barn som brottsoffer
Skriftlig fråga 2000/01:797 av Adolfsson, Berit (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-26
- Anmäld
- 2001-03-06
- Besvarad
- 2001-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:797
av Berit Adolfsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om barn som brottsofferBarn som blir vittne till våld i familjen är brottsoffer. Många gånger är barn inte bara vittne till våldet @ de är själva utsatta för våld. Barnets perspektiv måste finnas i centrum så att barnet får hjälp till att bearbeta sina känslor inför vad som hänt i familjen. De måste få tillgång till en stödperson som kan hjälpa dem bearbeta sina traumatiska upplevelser.
Barn glöms ofta bort i familjer där det förekommer misshandel. De flesta kvinnor som lever i en familjevåldssituation har barn. Barnen sover inte när en misshandel pågår! Barnen hör att mamman misshandlas även om misshandeln försiggår bakom stängda dörrar.
Det finns ingen tillgänglig statistik på hur många barn som är vittnen till misshandel av mamman eller själva utsätts för våld. Hemmet som ska vara en trygg plats blir i stället kaotiskt. Barnen utsätts indirekt eller direkt för psykisk eller fysisk misshandel.
Enligt FN:s barnkonventions artikel 19 har barnet rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att barn i juridisk mening ska bli betraktade som brottsoffer?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:797 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på fråga 2000/01:797 om barn som brottsoffer
Justitieminister Thomas Bodström
Berit Adolfsson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att barn i juridisk mening ska bli betraktade som brottsoffer.
Jag vill börja med att slå fast att när ett barn av t.ex. en förälder utsätts för våld eller kränkande behandling är barnet naturligtvis ett brottsoffer. Enligt Berit Adolfsson bör barnet också i de fall då det bevittnar våld inom familjen anses som brottsoffer.
Självklart är det så att barn som bevittnar våld i hemmet kan betraktas som brottsoffer. Det är utan tvekan en mycket traumatisk upplevelse för ett barn att bli vittne till hur mamma eller pappa blir slagen av den andre föräldern eller av någon annan närstående. Känslan av otrygghet och oförmågan att kunna hjälpa den som blir utsatt för våld sätter med all säkerhet djupa spår i de barn som upplevt detta. Det är också självklart att de kan behöva professionell hjälp att bearbeta en sådan händelse.
Det är då särskilt viktigt att de myndigheter och andra inrättningar som kan hjälpa ett barn får kännedom om att det har förekommit våld i hemmet. Här finns en viktig uppgift för bl.a. polisen. När polisen kommer till ett hem där någon har misshandlats måste alltså polisen vara uppmärksam på om det finns barn i familjen. Av stor betydelse är då att polisen har kompetens i hur man som polis bemöter barn och hanterar situationer där barn är inblandade. I sammanhanget kan nämnas att det på regeringens uppdrag har tillsatts en kommitté, Kommittén mot barnmisshandel, för att utreda barnmisshandel och därmed sammanhängande frågor. I ett delbetänkande från kommittén (SOU 2000:42) har föreslagits att det i grundutbildningen för poliser ska införas ett avsnitt som ger kunskaper om barns utveckling och behov samt en god allmän kompetens i att utreda och handlägga ärenden där barn är inblandade. Vidare betonas vikten av att polisen underrättar socialtjänsten om barn i misshandelsmiljöer och att detta gäller även om det inte är barnet självt som blivit utsatt för misshandel.
Om det finns barn i ett hem där våld har förekommit ska alltså polis som kommit till platsen omgående underrätta socialtjänsten om detta. En bestämmelse om detta finns också i socialtjänstlagen (1980:620). Jag vet att det har påbörjats flera projekt runtom i landet i vilka polis och socialtjänst samarbetar för att få detta att fungera smidigt.
Det kan inte nog understrykas vilken viktig roll de sociala myndigheterna har för stödet till brottsoffer i allmänhet och till unga brottsoffer i synnerhet. Detta markeras också särskilt i den proposition om stöd till brottsoffer som regeringen kommer att överlämna till riksdagen under denna vecka. Där föreslås nämligen en särskild bestämmelse om socialtjänstens ansvar för alla brottsoffer.
Det är emellertid inte bara polisen och socialtjänsten som måste bli bättre på att ta hand om barn som bevittnat våld i familjen. Hälso- och sjukvården möter många av dessa barn när de tillsammans med sin förälder kommer till sjukhusens akutintag. Det är då angeläget att sjukvårdspersonalen uppmärksammar barnen och tar sig tid att prata med dem. Även hälso- och sjukvårdsanställda är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden kan behöva ingripa.
Barn som bevittnar våld i hemmet bör alltså i den mening som nu berörts betraktas som brottsoffer och få det skydd och stöd som behövs. Det kan också noteras att barnet kan ha rätt till skadestånd oberoende av om brottet direkt riktat sig mot barnet eller inte.
Från mina utgångspunkter är det viktiga här inte att sätta en viss etikett på de barn som bevittnar våld i familjen. Det viktiga är att de får hjälp och stöd från samhället. Sådant stöd måste de få oavsett om de i en strikt bemärkelse är att betrakta som brottsoffer, målsägande eller något annat. Behovet är detsamma.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.