att kunna välja begravningsplats
Skriftlig fråga 1999/2000:189 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-10
- Anmäld
- 1999-11-16
- Besvarad
- 1999-11-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:189
av Carina Hägg (s) till kulturminister Marita Ulvskog om att kunna välja begravningsplatsGenom kyrka@statreformen förändras nuvarande ordning med att de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan betalar 25 % av kyrkoskatten i s.k. dissenterskatt. Nu övergår man till den ordningen att varje församling eller kyrklig samfällighet, sätter en begravningsavgift för alla som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.
Nu arbetar man runtom i landet med att fastställa begravningsavgiften. Det har redan framkommit att skillnaderna i kostnaderna mellan de olika församlingarna kommer att blir stora. Delvis är detta en naturlig följd av olika förutsättningar och ambitioner. Det handlar om delar som investeringar, antalet anställda, standard på kyrkogårdarna och markpriser. Kammarkollegiet har också ett ansvar för utvecklingen av nivån på begravningsavgifterna.
Fram till nu har det varit förhållandevis enkelt att bli begravd på en kyrkogård som inte är geografiskt knuten till den plats där man framlevt huvuddelen av sitt liv. Men nu har frågan uppstått vad förändringarna kan leda till. Kommer skillnaderna i begravningsavgifter att minska valmöjligheterna av ort för den sista vilan?
Min fråga till kulturminister Marita Ulvskog är:
Har regeringen vidtagit åtgärder för att valmöjligheterna av kyrkogård inte ska minska framdeles?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:189 besvarad av kulturminister Marita Ulvskog
Svar på fråga 1999/2000:189 om att kunna välja begravningsplats
Kulturminister Marita Ulvskog
Carina Hägg har frågat mig om regeringen har vidtagit åtgärder för att valmöjligheterna av kyrkogård inte ska minska framdeles.
För närvarande finns det inte någon ovillkorlig rätt att få gravplats på en annan plats än den där man är bosatt. Enligt 2 kapitlet 3 § andra stycket begravningslagen (1990:1144) gäller att andra än de som var folkbokförda inom en huvudmans område får beredas gravplats där om tillgången på gravplatsmark medger det. Att man inte infört en rätt att fritt välja gravplats har motiverats med att det är kommunalrättsligt tvivelaktigt att ålägga en kommun en skyldighet att tillhandahålla tjänster åt dem som inte är bosatta inom kommunen (prop. 1990/91:10 s. 28).
Den angivna bestämmelsen gäller oförändrat även efter de ändringar i begravningslagen som riksdagen har beslutat med anledning av stat-kyrkareformen. Det kommer alltså även i fortsättningen att vara den mottagande huvudmannen som självständigt avgör om det finns gravplatsmark för andra än dem som är folkbokförda inom hans område. Regeringen har inte ansett att det finns skäl att ändra på denna ordning.
Den begravningsavgift som ska erläggas efter den 1 januari 2000 betalas till huvudmannen för begravningsverksamheten på den plats där den avgiftsskyldige är folkbokförd. Det är denna huvudman som har ansvar för att tillhandahålla gravplatser för dem som betalar avgiften. Möjligheterna att få gravplats på en annan plats påverkas således inte av om avgifterna är olika höga hos olika huvudmän.
Ett förhållande som däremot på sikt kommer att påverka möjligheterna att välja gravplats är de nya reglerna om begravningsclearing. Clearingen innebär att huvudmannen på folkbokföringsorten @ till vilken den avlidne i regel betalat begravningsavgift @ alltid har det ekonomiska ansvaret för de tjänster som dödsboet har rätt att erhålla kostnadsfritt. Om dessa tjänster tillhandahålls av någon annan huvudman har denne rätt att få ersättning av huvudmannen på folkbokföringsorten enligt en särskild taxa. Clearingen blir obligatorisk och kommer att omfatta bl.a. gravplats under 25 år. Genom dessa bestämmelser kan en huvudman alltid vara säker på ett få en rimlig ersättning för kostnader även för dem som inte varit bosatta inom hans område, men som bereds gravplats där. Detta bör på sikt kunna leda till att huvudmännen blir mer positiva till att upplåta gravplats till andra än dem som varit bosatta inom deras område.
Sammanfattningsvis innebär de lagförslag som regeringen har lagt fram och som riksdagen antagit att möjligheten att välja begravningsplats utanför hemorten i praktiken kommer att öka.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.