Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

återtagandeavtal

Skriftlig fråga 1999/2000:1071 av Sjöstrand, Sven-Erik (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-05-31
Anmäld
2000-06-06
Besvarad
2000-06-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 maj

Fråga 1999/2000:1071

 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om återtagandeavtal

Vid sammanträdet med riksdagens EU-nämnd den 26 maj försäkrade statssekreterare Gun-Britt Andersson att det i EU-arbetet med återtagandeavtal inte diskuteras kopplingar mellan tredjelandsberedskap att teckna återtagandeavtal med EU å ena sidan och bistånd och handel å den andra sidan. Jag har nu läst ett danskt dokument (7707/99, 27/4 2000) beträffande återtagandeavtal, framtaget i nordiskt samarbete och ställt till EU:s arbetsgrupp Migration, som bl.a. innehåller följande rekommendation: "@ @ @ Om dessa instrument visar sig vara ineffektiva kan ett annat slags instrument (politiskt) övervägas som kopplingen mellan återtagande och ömsesidiga relationer beträffande bistånd, handel, investeringar etc."

Det förefaller således finnas en beredskap att genom utpressningsmetoder försöka tvinga tredjeland att ta emot människor som EU:s medlemsstater vill avvisa.

Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder regeringen avser vidta för att relationer mellan EU och tredjeland beträffande bistånd, handel och investeringar fullständigt hålls isär från träffande av och tillämpning av återtagandeavtal.

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1071 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 14 juni

Svar på fråga 1999/2000:1071 om återtagandeavtal

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Sven-Erik Sjöstrand har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att relationer mellan EU och tredjeländer beträffande bistånd, handel och investeringar fullständigt hålls isär från ingående och tillämpning av återtagandeavtal.

Återtagandeavtal ingås för att reglera procedur och ansvarighet när det gäller att återta personer. De är inte kopplade till en persons rätt att få vistas i ett land. Det är ett vanligt missförstånd att återtagandeavtal skulle begränsa t.ex. skyddssökandes rätt att få asyl. Så är inte fallet. Dessa avtal påverkar i själva verket inte alls prövningen av en asylansökan eller någon annan form av ansökan om uppehållstillstånd. Återtagandeavtal kan t.ex. reglera de praktiska frågor som vilka myndigheter som är ansvariga i olika länder och hur kontakter mellan myndigheter ska tas. Återtagandeavtal slår som regel fast den viktiga principen att varje land är skyldigt att ta emot sina egna medborgare.

Ur den enskilda individens perspektiv är "rätten att resa in i den stat som han är medborgare i" en grundläggande rättighet som bl.a. värnas i Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna. Att utgå från att denna princip tillämpas är en självklarhet för Sverige. Tyvärr finns det ett mindre antal länder som inte generellt ger sina medborgare denna rätt.

Personer som inte är medborgare i någon av två eller flera avtalsslutande stater kan även de omfattas av återtagandeskyldighet enligt ett avtal. För dessa personer finns inte en motsvarande principiell grund för återtagandeskyldigheten. De folkrättsliga principerna för i vilka situationer en stat ska ta emot en person som inte är dess medborgare är inte helt entydiga. I ett återtagandeavtal kan denna situation regleras.

Den svenska principiella inställningen är att uppfyllande av länders skyldighet att återta sina egna medborgare inte ska kopplas samman med t.ex. bistånd och handelsfrågor. I avtal mellan EU och tredjeländer skrivs nu in krav på att återtagandeavtal ska ingås. Den nya Post Lomé-konventionen är ett exempel. Återtagande i den är dock inte kopplat till några hot om sanktioner vad gäller handel eller bistånd. Dock kan vissa länders notoriska ovillighet att återta sina egna medborgare vara en avspegling av problem i andra avseenden såsom bristande respekt mot mänskliga rättigheter och därmed leda till konsekvenser som medför att frågan kan komma att ses i ett vidare sammanhang.

Riksdagen har ställt sig bakom uttalandet i proposition 1996/97:25, Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, att den svenska migrationspolitiken bör ses som en helhet, som omfattar flykting-, invandrings-, invandrar- och återvändandepolitik samt innefattas i utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. En sådan ordning innebär att hänsyn kan tas till de olika samband som faktiskt finns, t.ex. till frågor om brott mot mänskliga rättigheter.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.