återvinning av beläggningsmassor
Skriftlig fråga 2002/03:661 av Enochson, Annelie (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-03-13
- Inlämnad
- 2003-03-13
- Besvarad
- 2003-03-19
- Svar anmält
- 2003-03-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 mars
Fråga 2002/03:661
av Annelie Enochson (kd) till miljöminister Lena Sommestad om återvinning av beläggningsmassorStenkolstjära har i stor utsträckning använts som bindemedel i vägkonstruktioner fram till början av 1970-talet. Problemet med stenkolstjära är att den kan innehålla relativt höga halter av hälso- och miljöfarliga ämnen som är cancerframkallande och är också giftiga för vattenlevande organismer. Ofta måste den gamla beläggningen grävas upp och ger årligen mellan en och två miljoner ton material. Det är i ett kretsloppstänkande önskvärt att återanvända sådana massor till nya vägbyggen.
Ett forskningsprojekt har genomförts av Vägverket och Kommunförbundet för att bedöma hälsorisker och omgivningspåverkan från vägar som byggts av återvunnet material som visar att omgivningspåverkan varit ringa eller under den mätbara gränsen.
Ett stort problem är att återvunna asfaltsmassor som innehåller stenkolstjära klassas, enligt avfallsordningen den 1 januari 2002, som miljöfarligt avfall. Vägverket och kommuner har skjutit upp väg- och gatuarbeten på grund av osäkerhet om hur stora kostnaderna blir om den uppgrävda asfalten klassas som farligt avfall. För ett av vägobjekten var vägåtgärden beräknad att kosta 20 miljoner kronor medan bortforsling och hantering av de tjärhaltiga massorna skulle kosta 60 miljoner kronor.
Avser miljöministern att vidtaga åtgärder som möjliggör för kommunerna och Vägverket att återvinna beläggningsmassor?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:661 besvarad av Lena Sommestad
den 19 mars
Svar på fråga 2002/03:661 om återvinning av beläggningsmassor
Miljöminister Lena Sommestad
Annelie Enochson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder som möjliggör för kommuner och Vägverket att återvinna beläggningsmassor.
Äldre beläggningsmassor innehåller ofta stenkolstjära. Denna stenkolstjära innehåller höga halter av hälso- och miljöfarliga ämnen. En allmän strävan att tillvarata resurser och återvinna avfall kan för ett sådant material komma att motverka målet om att uppnå en giftfri miljö. Vid omhändertagandet av äldre beläggningsmassor bör således en avvägning mellan dessa intressen göras.
Jag har stor förståelse för att en sådan bedömning kan vara svår att göra och är medveten om att regelverket inte alltid underlättar för återvinning. Som Annelie Enochsson påpekar har flera aktörer @ såsom Vägverket, som hanterar stora mängder beläggningsmassor @ medverkat till att ta fram underlag för miljöbedömningar. Detta är mycket positivt.
Att vissa beläggningsmassor har sådana halter av stenkolstjära att de som avfall är att anse som farligt avfall hindrar inte att de kan återvinnas. Det viktiga är att användningen sker på ett sådant sätt och i en sådan form att den inte innebär risker för miljö och hälsa. En bedömning av om asfaltsmassorna lämpligen bör återvinnas, deponeras eller omhändertas på annat sätt bör göras från fall till fall utifrån det aktuella materialets innehåll av farliga ämnen. Därvid åligger det den som innehar asfaltsmassorna att ha god kunskap om materialets egenskaper och eventuella risker vid användandet.
Förutom initiativet från Vägverket kommer flera åtgärder att vidtas för att tydliggöra vilka regler som gäller för omhändertagande av asfaltsmassor och liknande material. Naturvårdsverket som är vägledande tillsynsmyndighet för området arbetar enligt vad jag erfarit med ett projekt för att ta fram anvisningar om vilka kriterier som ska gälla för återvinning av bland annat asfaltsmassor. Detta för att förenkla hanteringen och ge underlag för likvärdiga bedömningar av hur massorna kan återvinnas.
Jag vill också framhålla att EG-kommissionen för närvarande arbetar med en återvinningsstrategi inom ramen för EU:s sjätte miljöhandlingsprogram. Sverige följer detta arbete och agerar för att regelverket som styr avfallshantering ska förenklas så att återvinning underlättas så långt det är möjligt utan att andra miljöintressen hotas. I detta bör ingå att det ska vara enkelt för den som innehar ett avfall att avgöra hur avfallet ska klassificeras och vilka åtgärder som krävs vid hanteringen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.