Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

barn med utländsk härkomst

Skriftlig fråga 2003/04:1202 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-14
Anmäld
2004-05-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-05-26
Svar anmält
2004-05-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 maj

Fråga 2003/04:1202

 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Berit Andnor om barn med utländsk härkomst

I betydligt mer än ett år har jag begärt att regeringen ska agera för att hjälpa svenska barn med utländsk härkomst som mot sin vilja sänds utomlands @ företrädesvis till Somalia @ för att uppfostras, under omständigheter som aldrig skulle accepteras för infödda barn. Regeringen har dock stått fullständigt passiv inför dessa barns vanmaktssituation.

TV 4 har visat hur utlandsmyndigheten har mycket svårt att hjälpa barn som söker sig till ambassader och konsulat, eftersom utfärdande av pass och hemresa kräver målsmans tillstånd. Det saknas möjligheter att hjälpa på plats, varför hjälpsökande barn lever på gatan.

Regeringen måste se över lagstiftningen som gäller vid dessa barns resor till släktens forna hemland. Det finns en blind fläck i lagstiftningen: Skolplikten upphör när barnet är utomlands, samtidigt som det i praktiken varit oklart vad socialtjänsten bör medverka till och vilket uppföljningsansvar socialtjänsten har. Därtill har svenska beskickningar haft svårt att hjälpa barn att komma hem, eftersom det kräver föräldrarnas medgivande och dessa inte alltid går att lokalisera. Resultatet blir stor utsatthet för barnen i avvaktan på tvångsomhändertaganden i barnens hemkommuner.

Är statsrådet nu beredd att se över och stärka den lagstiftningen som är berörd vid barns resor till släktens tidigare hemländer?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1202 besvarad av Morgan Johansson

den 26 maj

Svar på frågorna 2003/04:1202 om barn med utländsk härkomst och 1203 om invandrarbarn som sänds utomlands

Statsrådet Morgan Johansson

Sten Tolgfors har frågat statsrådet Andnor om hon är beredd att se över och stärka den lagstiftning som är berörd vid barns resor till släktens tidigare hemländer. Vidare har han frågat om hon är beredd att inventera kunskapen om hur vanligt det är att svenska barn sänds utomlands, till bland annat hård lägerverksamhet och de omständigheter barnen hamnar i. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna. Jag ger ett gemensamt svar på de två frågorna.

Inledningsvis vill jag säga att jag är både upprörd och bekymrad över att föräldrar väljer att överge sina barn i förhållanden som helt skiljer sig från dem de är vana vid i Sverige. För att ta sig ur dessa förhållanden rymmer de och riskerar att hamna i mycket utsatta situationer.

Såväl utlandsmyndigheterna som myndigheterna i Sverige måste följa gällande regler när det handlar om att hjälpa dessa barn. Det är ett antal olika lagar som kommer i fråga i dessa ärenden. Hur reglerna är utformade har jag redogjort för i mina svar på Sten Tolgfors frågor 2002/03:466, 2002/03:827 och 828. Ett arbete pågår mellan berörda departement för att klarlägga om det finns behov av stärkt lagstiftning inom något av områdena och om andra åtgärder behöver vidtas för att stärka barnets skydd inom det här området.

Ärenden om barn, där kontakten med socialtjänsten aktualiseras av att barnet sökt upp en svensk utlandsmyndighet, är sällan förekommande i kommunerna vilket gör att det finns liten erfarenhet att stödja sig på när ett sådant här ärende dyker upp. Ärendena är dessutom, enligt de uppgifter jag fått från Utrikesdepartementet, ofta komplicerade och de berörda myndigheterna är osäkra på hur ärendena ska handläggas. Detta resulterar i sin tur i långa handläggningstider. Därför kommer jag att ge Socialstyrelsen i uppdrag att med utgångspunkt i gällande regler ta fram rekommendationer för hur den här typen av ärenden ska handläggas och sprida dem till kommunerna.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.