Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

åtgärder för att minska bidragsberoendet

Skriftlig fråga 2004/05:84 av Olofsson, Maud (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-10-07
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2004-10-12
Besvarad
2004-10-20
Svar anmält
2004-10-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 oktober

Fråga 2004/05:84

 av Maud Olofsson (c) till statsminister Göran Persson om åtgärder för att minska bidragsberoendet

Samtidigt som regeringen målar upp en ljus bild av den svenska ekonomin är över en miljon människor beroende av bidrag för sin försörjning. Det handlar om alltifrån arbetslöshetsersättning, sjukersättning, socialbidrag och förtidspension. Detta är i längden ohållbart både på grund av samhällets kostnader och konsekvenserna för den enskilde individen i form av tappad kontakt med arbetsmarknaden.

I tidningen Kupés oktobernummer, nr 10, som finns på SJ:s tåg finns en intervju med statsministern. Tidningen konstaterar att "mer än var femte svensk, i dag knappt 22 procent, är beroende av bidrag för sin försörjning". Statsministerns svar på detta blev följande: "Vi ska försöka pressa det till under 20 procent och det tror jag att vi kan klara av." Statsministerns målsättning för bidragsberoendet är alltså att gå från mer än var femte svensk i bidragsberoende till strax under var femte i bidragsberoende. Möjligen är det detta synsätt som förklarar avsaknaden av politiska förslag för att bryta och minska bidragsberoendet. Ser man som statsministern inga större problem i bidragsberoendet behövs inga förslag för att ändra detta.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern:

Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att minska bidragsberoendet i det svenska samhället?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:84 besvarad av Hans Karlsson

den 20 oktober

Svar på fråga 2004/05:84 om åtgärder för att minska bidragsberoendet

Statsrådet Hans Karlsson

Maud Olofsson åberopar en intervju med statsminister Göran Persson i tidningen Kupés oktobernummer. Enligt artikeln är "mer än var femte svensk, i dag knappt 22 procent, beroende av bidrag för sin försörjning". Enligt Kupé har statsministern uppgivit "vi ska försöka pressa det till under 20 procent". Med anledning av detta har Maud Olofsson dragit slutsatsen att det är detta synsätt som förklarar avsaknaden av politiska förslag för att bryta och minska bidragsberoendet. Hon framhåller att det är i längden ohållbart både på grund av samhällets kostnader och konsekvenserna för den enskilde individen i form av tappad kontakt med arbetsmarknaden. Mot bakgrund härav har Maud Olofsson frågat statsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att minska bidragsberoendet i det svenska samhället. Arbetet inom regeringen är så fördelat att jag är den som ska besvara frågan.

Inledningsvis kan jag dela Maud Olofsson uppfattning att andelen sysselsatta i förvärvsaktiv ålder behöver öka betydligt. Däremot har jag synpunkter på Maud Olofssons uppfattning om att alltifrån arbetslöshetsförsäkring, sjukersättning, socialbidrag och förtidspension är att betrakta som bidrag för försörjningen. Detta är både förenklat och principiellt felaktigt. Försäkringen varken kan eller bör betraktas som bidragssystem. Sjukpenning och aktivitets- och sjukersättning @ före detta förtidspension @ tillhör den allmänna sjukförsäkringen och beviljas personer som helt eller delvis saknar arbetsförmåga tillfälligt eller för längre tid av medicinska skäl för att täcka inkomstbortfall. Dessa ersättningar finansieras huvudsakligen genom en arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

Som framgår av bland annat budgetpropositionen för 2005 pågår ett brett och omfattande arbete för att minska ohälsan i arbetslivet. Inriktningen är att nå det nationella målet om att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivning i förhållande till 2002 ska halveras fram till 2008, samtidigt som antalet nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska. Resultaten hittills av detta arbete visar att det finns goda förutsättningar att nå målet, men regeringen är också medveten om att det kommer att krävas ytterligare åtgärder.

Arbetslöshetsersättningen är en frivillig försäkring mot inkomstbortfall till följd av arbetslöshet även om staten i hög grad finansierar försäkringen. Som framgår av budgetpropositionen för 2005 gör regeringen en kraftfull satsning för att pressa ned arbetslösheten och öka sysselsättningen inte minst bland utsatta grupper som arbetshandikappade, ungdomar och invandrare. Inriktningen är självklart att pressa tillbaka den öppna arbetslösheten.

Endast socialbidraget är ett renodlat bidrag för försörjningen och är ekonomiskt sett ett kommunalt ansvarsområde. Även om regeringens mål att halvera antalet socialbidragsberoende mellan åren 1999 och 2004 inte kommer att kunna nås, kvarstår målet och det ska uppfyllas så snart som möjligt. Detta ska ske genom ökad sysselsättning särskilt bland utrikes födda och andra grupper med låg sysselsättningsgrad samt att åtgärder inom många politikområden vidtas.

Sammanfattningsvis pågår eller planerar regeringen olika åtgärder för att minska utgifterna på samtliga områden som Maud Olofsson nämner. En av de avgörande faktorerna för hur snabbt detta ska kunna ske är utvecklingen på arbetsmarknaden.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.