avgifter inom äldre- och handikappomsorg

Skriftlig fråga 2001/02:1124 av Silfverstrand, Bengt (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-04-26
Besvarad
2002-04-30
Anmäld
2002-05-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 april

Fråga 2001/02:1124

av Bengt Silfverstrand (s) till socialminister Lars Engqvist om avgifter inom äldre- och handikappomsorg

Den 1 juli i år träder den av riksdagen beslutade maxtaxan inom äldre- och handikappomsorgen i kraft. Reformen syftar till att skydda de drygt 270 000 personer som erhåller insatser från äldre- och handikappomsorgen från höga avgifter. Men trots detta vällovliga syfte visar redan nu analyser utförda av Kommunförbundet och flera kommuner att effekterna av reformen knappast blir de förväntade.

De stora förlorarna i det nya systemet torde bli de pensionärer som trots låg inkomst under sina yrkesverksamma år lyckats skapa ett litet kapital för att kunna få en dräglig ålderdom, medan pensionärer med höga pensioner och större kapitaltillgångar synes bli de verkliga vinnarna. Kommunerna har hittills kunnat använda avgifter för mat som regulator för att kunna ge mindre bemedlade pensionärer ("fattigpensionärer") en dräglig tillvaro. Konstruktionen av maxtaxan omöjliggör detta genom att matkostnaden läggs utanför utgiftstaket. Skulle denna kostnad läggas inom avgiftstaket innebär detta i många fall stora merkostnader. Exempel från Skåne visar sålunda att det kan röra sig om merkostnader på 2@3 miljoner för små kommuner.

En möjlig väg att undanröja systemets brister är att ändra reglerna för BTP (bostadstillägg för pensionärer), en annan att höja själva maxtaxan så att matkostnaderna kan ingå utan att detta får menlig inverkan på kommunernas ekonomi.

Är socialministern beredd att genomföra sådana förändringar i konstruktionen av den nya maxtaxan inom äldre- och handikappomsorgen att dess uppenbara brister kan undvikas?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1124 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 2 maj

Svar på fråga 2001/02:1124 om avgifter inom äldre- och handikappomsorg

Socialminister Lars Engqvist

Bengt Silfverstrand har frågat mig om jag är beredd att genomföra sådana förändringar i konstruktionen av den nya maxtaxan inom äldre- och handikappomsorgen att uppenbara brister kan undvikas.

Som framgår av den proposition som ligger till grund för riksdagens beslut om avgifter inom äldre- och handikappomsorg är syftet med de nya bestämmelserna att skydda enskilda mot alltför höga vård- och omsorgsavgifter. Regeringen har beräknat att drygt hälften av de ca 270 000 personer som erhåller vård, omsorg och service kommer att få en bättre ekonomisk situation jämfört med i dag. Huvuddelen av dessa är personer med låga inkomster. Detta framkommer tyvärr sällan i debatten.

Som Bengt Silfverstrand påpekar i sin fråga har det i rapporter från vissa kommuner framkommit att det kan uppstå problem för en grupp personer med låga inkomster eller höga levnadskostnader i samband med genomförandet av de nya avgiftsbestämmelserna. Det sammanhänger främst med att vissa kommuner aviserat att de i sina nya taxe- och avgiftssystem inte längre kommer att jämka matkostnader för personer som @ trots avgiftsbefrielse @ inte uppnår sitt förbehållsbelopp. Det skulle i sin tur kunna leda till att en liten grupp omsorgstagare med låga inkomster tvingas att söka socialbidrag för att klara sitt uppehälle.

Jag vill påpeka att detta sätt att hantera äldres matkostnader inom ramen för kommunernas taxe- och avgiftssystem inte följer av de nya avgiftsbestämmelserna, vilket hävdats från vissa håll. Denna uppfattning delas av Svenska Kommunförbundet. Bestämmelserna leder alltså inte till att fler äldre kommer att behöva söka socialbidrag.

Det huvudsakliga problemet som Bengt Silfverstrands frågeställning belyser är att det alltjämt finns en liten grupp äldre omsorgstagare i samhället som har en bekymmersam ekonomisk situation. Detta problem bör dock inte i första hand hanteras via avgiftssystemen inom den kommunala äldre- och handikappomsorgen, utan problemet måste främst lösas från omsorgstagarnas inkomstsida. Jag vill här nämna att det kommer att införas ett äldreförsörjningsstöd den 1 januari 2003. Stödet tillförsäkrar en skälig levnadsnivå för personer som är äldre än 65 år och som helt saknar pension eller som inte har en pension som ger tillräcklig försörjning.

I januari månad fick Socialstyrelsen i uppdrag att under fem års tid följa kommunernas tillämpning av de nya bestämmelserna. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen för att säkerställa att reformens syften och intentioner verkligen infrias. Jag vill avslutningsvis nämna att Socialstyrelsen inom kort avser utge allmänna råd om tillämpningen av de nya avgiftsbestämmelserna inom äldre- och handikappomsorgen.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.