Avsteg från 0,7-procentsmålet

Skriftlig fråga 2024/25:316 av Olle Thorell (S)

till Statsrådet Benjamin Dousa (M)

Aidwatch-rapporten 2024 framhåller att EU:s medlemsstater, inklusive Sverige, fortsatt misslyckas med att uppfylla sitt långvariga åtagande att avsätta minst 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) till officiellt utvecklingsbistånd (ODA). I stället uppgick det samlade biståndet för EU-länderna till endast 0,51 procent av BNI under 2023. Detta är en betydande minskning från 0,56 procent föregående år och visar på en nedåtgående trend, vilket innebär att biståndet långsiktigt underlevererar i förhållande till de löften som medlemsländerna gav redan 1970. Enligt Aidwatch-rapporten har detta långvariga underlåtande lett till att över 1,2 biljoner euro i potentiellt bistånd har uteblivit för partnerländer, med direkta konsekvenser för fattigdomsbekämpning, hälsovård och utbildning i utvecklingsländer.

Trots Sveriges åtagande att uppnå FN:s mål om 0,7 procent har Sverige under nuvarande regering tagit beslut om nedskärningar i biståndet. Regeringens beslut om att minska Sveriges bistånd med flera miljarder kronor är ett avsteg från den svenska traditionen av att vara en föregångare inom internationellt bistånd. Nedskärningarna innebär att Sverige nu bidrar med under 0,88 procent av BNI, vilket är betydligt lägre än vad som krävs för att säkerställa långsiktiga och hållbara utvecklingsinsatser. Detta skapar ett allvarligt problem för Sveriges roll som global ledare i biståndsfrågor och underminerar Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang.

Socialdemokraterna har i sin budgetmotion betonat vikten av att Sverige fortsätter att leva upp till FN:s mål om 0,7 procent och dessutom håller fast vid målet om 1 procent av BNI till bistånd. Det handlar inte bara om ekonomiskt stöd utan också om solidaritet med de mest utsatta i världen. Att minska biståndet riskerar att drabba de människor som är i störst behov av hjälp, särskilt i länder med svagare ekonomisk utveckling och där fattigdom och ojämlikhet är utbrett. Dessutom urholkas biståndets effektivitet när länder inte lever upp till sina internationella åtaganden, vilket får negativa konsekvenser för internationellt samarbete och globala mål som Agenda 2030.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Benjamin Dousa:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige ska uppfylla åtagandet om att nå FN:s mål om 0,7 procent av BNI till ODA och säkerställa att det svenska biståndet når de länder som är i störst behov av det?