avgångsvederlag för officerare
Skriftlig fråga 2000/01:709 av Axelsson, Christina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-14
- Anmäld
- 2001-02-20
- Besvarad
- 2001-02-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:709
av Christina Axelsson (s) till försvarsminister Björn von Sydow om avgångsvederlag för officerareNär statliga myndigheter och företag omorganiserar och säger upp anställda sker det uppenbarligen på olika sätt. Kvinnor får en "normal" uppsägning, kanske med viss hjälp till utbildning som inom statligt helägda Posten AB. Andra får mer "manliga" villkor som när myndigheter knutna till Försvarsmakten gör nedskärningar. I medier berättas om hur tre officerare tidigare fått s.k. "fullmaktsanställning" vid sina anställningar inom försvaret. Det innebär att man som anställd inte kan sägas upp vid arbetsbrist. De tre gick med tjänstledighet från försvaret till Pliktverket. Förra året sade de upp sig och återgick till försvaret igen. När så neddragningar skedde inom försvaret fick de totalt tre årslöner @ 900 000 kr @ för att lämna Försvarsmakten till: Pliktverket. Självklart får de behålla avgångsvederlagen. I Nya Wermlandstidningen den 15 januari uppger Försvarsmakten att man ska vidta åtgärder mot den här typen av anställningsvillkor.
Det är självklart att staten ska vara en god förebild som arbetsgivare. Då är det också självklart att motverka @ inte förstärka @ skillnader mellan hur traditionellt manliga respektive kvinnliga yrkesgrupper behandlas.
Min fråga till försvarsministern är:
Vilka åtgärder avser ministern ytterligare vidta för att den här typen av "manliga" extraförmåner inom statliga verksamheter ska upphöra?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:709 besvarad av försvarsminister Björn von Sydow
Svar på fråga 2000/01:709 om avgångsvederlag för officerare
Försvarsminister Björn von Sydow
Christina Axelsson har frågat mig om vilka åtgärder som jag avser vidta för att manliga extraförmåner inom statlig verksamhet ska upphöra. Inger Strömbom anför att det föreligger skillnader mellan hur traditionellt manliga respektive kvinnliga yrkesgrupper behandlas i samband med att statliga myndigheter och företag omorganiserar och säger upp anställda. Christina Axelsson exemplifierar detta med tre yrkesofficerare vilka, efter det att de lämnat Försvarsmakten med avgångsvederlag, anställts av Totalförsvarets pliktverk.
Den fråga som Christina Axelsson ställer har många dimensioner. Den berör bl.a. arbetsgivaruppträdandet inom det statliga området, arbetsrättsliga regler, tillämpningen av ingångna kollektivavtal och skillnaderna mellan mäns och kvinnors förhållanden på arbetsmarknaden. Frågan har också moraliska aspekter för arbetsgivare och arbetstagare. Jag inskränker mitt svar till det som berör Försvarsdepartementets ansvarsområde.
Sett emot det nya försvar som håller på att skapas har Försvarsmakten ett betydande överskott på yrkesofficerare. Trots överskottet har det blivit allt tydligare att antalet yngre yrkesofficerare och sådana med specialkompetens är så begränsat att verksamhetsstörningar kunnat iakttas. Situationen kompliceras av att de äldre yrkesofficerare, som ur ett verksamhetsperspektiv bör lämna Försvarsmakten, är anställda med fullmakt. De yrkesofficerare, de yngsta är i 40-årsåldern, som har denna anställningsform behåller sin fullmakt till dess de endera lämnar sin anställning i förtid, går i pension eller anställs som överste eller kommendör och i högre tjänstegrader. Sedan 1992 anställs inte längre några yrkesofficerare med fullmakt i Försvarsmakten. De som kom i fråga för fullmaktsanställning hade varit anställda som yrkesofficerare i cirka tio år.
Fullmaktsanställningen är precis så stark som Christina Axelsson beskriver. Detta innebär att yrkesofficerare med fullmakt måste stimuleras till att frivilligt lämna Försvarsmakten för att därigenom skapa ett ekonomiskt utrymme för Försvarsmakten att rätta till ovannämnda strukturproblem i övrigt.
Försvarsmakten har valt att erbjuda fullmaktsofficerare i åldern 40@54 år en möjlighet att avgå med ett avgångsvederlag som motsvarar tre årslöner. Någon direkt framgång har erbjudandet inte fått. Av planerade 400 har endast ca 180 yrkesofficerare utnyttjat denna möjlighet under 2000.
Av det underlag jag fått från Försvarsmakten framgår att Försvarsmakten förutsätter att avgångsvederlag inte beslutas för de yrkesofficerare som återanställs vid närstående myndigheter (t.ex. Totalförsvarets pliktverk). Vidare framgår att det pågår en rättslig prövning av myndighetens möjligheter att kräva återbetalning av avgångsvederlagen från dessa yrkesofficerare. Då en sådan prövning berör en arbetsgivares förhållande till sina anställda kan jag av konstitutionella skäl inte ta ställning i sakfrågan.
Av det underlag jag fått från Totalförsvarets pliktverk framgår att myndigheten anser att den av arbetsrättsliga skäl inte kan väga in ett eventuellt avgångsvederlag när myndigheten väljer bland sökanden till vakanta befattningar. Av skäl som ovan kan jag inte heller i denna fråga ta ställning till myndighetens ställningstagande.
Avslutningsvis vill jag återkomma till den moraliska aspekten. Enligt min uppfattning ska alla, såväl enskilda som myndigheter, vara försiktiga med användningen av allmänna medel. Skattebetalarna har rätt att kräva att det är balans mellan myndigheternas behov av verksamhetsanpassningar och de förmåner detta kan leda till för de anställda som berörs. Vidare delar jag Christina Axelssons uppfattning, kvinnor och män ska behandlas lika.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.