avvittringens genomförande och konsekvenser

Skriftlig fråga 1999/2000:249 av Mikaelsson, Maggi (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad: 1999-11-19
Anmäld: 1999-11-23
Besvarad: 1999-11-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 november

Fråga 1999/2000:249
av Maggi Mikaelsson (v) till jordbruksminister Margareta Winberg om avvittringens genomförande och konsekvenser

Riksdagens revisorer har studerat avvittringens genomförande och konsekvenser i Norr- och Västerbotten, informationsrapport 1999/2000:2. Revisorerna konstaterar att de frågor som berörs i rapporten kännetecknas av starka konflikter mellan skilda befolkningsgrupper, samt mellan dessa befolkningsgrupper och staten. Konflikterna gäller bl.a. hur länsstyrelsen tillämpar jakt- och rennäringslagen.

Jakt- och fiskefrågor, både de som är kopplade till avvittringen och de som handlar om hur jaktfrågor tillämpas i förhållande till rennäringslagen, har under senare år inneburit en upptrappad konflikt framför allt i Västerbottens län. Revisorernas uppfattning är att regeringen bör ta konflikterna på allvar och närmare överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att överbrygga motsättningarna.

Det finns all anledning för regeringen att ta till sig revisorernas uppfattning. Inte minst mot bakgrund av det negativa mottagande utredningen om förutsättningarna för en svensk anslutning till ILO-konvention 169 om urbefolkningars rättigheter fått, där kärnan i motståndet har att göra med markrättigheter och därmed också jakt- och fiskerättigheter.

Jag vill därför fråga jordbruksministern vilka åtgärder hon ämnar vidta med anledning av rapporten från Riksdagens revisorer.

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:249 besvarad av

den 24 november

Svar på fråga 1999/2000:249 om avvittringens genomförande och konsekvenser

Jordbruksminister Margareta Winberg

Maggi Mikaelsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta med anledning av Riksdagens revisorers informationsrapport 1999/2000:2 om avvittringens genomförande och konsekvenser.

Bakgrunden till Maggi Mikaelssons fråga är att revisorerna konstaterar att det finns starka konflikter mellan skilda befolkningsgrupper i främst Norr- och Västerbottens län samt mellan dessa befolkningsgrupper och staten. Konflikterna gäller enligt rapporten bl.a. vilka rättigheter som kan knytas till fastigheterna samt hur länsstyrelsen tillämpar jakt- och rennäringslagstiftningen.

Rätten till jakt regleras i jaktlagen (1987:259) och rätten att bedriva rennäring i rennäringslagen (1971:437). Av denna lagstiftning följer att rätten till jakt i princip följer äganderätten till marken, men att den som är medlem i sameby har rätt att jaga på utmark inom de delar av byns betesområde som hör till lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där. Samebymedlems rätt att jaga gäller både på statlig och privat mark och får även ske för avsalu. Trots att lagen varit i kraft i närmare 30 år synes i första hand markägare i Västerbottens län ha svårt att acceptera gällande riksdagsbeslut om rätten till jakt och rennäring.

Några förslag till åtgärder finns inte i revisorernas rapport. Några snabba lösningar på de konflikter som tas upp i rapporten finns enligt min mening inte. Det pågår dock en del arbete som på sikt kan göra det möjligt att öka förståelsen mellan de berörda befolkningsgrupperna.

I betänkandet Samerna @ ett ursprungsfolk i Sverige, frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169, föreslås en nationell informationssatsning om samerna som ursprungsfolk och om den samiska kulturen, liksom vad en svensk anslutning till konventionen skulle innebära för berörda parter. För närvarande pågår en sammanställning av betänkandets remissvar. Finner regering och riksdag att en informationssatsning bör genomföras, kan denna vara ett lämpligt tillfälle att informera om de frågor som Maggi Mikaelsson tar upp.

Vidare ingår i Rennäringspolitiska kommitténs uppdrag bl.a. att lämna förslag för att minimera konflikterna mellan rennäringen och andra markanvändare inom renskötselområdet. Kommittén torde därför komma med förslag som underlättar samförståndslösningar.

Därutöver vill jag peka på det ansvar som den regionala myndigheten, länsstyrelsen, har för denna fråga. Deras arbete att finna vägar att minska konflikter och motsättningar är av stor betydelse. Min avsikt är därför att från länsstyrelserna i de tre nordligaste länen begära en redovisning av hur de avser att bedriva detta arbete.

Jag räknar med att resultatet av dessa åtgärder kommer att underlätta en förståelse mellan de befolkningsgrupper som avses i Maggi Mikaelssons fråga. Behovet av eventuella ytterligare åtgärder kommer att övervägas senare.