avgiftssystemet för äldreboende
Skriftlig fråga 1997/98:1058 av Ahlstedt, Rigmor (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-08-28
- Anmäld
- 1998-09-07
- Besvarad
- 1998-09-09
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 28 augusti
Många människor har påtalat för mig det orimliga i dagens offentliga avgiftssystem för äldreboende i kommunerna. Vad händer när en av makarna, som i vanliga fall har ett gemensamt boende, inte längre kan bo kvar i sin hemmiljö på grund av sjukdom eller handikapp och en plats inom serviceboende är oundvikligt? Jo, när avgiften skall räknas ut, innefattar den också det kapital som den egna fastigheten utgör. Fastigheten räknas som en tillgång. Det innebär för närvarande att man kan tvingas sälja sin egendom för att betala serviceboendet för make/maka. Den andre maken/makan tvingas alltså gå ifrån sitt eget boende. Jag anser att detta är orimligt! Jag antar att socialministern har samma åsikt.
Vad avser socialministern vidta för åtgärder för att det redovisade problemet skall undvikas i framtiden?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:1058 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
den 8 september
Rigmor Ahlstedt har frågat mig vad jag avser vidta för åtgärder så att äldre människor ej skall behöva sälja den egna fastigheten för att få råd att betala serviceboende för make/maka.
Enligt socialtjänstlagen 35 § får kommunen ta ut avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. I bestämmelsen anges dock inte vilka beräkningsgrunder eller avgiftssystem som bör användas. Något tak för avgifterna anges heller inte i gällande lagstiftning.
Detta innebär att det i dag inte finns några bestämmelser om hur omsorgstagares förmögenhet skall hanteras i avgiftssystemen.
Bl.a. Socialstyrelsens utvärderingar av kommunernas tillämpning av lagstiftningen har visat att många kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till båda makarnas ekonomiska situation vid avgiftssättningen när den ena personen bor kvar i det tidigare gemensamma hemmet och den andra i särskild boendeform. Av detta skäl har regeringen tagit upp frågan i proposition (1997/98:113) Nationell handlingsplan för äldrepolitiken vilken riksdagsbehandlades i juni detta år. Riksdagens beslut innebär att det i 35 § socialtjänstlagen införs en bestämmelse som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs för att den make/maka som bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden inte skall drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation. Bestämmelsen införs vid årsskiftet.
Jag vill också nämna att riksdagen har beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1998 ändra reglerna för beräkning av bostadstillägg till pensionärer. Regeländringen innebär att värdet av en privatbostadsfastighet eller en privatbostad inte längre skall beaktas vid beräkning av bostadstillägg till pensionärer om den utgör permanentbostad för pensionärens make samtidigt som pensionären har sin bostad i en särskild boendeform.
Avslutningsvis vill jag erinra om att avgifterna inom bl.a. det särskilda boendet samt vissa andra avgifter inom vård- och omsorgsområdet för närvarande utreds inom ramen för en av regeringen tillsatt expertkommitté. Kommittén skall avlämna sitt slutbetänkande i december detta år. Jag är beredd att föreslå enhetligare och tydligare avgiftsregler om kommittén finner lämpliga lösningar på hur sådana regler kan utformas.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.