Banavgiftshöjningar för järnväg
Skriftlig fråga 2015/16:1227 av Anders Åkesson (C)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2016-05-17
- Överlämnad
- 2016-05-17
- Anmäld
- 2016-05-18
- Svarsdatum
- 2016-05-25
- Sista svarsdatum
- 2016-05-25
- Besvarad
- 2016-05-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Godstågsbolagen som är verksamma i vårt land är pressade och flera av dem har gått i konkurs. Under perioden 2008 - 2014 var den genomsnittliga förlusten för godstågsbolagen tillsammans ca 400 miljoner per år. Det finns i dag ingen uthållig lönsamhet för godstransport på järnväg.
Strax före valet 2014 lovade de båda nuvarande regeringspartierna frysta banavgifter: "skicket på svensk järnväg är nu så undermåligt att vi socialdemokrater vill stoppa höjningen av banavgifterna tills järnvägen fungerar bättre. Det är inte rimligt att pendlare och industrin ska betala fullt pris för en järnväg som inte fungerar" hette det i Socialdemokraternas sammanställning Fungera nu, från den 24 augusti 2014.
Vallöftet glömdes snabbt efter valet och banavgifterna fortsatte i stället att höjas.
Men så i vårändringsbudgeten 2015 fanns ett stycke med om att mot bakgrund av banavgiftshöjningarna och skicket på järnvägarna kompensera järnvägsföretagen och regeringen gav då Trafikverket i uppdrag att senast den 30 november 2015 återkomma med ett förslag.
Trafikverket höll tidtabellen och den 30 nov kom deras rapport. I denna föreslogs att en miljökompensation med 170 miljoner per år ska införas under 2016-2020.
Det är snart ett halvår sedan regeringen fick Trafikverkets förslag om en miljökompensation på 170 miljoner per år. Men sedan förslaget hamnade hos regeringen har inget hänt.
Avsaknad av aktivitet i frågan går att tolka på två sätt:
Regeringen anser att skicket på det svenska järnvägsnätet är så pass gott att man inte längre - till skillnad från vad man ansåg hösten 2014 - anser att en kompensation är nödvändig.
Regeringen saknar förmågan och den inbördes samsynen för att kunna driva frågan fram till ett beslut.
Min fråga till statsrådet Anna Johansson blir därför:
Av vilken orsak fullföljer inte regeringen vallöftet från augusti 2014 angående banavgifter?
Svar på skriftlig fråga 2015/16:1227 besvarad av Statsrådet Anna Johansson (S)
Dnr N2016/03573/TS | ||
Näringsdepartementet |
Infrastrukturministern |
Till Riksdagen
Svar på fråga 2015/16:1227 av Anders Åkesson (C) Banavgiftshöjningar för järnväg
Anders Åkesson har frågat mig av vilken orsak jag inte fullföljer regeringens vallöfte från 2016 angående banavgifter.
Frågan tolkar jag avser specifikt den kompensation som Trafikverket fick i uppdrag att utreda. En sådan kompensation kräver en notifiering till Europeiska Kommissionen där beräkningsgrunderna är transparanta och verifierade och att det finns beräknade skillnader mellan skatter- och avgifter för godstransporter på järnväg visavi väg.
Den rapport som Trafikverket inkom med till regeringen 2015 beräknade ett utrymme för kompensation om 170 miljoner kronor. Beräkningen baserades på den av Trafikanalys inlämnade rapport om Samhällsekonomiska kostnader i relation till skatte- och avgiftsuttaget 2014.
Den senaste rapport från Trafikanalys som inkom 2016 om Samhällsekonomiska kostnader i relation till skatte- och avgiftsuttaget under 2015 beskriver förändringar från tidigare års bedömningar. Regeringen bereder för närvarande frågan om kompensation baserat på SERA-direktivet.
Regeringen genomför kraftiga förstärkningar av järnvägsunderhållet. Det handlar om 620 miljoner kronor under 2015 och 1 240 miljoner kronor per år under perioden 2016–2018. Regeringen har även i budgetpropositionen för 2016 föreslagit ytterligare fortsatta satsningar på järnvägsunderhållet med 400 miljoner kronor under perioden 2016–2019. Regeringens mål är att långväga godstransporter ska gå på sjöfart och järnväg.
Stockholm den 25 maj 2016
Anna Johansson
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.