Åtgärder mot kusingifte

Skriftlig fråga 2017/18:365 av Mikael Eskilandersson (SD)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

I Sverige har det på senare år blivit vanligare med äktenskap mellan kusiner. Någon egentlig statistik saknas dock, och endast undersökningar finns som grund för påståendet att det ökar. Trots det är det ett känt problem, som tyvärr många unga med invandrarbakgrund kan vittna om. Kusinäktenskap är ofta arrangerade av släkten, och det är inte helt ovanligt att de används för att få uppehållstillstånd. Tvångsäktenskap är förbjudet enligt lag, men det är svårt att komma åt släkters press på unga att gifta sig med en särskild person, när det anses vara en del av kulturen i hemlandet att släkten är inblandad i valet av partner. 

Det stora problemet med kusinäktenskap är att de normalt får anses vara påtvingade, med några få undantag. Bland människor som själva anser att de fritt kan välja partner och som inte upplever att deras släkt påverkar deras val är kusingifte ytterst sällan förekommande. Det är knappast troligt att unga invandrare hade valt att gifta sig med kusiner från hemlandet i så stor utsträckning som verkar ske i dag om de hade haft möjligheten att helt fritt välja partner. I det enskilda fallet kan det dock vara svårt att avgöra vilka av dessa kusingiftermål som ingås av helt fri vilja och vilka som inte gör det. Dock bör man kunna konstatera att kusingiftermål sker för ofta inom vissa grupper för att alla ska vara baserade på kärlek och individens fria vilja. 

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

Hur avser statsrådet och regeringen att agera för att förhindra påtvingade kusinäktenskap?