Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

barnens rätt att höras

Skriftlig fråga 2000/01:1449 av Ayoub, Magda (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-06-20
Besvarad
2001-07-02
Anmäld
2001-09-18

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 juni

Fråga 2000/01:1449

 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om barnens rätt att höras

Under senare tid har flera familjer, vars barn inte hörts av Migrationsverket, avvisats från Sverige. Utlänningslagens 11 kap. 1 § angående "Utredning om barn m.m." lyder: "Vid bedömningen av frågor om tillstånd enligt denna lag skall det, om det inte är olämpligt, klarläggas vad barn som berörs av ett beslut i ärendet har att anföra och det skall tas den hänsyn till det anförda som barnets ålder och mognad motiverar." Lagtexten är tvingande i den meningen att den anger ordet "skall". Det är därför anmärkningsvärt när Migrationsverket ändå inte hör barn som uttryckligen framfört önskemål om detsamma. Enligt FN:s barnkonvention ska konventionsstaterna "tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras".

Enligt Utlänningsnämnden är det utlänningslagen och dess förarbeten (prop. 1996/97:25) som är vägledande i deras bedömning. Utifrån detta drar nämnden en annan slutsats än den att det är barnens absoluta rätt att uttrycka sin åsikt och bli hörd.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att komma till rätta med den diskrepans som uppstått mellan intentionen bakom utlänningslagen och dess tillämpning?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1449 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 29 juni

Svar på fråga 2000/01:1449 om barnens rätt att höras

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Magda Ayoub har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med den diskrepans som uppstått mellan intentionen bakom utlänningslagen och dess tillämpning när det gäller barnets rätt att höras.

Som bakgrund till frågan anger Magda Ayoub att flera familjer vars barn inte hörts av Migrationsverket under senare tid avvisats från Sverige. Magda Ayoub anser det vara anmärkningsvärt när Migrationsverket inte hör barn som uttryckligen framför önskemål om det. Magda Ayoub anser vidare att Utlänningsnämnden drar en annan slutsats än den att det är barnens absoluta rätt att uttrycka sin åsikt och bli hörda. Magda Ayoub hänvisar till utlänningslagen 11 kap. 1 § och till FN:s barnkonvention.

Låt mig inledningsvis förtydliga att barn som kommer ensamma till Sverige och söker asyl alltid hörs, ofta vid flera tillfällen, oavsett ålder. Jag kommer fortsättningsvis i mitt svar att ta upp situationen för de barn som kommer till Sverige tillsammans med sin familj.

Magda Ayoub berör i sin fråga ett prioriterat ämne. Regeringen arbetar kontinuerligt och på flera plan med frågor som rör särskilt asylsökande barn och deras rättigheter. Den av regeringen tillsatta Barnkommittén berörde frågan om barnet i asylutredningarna i sin delrapport SOU 1996:115. Genom lagändring 1997 infördes den s.k. portalparagrafen om barnets bästa i utlänningslagen samtidigt med den lagregel som tar upp hörande av barn. Sverige har i dag kommit långt när det gäller att uppmärksamma de asylsökande barnens särskilda behov. Sverige är även pådrivande när det gäller att uppmärksamma barnens särskilda behov inom arbetet med harmoniseringen av den europeiska asylpolitiken.

Jag delar inte Magda Ayoubs bedömning att det allmänt sett råder en diskrepans mellan intentionen i utlänningslagen och dess tillämpning. Med hänsyn till barnets bästa krävs noggranna överväganden av utlänningsmyndigheterna utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. I detta ligger även bedömningen av om det är lämpligt att höra barn som ingår i en asylsökande familj. Inför lagändringen 1997 uttalade regeringen bl.a. att man var medveten om det förhållandet att det inte alltid, i vart fall inte tveklöst, kan sägas vara till barnets bästa att det hörs.

I februari 2001 presenterade Migrationsverket rapporten Barn i utlänningsärenden. Rapporten tar bl.a. upp asylsökande barn i familj. Verket för i rapporten ett resonemang kring de åsikter som framförts i Barnombudsmannens rapport Barnets bästa i asylärenden (Barnombudsmannen 2000). I rapporten lämnas förslag till åtgärder på de problem som uppmärksammats. Som ett direkt resultat av rapporten kommer Migrationsverket att genomföra en utbildning om bl.a. barnkonventionen och dess betydelse i utlänningsrätten, samtalsmetodik och hur barnet påverkas av en utredningssituation. Utbildningen har tillkommit i samarbete med UNHCR, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och universitetet i Linköping.

Migrationsverket har tidigare utfärdat riktlinjer för hörande av barn i asylutredningar. Riktlinjerna kommer att vara föremål för översyn med anledning av vad som framkommit av rapporten.

Mitt svar till Magda Ayoub är att regeringen även fortsättningsvis noggrant kommer att följa hur barnens rättigheter tas till vara av utlänningsmyndigheterna och hur dessa myndigheter fortsätter att utveckla sitt förhållningssätt till asylsökande barns rättigheter. Det finns därför för närvarande ingen anledning att vidta några åtgärder med anledning av de problem som redan identifierats av berörd myndighet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.