Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

avbrutna gymnasiestudier

Skriftlig fråga 2000/01:1067 av Cederfelt, Margareta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-04-18
Anmäld
2001-04-24
Besvarad
2001-04-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 april

Fråga 2000/01:1067

 av Margareta Cederfelt (m) till utbildningsminister Thomas Östros om avbrutna gymnasiestudier

Andelen elever som erhåller slutbetyg efter påbörjad gymnasieutbildning sjunker samtidigt som utbildningen blir allt viktigare i kunskapssamhället.

73 % av samtliga elever som påbörjat gymnasiet för fyra år sedan hade fått slutbetyg år 2000. 1999 var motsvarande andel 76 % och året innan 78 %.

Skillnader förekommer mellan olika kommuner. Flest antal elever som fullföljt gymnasieskolan inom fyra år har Bergs kommun med 93 %. I den kommun där andelen elever som fullföljer gymnasieskolan är lägst är andelen så låg som 47 %.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till skolministern:

Vad avser skolministern vidta för åtgärder för att inte andelen elever som avbryter sina gymnasiestudier ska fortsätta att öka?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1067 besvarad av statsrådet Ingegerd Wärnersson

den 24 april

Svar på fråga 2000/01:1067 om avbrutna gymnasiestudier

Statsrådet Ingegerd Wärnersson

Margareta Cederfelt har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att andelen elever som avbryter sina gymnasiestudier inte ska fortsätta att öka.

Siffror från Statens skolverk visar att andelen elever som saknar slutbetyg fyra år efter påbörjad utbildning har ökat från 22 % 1998 till 24 % 1999 och till 27 % 2000. Jag ser allvarligt på denna utveckling.

Att en elev inte får ett slutbetyg beror dock inte endast på att elever i större utsträckning avbryter sina studier, dvs. lämnar gymnasieskolan i förtid utan att fullfölja ett nationellt eller specialutformat program. Eleven kan ha gått ett år på individuellt program i kombination med ett studieuppehåll innan gymnasiestudierna påbörjas. Eleven kan ha gjort ett studieuppehåll mellan år 1 och år 2 eller bytt program och börjat om år 1. Eleven kan också i princip ha fullföljt utbildningen men inte fått betyg på en kurs eller på specialarbetet, vilket medför att ett slutbetyg inte kan utfärdas. Det finns också indikationer på att även elever med goda betyg av taktiska skäl agerar så att de inte får ut ett slutbetyg. I syfte att förbättra sina chanser vid ansökan till en attraktiv högskoleutbildning väljer man att fullfölja gymnasieutbildningen i komvux.

Ökningen beror också till en del på att de elever som går på ett individuellt program blivit fler. Läsåret 1997/98 gick 5,0 % av samtliga elever på ett individuellt program, 1998/99 ökade antalet till 5,7 % och läsåret 1999/2000 gick 6,6 % av eleverna på ett individuellt program. Elever på individuella program slutför sina studier i mindre omfattning än elever på nationella och specialutformade program. Det innebär att minskningen inte är fullt så stor för elever som går ett nationellt eller specialutformat program. Av dem som började ett nationellt och specialutformat program 1996 hade 78 % ett slutbetyg efter fyra år.

Jag håller det också för sannolikt att den förbättrade situationen på arbetsmarknaden bidragit till ett ökat antal studieuppehåll och studieavbrott.

Resultatbilden är dock inte entydigt negativ. Den genomsnittliga betygsnivån för samtliga elever med slutbetyg 2000 är t.ex. oförändrad i förhållande till föregående år. Det kan tydas som att lärarna är mer benägna att använda betygsskalan fullt ut när de blivit mer förtrogna med systemet. Det tycks även vara så att skillnaderna mellan olika elevgrupper ökar. En grupp förbättrar sina resultat medan en annan klarar sig sämre. Jag konstaterar också att variationen mellan kommunerna är stor oavsett vilket mått på elevernas studieframgång som väljs. Sannolikt bidrar ett stort antal faktorer till detta, t.ex. till vilken kommungruppering kommunen hör, kommunernas ekonomiska resultat under 1990-talet, kommunernas satsningar på grundskola och gymnasieskola samt satsningar på elevvårdspersonal och vägledning, kommunernas studievägsutbud, andelen elever med utländsk bakgrund, andelen elever i annan kommun eller i fristående skolor, utvecklingen av den lokala arbetsmarknaden och den allmänna utbildningsnivån i kommunen.

En närmare analys av kommunernas resultat visar emellertid att det inte finns en enskild kommungrupp som har genomgående bra eller dåliga resultat. Inom varje kommungruppering finns framgångsrika kommuner och mindre framgångsrika kommuner. Det innebär att också de enskilda skolorna har ansvar för sina resultat och att det lokalt finns möjligheter att förbättra resultaten. Här finns ett stort utrymme för initiativtagande i de enskilda kommunerna. I alltfler kommuner har de årliga kvalitetsredovisningarna kommit att fungera som verktyg för lokal kvalitetsutveckling.

Statens skolverk har ett uppdrag att genomföra en studie av orsakerna bakom att eleverna lämnar grundskolan och gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Uppdraget kommer att redovisas den 1 maj 2001.

På den nationella nivån har jag redan tagit initiativ till en rad åtgärder som jag menar kommer att bidra till att vända den nuvarande utvecklingen: I budgetpropositionen för 2001 avsattes medel för en ökning av statens bidrag till kommunerna i form av ett riktat statsbidrag till personalförstärkningar med 0,5 miljarder kronor hösten 2001 och därefter successivt med 1 miljard kronor per år tills nivån 5 miljarder kronor uppnås. I budgetpropositionen (prop. 2000/01:1) avsattes vidare 110 miljoner för att öka den garanterade undervisningstiden. En följdändring har införts i 5 kap. 4 d § skollagen. Den utökade undervisningstiden gäller för elever som påbörjar studierna i gymnasieskolan fr.o.m. hösten 2001. Medel har avsatts för kompetensutveckling av lärare inom det specialpedagogiska området. I gymnasieförordningen har rätten till stödundervisning förstärkts för elever som har behov av särskilt stöd.

På två punkter kan jag se att det behövs systemförändringar, nämligen det individuella programmet och kursbetygen. Det finns en klar överrepresentation av ungdomar med utländsk bakgrund på det individuella programmet och kommunernas satsningar är mycket varierande. Frågan om det individuella programmet ligger för närvarande hos Gymnasiekommittén 2000 som bl.a. ska se över gymnasieskolans utbud av studievägar. Genom ett tilläggsdirektiv har kommittén också fått i uppdrag att lämna förslag till ett ämnesbetygssystem i gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning.

Jag är övertygad om att dessa insatser i framtiden kommer att ge färre studiemisslyckanden.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.