barn med funktionshinder
Skriftlig fråga 1999/2000:649 av Husmark Pehrsson, Cristina (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-03-02
- Anmäld
- 2000-03-07
- Besvarad
- 2000-03-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 1 mars
Fråga 1999/2000:650
av Cristina Husmark Pehrsson (m) till socialminister Lars Engqvist om särskilt utbildningsbidragVid ett flertal tillfällen det senaste året har jag tillskrivit socialministern och frågat om inte socialministern är medveten om de stora problemen som ett delat huvudmannaskap innebär för de funktionshindrade. Inte minst syns detta vad gäller överklaganden enligt lagen (1993:387) om stöd och service för vissa funktionshindrade, samt huvudmännens vägran att verkställa domar som har till syfte att underlätta för funktionshindrade att leva ett fullgott liv. Vi har alla kunnat se hur två huvudmän splittrar kompetensen och ger upphov till bristande helhetssyn.
Vad gäller ett delat huvudmannaskap har socialministern varje gång hänvisat till samverkan mellan dessa huvudmän; kommun och RVF/försäkringskassorna. Men nu har det hänt igen: En liten CP-skadad flicka bollas mellan huvudmännen. Hon förvägras hjälp och kan därför inte gå i skolan. Barnkonventionen innefattar också dessa barn, men vi ser ofta hur lagar och förordningar i Sverige i stället försvårar och sätter upp hinder.
Vad ämnar socialministern göra för att också barn med funktionshinder ska omfattas av barnkonventionen och inte komma i kläm mellan olika myndigheter som vägrar samarbeta?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:649 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
Svar på fråga 1999/2000:649 om barn med funktionshinder
Socialminister Lars Engqvist
Cristina Husmark Pehrsson har frågat vad jag ämnar göra för att barn med funktionshinder ska omfattas av barnkonventionen och inte komma i kläm mellan olika myndigheter som vägrar att samarbeta.
I de lagar som framför allt berör barn med funktionshinder och deras familjer, t.ex. hälso- och sjukvårdslagen (HSL), socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) finns särskilda paragrafer om samverkan mellan berörda myndigheter. LSS innehåller dessutom en paragraf (15 § 1 p.) som ger kommunerna ett ansvar för att personer som tillhör LSS personkrets får sina behov tillgodosedda. Enligt såväl HSL som LSS bör också insatserna samordnas i en habiliteringsplan eller individuell plan. Finns det flera planer hos olika huvudmän är huvudmännen skyldiga att informera varandra.
Jag är dock medveten om att både samverkan och den individuella planeringen brister på många håll trots att de är av så stor betydelse för de funktionshindrade barn som är beroende av stöd från flera verksamheter. Ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän är inte alltid så klar men det måste också finnas utrymme för flexibla lösningar eftersom varje barns situation och behov av stöd är speciellt. Samverkan måste därför få en centralare roll. Jag återkommer till frågan i den nationella handlingsplan för handikappolitiken som regeringen avser att överlämna till riksdagen inom kort.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.