asylsökande från Afghanistan

Skriftlig fråga 1999/2000:876 av Andersson, Marianne (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-04-28
Anmäld
2000-05-09
Besvarad
2000-05-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 28 april

Fråga 1999/2000:876

av Marianne Andersson (c) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om asylsökande från Afghanistan

Situationen i Afghanistan är ganska väl känd i Sverige. Landet är ett av de värsta länderna när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter, i synnerhet gentemot kvinnor. Det finns i dag ca 200 asylsökande afghaner i Sverige som under lång tid väntat på besked om permanent uppehållstillstånd. Under tiden får de upprepade tidsbegränsade uppehållstillstånd. Problemet lär vara svårighet att dokumentera identiteten. Samtidigt vet vi att det är svårt att skicka tillbaka människor till Afghanistan. Det är inte tillfredsställande att låta människor vänta i ovisshet under så lång tid. De har inte möjlighet att etablera sig i samhället och inte möjlighet att återförenas med sina familjer och lever i stor frustration över denna ovisshet.

Jag vill därför fråga invandrarministern:

Vilka åtgärder är invandrarministern beredd att vidta för att lösa problemet med uppehållstillstånd för de afghanska asylsökandena?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:876 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall

den 11 maj

Svar på fråga 1999/2000:876 om asylsökande från Afghanistan

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Marianne Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att lösa problemet med uppehållstillstånd för afghanska asylsökande, enligt hennes uppgift ca 200 personer, som har väntat lång tid på besked om permanent uppehållstillstånd här i landet. Marianne Andersson anger att de under tiden endast beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd, då det är svårigheter för dem att dokumentera sin identitet.

Inledningsvis vill jag säga att jag givetvis delar Marianne Anderssons syn på förhållandena i Afghanistan, då hon i sin fråga anger att de mänskliga rättigheterna där kränks.

Då det gäller frågor om uppehållstillstånd handläggs dessa självständigt av Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden. Jag som ansvarig minister har inte någon laglig rätt att ingripa i myndigheternas handläggning av enskilda ärenden. Emellertid har jag informerat mig om att det i den aktuella gruppen finns personer som kan komma inte från Afghanistan utan från Pakistan och att några har levt i båda länderna, varför det är osäkert vilket medborgarskap de har. Jag förutsätter att myndigheterna noga följer utvecklingen i Afghanistan och bedömer denna vid de beslut avseende uppehållstillstånd som de fattar. I sammanhanget kan även påminnas om vad som jag nämnde i den migrationspolitiska debatten i riksdagen den 27 april i år, nämligen att jag erfarit att ett antal personer från Afghanistan har fått asyl här i landet.

Vid samma tillfälle redogjorde jag även för på vilket sätt Sverige arbetar för att bidra till en positiv utveckling i Afghanistan. Det handlar dels om det arbete som utförs inom Högnivågruppen för asyl och migration inom EU. Dessutom ger Sverige humanitärt stöd till den drabbade civilbefolkningen i Afghanistan. Detta bistånd kanaliseras genom FN, Röda korsrörelsen och via Sida till enskilda organisationer, framför allt Svenska Afghanistankommittén. Sverige är därmed en av de största biståndsgivarna till Afghanistan.

Det är min övertygelse att sådant stöd kan hjälpa de personer som lever under svåra förhållanden, och som utan detta stöd hade sett sig tvingade att lämna sitt hemland.

Biståndet är viktigt, men ersätter givetvis inte våra skyldigheter att ta emot skyddsbehövande från andra länder. De asylsökande från Afghanistan som har skyddsbehov beviljas uppehållstillstånd här i landet.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.