barnet i asylprocessen

Skriftlig fråga 2001/02:67 av Söderdahl, Willy (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-10-15
Anmäld
2001-10-23
Besvarad
2001-11-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 oktober

Fråga 2001/02:67

av Willy Söderdahl (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om barnet i asylprocessen

Barnombudsmannen genomförde år 2000 en studie av alla tillgängliga asylbeslut i region Stockholm i Solna gällande perioden den 1 juli@30 november 1999. Syftet var att undersöka hur de förändringar, som genomfördes i utlänningslagen den 1 januari 1997 för att garantera barnens rättigheter i utlänningsärenden, beaktats av Migrationsverket. Barnombudsmannen konstaterade att bristerna var tydliga när det gällde respekten för barns deltagande i asylprocessen, bedömningen av barnets bästa, redovisningen av denna bedömning i besluten, utredarnas kontakt med barnen och kunskapen om barns behov och intressen. Det mest anmärkningsvärda var, enligt BO, i hur liten utsträckning barn sågs som egna deltagande individer i asylprocessen. De betraktas nästan alltid som bihang till föräldrarna.

Mot bakgrund av denna förödande kritik vill jag fråga statsrådet Klingvall:

Avser regeringen vidta åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena och se till att lagstiftarens intentioner med lagändringarna 1997 får genomslag?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:67 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 2 november

Svar på fråga 2001/02:67 om barnet i asylprocessen

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Willy Söderdahl har frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärder för att komma till rätta med missförhållanden och se till att lagstiftarens intentioner med ändringarna i utlänningslagen 1997, som berör barnfrågor, får genomslag.

Willy Söderdahl anger som bakgrund till sin fråga att Barnombudsmannen (BO) förra året kritiserade Migrationsverket i rapporten Barnets bästa i asylärenden. Kritik riktades främst mot respekten för barnets deltagande i asylprocessen, bedömningen av barnets bästa, redovisningen av denna bedömning i besluten, utredarnas kontakt med barnet samt att barnet oftast sågs som bihang till sina föräldrar och inte som självständiga deltagande individer.

FN:s barnkonvention har nu varit i kraft i drygt tio års tid och har en bred global anslutning. Konventionen har införlivats i den svenska utlänningslagen genom de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997. I lagens portalbestämmelse (1 kap. 1 § andra stycket) står det att i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Vidare finns det en bestämmelse (11 kap. 1 a §) som innebär att det, om det inte är olämpligt, ska klarläggas vad barn som berörs av ett beslut har att anföra och att det ska tas den hänsyn till det anförda som barnets ålder och mognad motiverar.

Alltsedan lagändringen trädde i kraft år 1997 har ett fortlöpande arbete pågått för att stärka barnets ställning i asylprocessen bl.a. i det avseende som Willy Söderdahl lyfter fram. Migrationsverket redovisade i februari i år rapporten Barn i utlänningsärenden som en redovisning av ett särskilt projekt om barn i asyl- och tillståndsprocessen. Rapporten tar upp sådana frågor som hur barnkompetensen vid Migrationsverket kan stärkas genom utbildning, fortbildning och handledning. Arbetet har bl.a. syftat till att förbättra asylutredningarna genom att ge tydliga anvisningar om i vilka fall barn ska höras i utredningarna och hur intervjuerna ska gå till. Vidare har stor vikt lagts vid att beslutsmotiveringarna i barnärenden ska bli bättre och klart redovisa bedömningar om vad som anses bäst för det enskilda barnet. Utifrån de förslag som lämnas i rapporten kommer Migrationsverket att arbeta vidare med att fördjupa och förbättra arbetet och utveckla barnperspektivet i handläggningen av enskilda ärenden. Migrationsverket är en av de myndigheter som ingår i det pilotprojekt som drivs av Barnombudsmannen och som syftar till att stärka barnperspektivet i myndigheternas arbete, bl.a. genom användning av barnkonsekvensanalyser i alla beslut som på något sätt berör barn.

Jag delar Willy Söderdahls uppfattning att frågor om hur barn deltar och respekteras i asylprocessen är oerhört viktiga. Jag kan i detta sammanhang nämna att barnets rätt att höras var ett tema för EU-seminariet Barn i krig och på flykt @ ett barnrättsperspektiv i flykting- och biståndspolitiken som regeringen arrangerade i Norrköping den 1@2 mars 2001.

Som framgått tidigare i det här svaret lägger Migrationsverket ned ett stort arbete för att barnperspektivet ska genomsyra handläggningen av enskilda ärenden som rör barn. Den kraft som Migrationsverket ägnar dessa frågor visar, enligt min mening, att de åtgärder som aktualiserats av Barnombudsmannen är väl uppmärksammade av Migrationsverket inom ramen för den nu gällande lagstiftningen.

Svaret på Willy Söderdahls fråga är sammanfattningsvis att regeringen inte avser att föreslå en ändrad lagstiftning eller vidta andra åtgärder när det gäller frågor om barnet i asylprocessen.

I övrigt vill jag hänvisa till mitt svar den 29 juni 2001 på riksdagsfråga 2000/01:1449 från Magda Ayoub om barnens rätt att höras.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.