Avdragsrätt för sponsring och reglernas effekt på jämställd idrott

Skriftlig fråga 2023/24:334 av Mathias Tegnér (S)

till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)

Frågor om sponsring är i många avseenden centrala för den näringsverksamhet som många företag bedriver. Den osäkerhet som här råder leder också troligen till lägre nivåer av sponsring till svenskt föringsliv, vilket såklart är negativt för det svenska civilsamhället.

Teoretiskt sett är sponsring, lite förenklat, ett ekonomiskt bidrag från ett företag till idrott, kultur eller någon annan allmännyttig verksamhet. I grunden är den svenska regleringen inte orimlig eller ens ovanlig men likafullt problematisk, eftersom den rättspraxis som växt fram över tid skapat problem för många företag.

Huvudregeln återfinns i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), som stipulerar att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Samma kapitel innehåller ett antal bestämmelser som preciserar omfattningen av avdragsrätten för vissa typer av utgifter.

För sponsorsbidrag finns inga regler utöver huvudregeln. I stället har denna regels tolkning kunnat förstås genom den rättspraxis som växt fram.

Under de senaste åren har flera problem med rättspraxisen åskådliggjorts. Ett exempel är att företag som velat sponsra dam- och herridrott på ett likvärdigt sätt inte har getts avdrag för sponsring till kvinnors idrott, då Skatteverkets modeller inte tar höjd för vikten av jämställdhet. Det är naturligtvis orimligt att regelverk för sponsring motverkar jämställd idrott. Andra exempel är då företag inte getts avdrag för gåvor av skyddsutrustning till det offentliga i början av pandemin.

Ett uppmärksammat mål av vikt är företaget Procordias sponsring av en kulturinstitution. Rätten konstaterar att en direkt motprestation och ersättningen inte är tillräckligt om inte ett samband finns mellan företagets och sponsorns verksamhet. Att sponsringens syfte var att förbättra sponsorns goodwill räckte inte. Detta innebär att det råder osäkerhet kring avdragsrätten för företags klimatkompensation, vilket i ljuset av klimatkrisen förefaller absurt.

Under sommaren 2023 beslutade regeringen att tillsätta utredningen Skatteincitament för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet (dir. 2023:87). I direktiven till denna utredning står bland annat följande att läsa: ”En särskild utredare ska lämna ett förslag på skatteincitament för gåvor från juridiska personer till ideell verksamhet. Ett sådant skatteincitament kan bidra till att öka donationerna till ideella organisationer och därigenom främja olika samhällsnyttiga verksamheter.”

I ljuset av osäkerheten kring avdragsrätten för sponsring eller gåva förefaller det suboptimalt att inte utreda denna osäkerhet innan nya skatteincitament införs för gåvor.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:

Varför inkluderades inte frågan om avdragsrätten för sponsring i utredningen Skatteincitament för juridiska personers gåvor till ideell verksamhet?