängelse eller genomgår rättspsykiatrisk vård.

Skulle det bli verklighet att ett rättsfall efter de överklaganden som är möjliga att göra, ändå visar att en pappa som slagit ihjäl ett barns mamma får behålla vårdnaden om barnet, är hela rättssäkerheten i fara. Det skulle leda till att en man vid en vårdnadstvist kan slå ihjäl mamman, för att få vårdnaden om barnet.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till justitieminister Laila Freivalds:

Vilka åtgärder kommer justitieministern att vidta för att skapa lagstiftningsskydd för barn vars föräldrar begått våldshandlingar?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:368 besvarad av justitieminister Laila Freivalds

den 23 december

Svar på fråga 1999/2000:368 om barnets rätt

Justitieminister Laila Freivalds

Ulla-Britt Hagström har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att skapa lagskydd för barn vars föräldrar begått våldshandlingar. Bakgrunden till frågan torde vara ett par fall som uppmärksammats i medierna. I fallen har barnets far i egenskap av vårdnadshavare kunnat råda över vilket familjehem barnet ska placeras i, trots att han varit frihetsberövad.

Jag kan naturligtvis inte kommentera aktuella ärenden. Hur domstolar och myndigheter ska agera måste avgöras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Rent allmänt kan dock följande sägas.

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som gäller barnets personliga angelägenheter. Det innebär bl.a. att en familjehemsplacering med stöd av socialtjänstlagen inte kan ske om vårdnadshavaren motsätter sig det. Begränsar vårdnadshavaren sitt samtycke till en viss form av placering, får socialnämnden i det enskilda fallet bedöma om det begränsade samtycket kan anses ge tillräckligt utrymme för att garantera barnet den behövliga vården. Om så inte bedöms vara fallet, kan vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) aktualiseras. Vid ett omhändertagande enligt LVU kan vårdnadshavaren inte bestämma om barnets placering.

I ett av de uppmärksammade fallen gjorde socialnämnden uppenbarligen bedömningen att vårdbehovet kunde tillgodoses inom ramen för frivilliga insatser och att det alltså inte behövdes någon åtgärd enligt LVU. I ett annat fall ansökte socialnämnden om vård enligt LVU men länsrätten ansåg att det inte fanns grund för tvångsvård.

Om en förälder vid vårdnaden om sitt barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska rätten besluta om ändring i vårdnaden (6 kap. 7 § föräldrabalken). En fråga om ändring i vårdnaden prövas på talan av socialnämnden. Socialnämnden kan alltså, om domstolen bedömer att förutsättningarna i lagen är uppfyllda, få till stånd en överflyttning av vårdnaden från föräldern till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. I de fall som tagits upp i medierna har frågan om överflyttning av vårdnaden inte kommit under rättens prövning.

Som framgått är det inte så att de barn som Ulla-Britt Hagström tänker på saknar skydd i lagen i dag. Både reglerna i LVU och reglerna i föräldrabalken ger möjlighet att ingripa till skydd för barnen. Barnets bästa ska alltid vara ledstjärnan. Men vad som är bäst för ett barn i ett enskilt fall är svårt att veta utan ingående kännedom om fallet.

Regeringen följer alltid noga hur regler som nära berör barn tillämpas och överväger fortlöpande om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att barns rätt och barns bästa ska tillgodoses.

Jag kan nämna att regeringen i juni tillsatte den s.k. LVU-utredningen. Utredningen har i uppdrag att bl.a. se över LVU i syfte att stärka barnperspektivet och barnets rättigheter i lagen.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.