barnbidragsreglerna

Skriftlig fråga 1997/98:86 av Pålsson, Chatrine (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-10-27
Anmäld
1997-11-03
Besvarad
1997-11-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:86 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om barnbidragsreglerna

I dag finns det en orättvisa mellan de familjer som är anställda av UD eller Sida jämfört med dem som har en ideell icke-statlig hjälporganisation som arbetsgivare. Är man statligt anställd med placering utomlands och har minderåriga barn så får man barnbidrag på samma sätt som om man vore bosatt i Sverige. Detta gäller inte automatiskt för alla de seriösa organisationer med vilka Sida har ett samarbete. De icke-statligt anställda faller utanför det svenska regelsystemet, vilket kan få stora konsekvenser för den enskilde. Ett exempel är den sexbarnsfamilj som arbetat i Kenya i sex år och återvänder till Sverige sommaren 1996. Då har det kommit nya regler om flerbarnstillägg och familjen får finna sig i att bli behandlad som om alla sex barnen blivit födda efter januari 1996, dvs. de fick inget flerbarnstillägg. Räknat på den tid som är kvar tills de har fyllt 18 år så innebär det att familjen har tappat tiotusentals kronor enbart på grund av att de haft fel arbetsgivare. Hade de varit utsända av Sidas i stället för en av Sidas ideella samarbetspartner så hade denna ekonomiska förlust inte inträffat. Det borde vara rimligt att se över barnbidragssystemet så att familjer som är anställda av ideella hjälporganisationer får samma förutsättningar som de Sidaanställda vad gäller barnbidragsreglerna.

Min fråga till statsrådet Maj-Inger Klingvall är:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att undanröja orättvisan i barnbidragsreglerna för ideella organisationers anställda jämfört med Sidaanställda?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:86 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:86 om barnbidragsreglerna
    Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att undanröja orättvisan i barnbidragsreglerna för ideella organisationers anställda jämfört med Sida-anställda.

De nuvarande reglerna innebär att ett barn som lämnar Sverige i normalfallet anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden också anses vara bosatta i Sverige. Medföljande barn till personer anställda av Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund har rätt till barnbidrag upp till tre år i samband med utlandsvistelse. Samma regler gäller även barn till biståndsarbetare knutna till frivilliga organisationer.

En ytterligare utvidgning av kretsen som skall anses vara bosatta i Sverige under hela tiden för utlandsvistelsen skulle innebära att kostnaderna för barnbidrag skulle öka. Jag har för närvarande inte för avsikt att föreslå någon förändring av de aktuella reglerna i den riktning som Chatrine Pålsson förordar. jag vill dock tillägga att Utredningen om socialförsäkringens personkrets (S 1995:8) i sitt betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) behandlar frågan om biståndsarbetares rätt till socialförsäkringsförmåner. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Socialdepartementet.

När det gäller exempel om sexbarnsfamiljen som inte återfick flerbarnstilläggen efter återkomsten till Sverige år 1996, är detta något som har gällt alla som vistats utomlands och förlorat rätten till barnbidrag. Som Chatrine Pålsson säkert känner till har regeringen lämnat ett förslag i årets budgetproposition som innebär att de familjer som av olika skäl, t.ex. ett barns studieavbrott eller en längre utlandsvistelse, har förlorat rätten till flerbarnstillägg eller som har fått barn under åren 1996 och 1997, skall få möjlighet att söka detta fr.o.m. den 1 januari 1998.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.