Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

asylsökande kvinnor

Skriftlig fråga 1999/2000:925 av Ayoub, Magda (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-05-12
Besvarad
2000-05-31
Anmäld
2000-06-06

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 maj

Fråga 1999/2000:925

 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om asylsökande kvinnor

Efter lagändringen den 1 januari 1997 tillkom en ny lydelse i utlänningslagen om skyddsbehövande i övrigt. Skyddsbehövande i övrigt är bl.a. den som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse. Anledningen till detta tillägg var att denna grupp bedömdes vara i behov av ett starkare skydd än vad tidigare lagstiftning kunde erbjuda. Tyvärr har inte den nya skyddsbestämmelsen medfört någon större förändring i sak, endast ett fåtal fall har beviljats uppehållstillstånd med hänvisning till regeln. T.ex. två flickor från Togo som bedömdes riskera att bli könsstympade och några homosexuella män från bl.a. de forna öststaterna. Runtom i världen finns det många kvinnor som, på grund av att de brutit mot sina sedvänjor, dödats, misshandlats eller riskerar att utsättas för våld.

Invandrarverket och Utlänningsnämnden gör den bedömningen att kön som skäl för asyl fortfarande inte räknas.

Det är mycket viktigt att de samtal som förs med kvinnorna sker med användning av auktoriserad tolk när sådan finns i det aktuella språket. Tolken ska alltid vara av samma kön. Detta är väldigt viktigt för de utsatta kvinnorna. För att kunna utrycka sin rädsla måste de kunna känna sig trygga.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ministern:

Avser ministern att se över tolkanvändningen hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:925 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 31 maj

Svar på fråga 1999/2000:925 om asylsökande kvinnor

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Magda Ayoub har frågat mig om jag avser att se över tolkanvändningen hos Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden. Bakgrunden till frågan är enligt Magda Ayoub att endast ett fåtal personer har beviljats skydd här i landet med stöd av bestämmelsen i utlänningslagen om skydd på grund av sitt kön eller på grund av homosexualitet. Magda Ayoub anger att det är mycket viktigt att de samtal som förs med kvinnorna sker med användande av en auktoriserad tolk då det finns en sådan i det aktuella språket, och tolken ska enligt Magda Ayoub alltid vara av samma kön för att kvinnorna tryggt ska kunna uttrycka sig.

Som svar på frågan hänvisar jag till det svar som jag lämnade den 29 mars i år på en fråga av Ulla Hoffmann om kvinnors asylskäl. Jag redovisade då att regeringen har givit Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kvinnors skyddsbehov bättre ska uppmärksammas samt sprida kunskap om dessa bland berörd personal. Redovisning av uppdraget ska lämnas den 1 mars 2001.

Jag delar Magda Ayoubs inställning att det är viktigt att asylutredning sker på ett bra sätt. Jag vill i detta sammanhang framhålla att Sverige internationellt drivit dessa frågor. Vid en konferens anordnad av International Centre for Migration Policy Development (ICMPD) i Wien 1999 lämnade Sverige förslag om riktlinjer för vilka baskunskaper personal ska ha som möter personer som utsatts för kränkande behandling.

Konferensen i Wien följdes upp vid en konferens anordnad av Utrikesdepartementet, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet om tidiga insatser för asylsökande som varit utsatta för tortyr och trauma, här i Stockholm den 2 maj i år. Vid konferensen föreläste ett antal experter över olika teman. Konferensen vände sig i första hand till beslutsfattare inom landsting och kommuner. Även företrädare för Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden deltog i konferensen.

Det bör sägas att problematiken med att utreda asylärenden avseende kvinnor som har utsatts för svåra kränkningar inte är ny för Invandrarverkets personal. Bland de asylsökande kvinnorna från Bosnien-Hercegovina som kom till Sverige under början av 1990-talet fanns det många som hade varit utsatta för svåra kränkningar.

Som har anförts i proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, s. 202, föreslog regeringen där under rubriken Rättssäkerhet att Statens invandrarverk borde införa regler om att den asylsökande bör höras av en tjänsteman av samma kön. Här anfördes även att en kvinna som varit utsatt för sexuellt våld borde kunna få redogöra för detta för en kvinnlig tjänsteman som har erforderlig utbildning och kompetens för att sköta utredningar av detta slag. Behovet av att tjänstgörande tolk är av samma kön som sökanden borde beaktas. Vid utfärdandet av föreskrifterna borde Invandrarverket fästa avseende vid de rekommendationer som UNHCR:s exekutivkommitté utfärdat.

Dessa rekommendationer från regeringen har lett till att Invandrarverket i sin handbok för handläggning av utlänningsärenden under avsnittet Kvalitetssäkring i asylprövningen, har angivit en åtgärdslista med punkter som en asylutredare bör beakta under ärendets handläggning. Bland punkterna på denna lista kan nämnas frågan om behov av manlig eller kvinnlig utredare, manlig eller kvinnlig tolk, förhör med personer i kris, anpassning av förhöret till sökandens utbildningsnivå, ålder och kön m.m. Från Utlänningsnämnden har jag erfarit att man även där är uppmärksam på behovet av kvinnlig tolk, om det är en kvinna som ska höras inför nämnden. Jag förutsätter att Invandrarverket och Utlänningsnämnden använder en tolk med så hög kompetens som möjligt.

Jag vill i sammanhanget även nämna att de svenska myndigheterna har varit aktiva för att försäkra sig om att kunskaperna om internationella konventioner inom området för mänskliga rättigheter fördjupas bland personalen. Detta har bl.a. lett till att under 1999 anställda vid såväl Statens invandrarverk som vid Utlänningsnämnden vid flera tillfällen genomgått utbildning i tortyrfrågor under medverkan av bl.a. representanter för Röda korset och med experter på kvinnofrågor och tortyrfrågor närvarande.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.