Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

avvisning av kosovoalbaner

Skriftlig fråga 2000/01:800 av Lager, Per (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-02-26
Anmäld
2001-03-06
Besvarad
2001-03-07

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 februari

Fråga 2000/01:800

 av Per Lager (mp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om avvisning av kosovoalbaner

När "moratoriet" för avvisning av kosovoalbaner upphör i slutet av mars, kommer de återstående ca 2 500 personerna, varav många barn, att börja återsändas till Kosovo. Hur ser situationen ut för dessa återvändande familjer? Finns det bostäder? Är förhållandena människovärdiga? Enligt uppgift har många av de bostäder som var tänkta till de återvändande i höstas blivit upptagna under tiden som gått. Det råder för närvarande stor oro och i många fall desperation bland flyktingarna. Detta har lett till att hjälporganisationer som Röda Korset, Rädda Barnen och Caritas m.fl. har blivit nedringda av rädda människor. De befintliga tältlägren är ingen plats för barn. Ungefär hälften av flyktingbarnen skulle i dag behöva psykiatrisk hjälp. Hur blir situationen för dessa, när de återvänder till platsen för de traumatiska upplevelserna @ och där ingen psykiatrisk eller liknande hjälp kan erbjudas? Hur stämmer sådana avvisningar överens med barnkonventionens uppmaning om att varje land ska anstränga sig till det yttersta för att skydda barnen? Vintern är kanske över i slutet av mars, men situationen i Kosovo är långt ifrån acceptabel vad gäller möjligheterna för barnfamiljer att kunna starta om under mänskliga förutsättningar. Under rådande förhållanden bör regeringen till att börja med kunna fatta beslut om en förlängning av "moratoriet".

Vad avser ministern göra nu för att försäkra sig om att inte avvisning av hårt utsatta flyktingfamiljer, framför allt barn, sker till ovärdiga levnadsförhållanden i Kosovo?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:800 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 7 mars

Svar på fråga 2000/01:800 om avvisning av kosovoalbaner

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Per Lager har frågat mig vad jag avser att göra för att försäkra mig om att inte avvisningar av hårt utsatta flyktingfamiljer, framför allt barn, sker till ovärdiga levnadsförhållanden i Kosovo.

Inledningsvis vill jag upplysa Per Lager om att jag kontinuerligt håller mig informerad om utvecklingen i Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien och de bedömningar som görs av FN-administrationen (UNMIK) och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), inte minst med tanke på den mer spända situation som nu råder i regionen. Ett fortlöpande informationsutbyte sker mellan UD och berörda myndigheter om situationen på västra Balkan, däribland frågor om återvändande.

Sedan UNMIK uttryckt önskemål om att de länder som gett tillfälligt skydd skulle begränsa eller tillfälligt upphöra med återvändande under den instundande vintern gav regeringen den 21 december 2000 vägledning i denna fråga i två överlämnade enskilda ärenden. Regeringen fann skäl att dröja med verkställighet av avlägsnandebeslut till Kosovo fram till den 15 mars i år.

Återvändandet av personer som fått avslag på sina asylansökningar är en fråga som ankommer på berörda myndigheter, i första hand Migrationsverket. Jag kan därför inte göra några ytterligare bedömningar i denna fråga men vill upplysa om följande.

De personer från Kosovo, som nu befinns vara i behov av skydd i Sverige, får permanent uppehållstillstånd. Vidare kan andra personliga omständigheter än skyddsbehov utgöra humanitära skäl för uppehållstillstånd. När barn (under 18 år) berörs kan lägre krav ställas på omständigheterna än om det är frågan om enbart vuxna. Detta särskilda hänsynstagande är i linje med barnkonventionen och dess krav på staterna att i avvägningen mot andra intressen låta hänsyn till det berörda barnets bästa väga tungt. Det har i sådana ärenden exempelvis rört sig om behov av barnpsykiatrisk behandling eller att mycket lång tid tillbringats utanför Kosovo.

Sammanlagt har omkring 1 600 personer från Kosovo, som haft tillfälligt skydd i Sverige, fått permanent uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov eller humanitära skäl (i början av februari 2001). Omkring 1 600 personer väntar efter överklagande på det slutliga beslutet av Utlänningsnämnden.

Omkring 500 personer har hittills fått lagakraftvunna avslagsbeslut. Migrationsverket strävar generellt efter att återvändande ska ske under humana och värdiga förhållanden och i första hand äga rum självmant. Jag har erfarit, att verket utsett kontaktpersoner som i förekommande fall överlämnar det negativa beslutet och ger stöd inför återvändandet. Detta underlättas av att verket har en tjänsteman stationerad i Pristina.

Den 22@23 februari i år skedde i Oslo en genomgång av förutsättningarna för återvändande till Kosovo mellan departement och myndigheter i fyra nordiska länder och ledande företrädare för UNMIK och UNHCR i Kosovo. Även vissa frivilligorganisationer deltog i mötet. Jag vill i detta sammanhang återge vad som där sades av UNMIK och UNHCR.

UNMIK understryker de framsteg som gjorts i Kosovo. Det finns nu institutioner som ser till att alla barn går i skola, sjuka får vård etc. Mycket har skett på bostadsområdet. Behov av bostäder kommer visserligen att finnas under åratal men behovet anses inte vara större än att det kan hanteras. I flertalet fall löser människorna framgångsrikt själva sina bostadsbehov. Bostadsfrågan ser inte UNMIK som ett hinder för att ta emot de omkring 40 000 personer som kan väntas återvända under de närmaste 6@9 månaderna och man har kapacitet för fler om så krävs.

UNHCR bekräftar tidigare bedömningar om den svåra situationen för den som vid ett återvändande skulle komma att tillhöra en etnisk grupp som är i minoritet på platsen. Serbernas situation sägs vara desperat. Vidare kan humanitära skäl tala mot att en person återvänder för tillfället. Undantagsvis kan sålunda en person behöva sådan medicinsk behandling som för närvarande inte står att få i Kosovo. Ensamstående äldre eller minderåriga personer utan någon släkting i Kosovo förtjänar också uppmärksamhet. Detta gäller även traumatiserade personer (däribland fängslade som torterats).

Avslutningsvis vill jag framhålla, att Sverige utöver de insatser som görs gemensamt av EU kommer att fortsätta sitt engagemang för återuppbyggandet av Kosovo och stödja utvecklingen av ett demokratiskt samhälle där alla kan känna sig säkra mot förföljelse och diskriminering oberoende av etnisk tillhörighet. Det svenska engagemanget omfattar också dem som nu har sin tillflykt utomlands eller i andra delar av Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.