avvisning av Kosovoflyktingar
Skriftlig fråga 2000/01:894 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-03-14
- Anmäld
- 2001-03-20
- Besvarad
- 2001-03-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:894
av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om avvisning av KosovoflyktingarI dagarna går de tillfälliga uppehållstillstånden ut för de människor från Kosovo som i slutet av förra året fick viss respit när de skulle avvisas. Det finns all anledning att känna oro över vad som kommer att hända dem.
Det finns i vårt land ett stort antal svårt traumatiserade och söndertrasade människor; män, kvinnor och barn, där svenska myndigheter fattat avvisningsbeslut. Det handlar om människor som återvänder till en mycket oviss framtid. Det handlar om människor som inte kan garanteras någon vård i Kosovo, som inte kan garanteras någon bostad då bostadsbristen är katastrofal, som ej kan garanteras hjälp av de humanitära organisationerna på plats eftersom dessa redan är överbelastade av hjälpbehövande. Dessutom har läget på vissa delar av Balkan den senaste tiden förvärrats på ett oroväckande sätt, varför säkerheten för dessa människor ej heller kan garanteras.
Av de Kosovoflyktingar som ansökt om permanent uppehållstillstånd har fram till i dag ungefär 650 personer fått negativt besked från Utlänningsnämnden. Ca 1 400 personer väntar på besked. Det finns starka skäl att tvivla på hur myndigheten i de här fallen tillämpat bestämmelsen om humanitära skäl samt principen om barnets bästa.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att finna en humanitärt acceptabel lösning för de personer vars tillfälliga uppehållstillstånd löper ut de närmaste dagarna?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:894 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall
Svar på fråga 2000/01:894 om avvisning av Kosovoflyktingar
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Johan Pehrson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att finna en humanitärt acceptabel lösning för de personer vars tillfälliga uppehållstillstånd skulle löpa ut den 15 mars.
Inledningsvis vill jag upplysa Johan Pehrson om att jag kontinuerligt håller mig informerad om utvecklingen i Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien och de bedömningar som görs av FN-administrationen (UNMIK) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), inte minst med tanke på den mer spända situation som nu råder i regionen. UD och berörda myndigheter utbyter fortlöpande information.
Det tillfälliga skyddet för personer från Kosovo löpte ut redan under våren 2000. Medan många återvänt på eget önskemål har andra sökt asyl i Sverige. Sedan UNMIK uttryckt önskemål om att de länder som gett tillfälligt skydd skulle begränsa eller tillfälligt upphöra med återvändande under den instundande vintern fann regeringen den 21 december 2000 i två överlämnade enskilda ärenden skäl att dröja med verkställighet av avlägsnandebeslut fram till den 15 mars i år.
Återvändandet av personer som fått avslag på sina asylansökningar är en fråga som ankommer på berörda myndigheter, i första hand Migrationsverket och i andra hand polismyndigheterna. Jag kan därför inte göra några ytterligare bedömningar i denna fråga men vill upplysa om följande.
Alla som befinns behöva skydd i Sverige, får permanent uppehållstillstånd. Myndigheterna beaktar vid sin prövning säkerhetssituationen i Kosovo. Vidare kan andra personliga omständigheter än skyddsbehov utgöra humanitära skäl för uppehållstillstånd. När barn (under 18 år) berörs kan lägre krav ställas på omständigheterna än om det är fråga om enbart vuxna. Detta särskilda hänsynstagande är i linje med barnkonventionen och dess krav på staterna att i avvägningen mot andra intressen låta hänsyn till det berörda barnets bästa väga tungt. Det har i sådana ärenden exempelvis rört sig om behov av barnpsykiatrisk behandling eller att mycket lång tid tillbringats utanför Kosovo.
Jag vill i detta sammanhang återge de bedömningar av UNMIK och UNHCR som UD tagit del av.
UNHCR bekräftar tidigare bedömningar om den svåra situationen för den som vid ett återvändande till den tidigare hemorten skulle komma att tillhöra en etnisk grupp som är i minoritet på platsen, dvs. i några områden även albaner. Vidare kan humanitära skäl tala mot att en person återvänder för tillfället.
För närvarande bedömer UNHCR att stridigheterna på andra sidan gränsen i Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien inte påverkar förutsättningarna för återvändande av albaner till Kosovo. Personer från byar direkt vid gränsen till Makedonien bör dock inte vara tvungna att återvända för närvarande. Om denna gräns hålls stängd under längre tid skulle emellertid brist efter hand kunna uppstå på drivmedel och vissa varor. I en sådan situation kan det enligt UNHCR finnas anledning att överväga nya rekommendationer när det gäller återvändandet.
UNMIK understryker de framsteg som gjorts i Kosovo. Det finns nu institutioner som ser till att alla barn går i skola, sjuka får vård etc. Bostadsfrågan ser inte UNMIK som ett hinder för att ta emot de omkring 40 000 personer som kan väntas återvända under de närmaste sex@nio månaderna och man har kapacitet för fler om så krävs. Under år 2000 klarade man av ett återvändande av 104 000 albaner. UNMIK delar UNHCR:s bedömningar när det gäller hinder för återvändande av säkerhetsskäl.
Jag vill framhålla, att Sverige utöver de insatser som görs gemensamt av EU kommer att fortsätta sitt engagemang för återuppbyggandet av Kosovo och stödja utvecklingen av ett demokratiskt samhälle där alla kan känna sig säkra mot förföljelse och diskriminering oberoende av etnisk tillhörighet. Även humanitära insatser görs. Ett antal personer i Kosovo med vårdbehov som inte kan tillgodoses där kan sålunda få vård genom ett svenskt projekt, som också innefattar utbildning av läkare. Det svenska engagemanget omfattar också dem som nu har sin tillflykt utomlands eller i andra delar av Förbundsrepubliken Jugoslavien. Jag vill vidare påminna om att det internationella samfundet i Kosovo gör insatser som i förhållande till områdets och befolkningens storlek är helt exceptionella till sin omfattning i förhållande till andra konfliktområden med massflykt.
Jag kan inte instämma med Johan Pehrson i att det skulle finnas starka skäl att tvivla på att myndigheterna följer utlänningslagen. Något initiativ för att vistelse under viss tid generellt eller i förening med tidigare tillfälligt skydd ska ge rätt till permanent uppehållstillstånd avser jag inte att ta. Sverige har gjort och kommer att fortsätta att göra omfattande insatser för att främja trygga förhållanden i Kosovo och utveckla provinsen. Sverige sluter aktivt upp kring EU:s motsvarande insatser och ger FN-missionen starkt stöd. Detta är bl.a. viktigt för att skapa långsiktiga förutsättningar för den stora del av befolkningen som återvänt eller kommer att återvända efter att ha tagit sin tillflykt utanför Kosovo.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.