avvisning av kosovoalbaner

Skriftlig fråga 2000/01:800 av Lager, Per (mp)

den 26 februari

Fråga 2000/01:800

av Per Lager (mp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om avvisning av kosovoalbaner

När "moratoriet" för avvisning av kosovoalbaner upphör i slutet av mars, kommer de återstående ca 2 500 personerna, varav många barn, att börja återsändas till Kosovo. Hur ser situationen ut för dessa återvändande familjer? Finns det bostäder? Är förhållandena människovärdiga? Enligt uppgift har många av de bostäder som var tänkta till de återvändande i höstas blivit upptagna under tiden som gått. Det råder för närvarande stor oro och i många fall desperation bland flyktingarna. Detta har lett till att hjälporganisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och Caritas m.fl. har blivit nedringda av rädda människor. De befintliga tältlägren är ingen plats för barn. Ungefär hälften av flyktingbarnen skulle i dag behöva psykiatrisk hjälp. Hur blir situationen för dessa, när de återvänder till platsen för de traumatiska upplevelserna @ och där ingen psykiatrisk eller liknande hjälp kan erbjudas? Hur stämmer sådana avvisningar överens med barnkonventionens uppmaning om att varje land ska anstränga sig till det yttersta för att skydda barnen? Vintern är kanske över i slutet av mars, men situationen i Kosovo är långt ifrån acceptabel vad gäller möjligheterna för barnfamiljer att kunna starta om under mänskliga förutsättningar. Under rådande förhållanden bör regeringen till att börja med kunna fatta beslut om en förlängning av "moratoriet".

Vad avser ministern göra nu för att försäkra sig om att inte avvisning av hårt utsatta flyktingfamiljer, framför allt barn, sker till ovärdiga levnadsförhållanden i Kosovo?