Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Åtgärder för att undvika onödiga remisser
Skriftlig fråga 1995/96:270 av Marianne Carlström (s)
Klar
- Inlämnad:
- 1996-02-02
- Besvarad:
- 1996-02-07
den 2 februari
Fråga 1995/96:270 av Marianne Carlström (s) till statsrådet Jan Ny-
gren om åtgärder för att undvika onödiga remisser
Vid två tillfällen har ett statligt organ, Boverket, begärt synpunkter
från bl.a. kommunalförbund och landstingsförbund, på ett material som
redan sänts som svenskt planeringsunderlag till Bryssel.
Första gången gällde det Boverkets rapport Sverige 2009 och denna
gång rapporten The Swedish contribution to the European trend scena-
rius.
Det är inte rimligt att begära att kommunala och landstingskommu-
nala organ skall ägna kraft och resurser åt att kommentera material som
redan överlämnats till EU-organ som offentligt svenskt planeringsun-
derlag.
Vad tänker ministern göra för att förhindra att detta upprepas?
Svar på skriftlig fråga 1995/96:270 besvarad av Miljöminister Anna Lindh
den 7 februari
Svar på fråga 1995/96:270
Miljöminister Anna Lindh
Marianne Carlström har frågat statsrådet Jan Nygren vad han tänker
göra för att förhindra en upprepning av onödiga remisser till kommuna-
la och landstingskommunala organ. Frågan har överlämnats till mig
som ansvarig för det sakområde som de ifrågasatta remisserna gäller.
Bakgrunden till frågan är två rapporter utarbetade av Boverket och
utsända, en på remiss och en för synpunkter, till ett stort antal myndig-
heter, kommuner och organisationer. En av rapporterna rör Sveriges
medverkan i EU-samarbetet.
Inom EU pågår ett samarbete som rör fysisk planering och regional
utveckling. Arbetet drivs av medlemsländerna gemensamt inom en
informell kommitté, Committee on Spatial Development (CSD). Arbe-
tet förutsätter konsensus. Målsättningen är att till år 1997 ha ett första
utkast av ett europeiskt utvecklingsperspektiv, European Spatial Deve-
lopment Perspective (ESDP). Processen följer inte någon förutbestämd
arbetsplan utan formas gemensamt av medlemsländerna allt eftersom
arbetet fortskrider. Det bygger på ländernas bidrag. Det finns hela tiden
möjlighet till påverkan.
Marianne Carlström nämner ”The Swedish contribution to the Eu-
ropean trend scenarios” från september 1995, ett underlag till ESDP-
arbetet framtaget av en arbetsgrupp bestående av Boverket, Natur-
vårdsverket, NUTEK och Riksantikvarieämbetet. Då materialet över-
lämnades underströks betydelsen av en demokratisk process som invol-
verar den lokala och regionala nivån i arbetet. Sverige förbehöll sig
därför rätten att vid behov i efterhand korrigera materialet. Detta
framgick tyvärr inte av Boverkets utskick.
Normalt remissförfarande är tyvärr som regel omöjligt inom de tids-
ramar som präglar EU-samarbetet. ”The Swedish contribution to the
European trend scenarios” togs t.ex. fram på en månad. Detta är ett
problem, och former för samråd måste skapas för framtiden.
Marianne Carlström nämner också rapporten Sverige 2009, som
remitterats under tiden januari t.o.m. juni 1995. Rapporten har i EU-
samarbetet dels lämnats som information vid det informella planminis-
termötet i Strasbourg i mars 1995, dels redovisats vid ett av CSD inkal-
lat seminarium. Vid detta tillfälle redovisades även arbetsprocessen och
att Sverige 2009 då var under remissbehandling. Erfarenhetsutbyte är
en viktig del av ESDP-processen. Rapporten har inte överlämnats som
ett underlag till ESDP. Sverige 2009 är i första hand av nationellt in-
tresse. Boverket kommer inom kort att redovisa remissutfallet och
lämna förslag till fortsatt arbete. Detta innebär att de två rapporterna
kan ses som information om pågående arbete, men de ligger inte till
grund för några beslut.
Den kritik som Marianne Carlström framför bygger enligt min upp-
fattning på missförstånd. Den pekar emellertid på att det är angeläget
att skapa lämpliga alternativ till det sedvanliga remissförfarandet vid
samarbetet inom EU.
Övrigt om skriftliga frågan
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.