Arbetsmarknadspolitikens konsekvenser
Skriftlig fråga 2007/08:924 av Särnblad, Anneli (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-03-07
- Inlämnad
- 2008-03-07
- Besvarad
- 2008-03-12
- Svar anmält
- 2008-03-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 7 mars
Fråga
2007/08:924 Arbetsmarknadspolitikens konsekvenser
av Anneli Särnblad (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Anna bor i Orsa kommun i Dalarna och är arbetssökande. Hon har efter extrajobb på Systembolaget fått en fast anställning på två timmar per vecka. Efter ett tag ringde Arbetsförmedlingen och erbjöd henne städtjänst några timmar lördagar och söndagar på Hundfjället i Sälen, norr om Malung. Dit är det mer än tio mil enkel resa. Restiden är mellan tre och fyra timmar per dag, alternativt kan hon hyra in sig någonstans.
Hon får alltså åka 40 mil i veckan med egen bil. Det kostar henne ca 20 kronor per mil, då blir kostnaden omkring 800 kronor per vecka. Inkomsten är ca 100 kronor per timme x 16 timmar = 1 600 kronor minus skatt. Kvar blir inte mer än 1 200 kronor. Och med det ska hon betala pendlingen. Kvar i plånboken får hon 400 kronor som hon sedan ska leva på.
För att inte bli avstängd från a-kassan måste hon ta jobbet, trots att hon i praktiken knappt får någonting kvar i plånboken efter betalda resekostnader.
Annas situation är ett resultat av den nuvarande regeringens arbetsmarknadspolitik. Andra liknande fall har visats i medierna i slutet av förra året och därför vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:
Kommer ministern att vidta några åtgärder för att ovan beskrivna situation inte ska uppkomma?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:924 besvarad av Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Svar på fråga
2007/08:924 Arbetsmarknadspolitikens konsekvenser
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Anneli Särnblad har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av den arbetssökandes situation som beskrivs i riksdagsfrågan.
Jag vill börja med att säga att jag varken kan eller får uttala mig om det enskilda fallet. Därför får Anneli Särnblad nöja sig med att jag förklarar några av de bakomliggande motiven till regeringens arbetsmarknadspolitik.
Låt mig inleda med att beskriva den nuvarande regeringens politik. Arbetslösheten minskar, sysselsättningen har, under det senaste halvåret, stigit i en takt vi aldrig sett tidigare och utanförskapet minskar.
Syftet med arbetslöshetsförsäkringen är att den ska vara en omställningsförsäkring där ersättning kan lämnas under kortare perioder av omställning mellan två arbeten. Sannolikheten att hitta ett nytt arbete minskar med arbetslöshetens längd och det är därför av största vikt att den som är arbetslös finner ett arbete så snart det är möjligt.
Rimlig hänsyn till den arbetssökandes möjligheter att arbeta inom ett annat yrkesområde, pendla eller flytta ska tas genom tillämpning av reglerna om vad som är ett lämpligt arbete. Av lagen om arbetslöshetsförsäkring framgår att ett arbete ska anses som lämpligt om det har tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden. Exempel på personliga förhållanden kan vara familjeskäl såsom att den sökande är ensamstående förälder eller att det finns barn som är beroende av den sökandes tillsyn. Bedömning om vad som är ett lämpligt arbete ska göras under hela ersättningsperioden och detta har inte förändrats av den nya regeringen.
Jag vill passa på att poängtera att det är Arbetsförmedlingens uppgift att anvisa arbetslösa till arbeten oavsett om den arbetslöse uppbär arbetslöshetsersättning eller inte. Det är sedan upp till arbetslöshetskassan att avgöra om den försäkrade brustit i de åtaganden han eller hon har enligt försäkringsvillkoren genom att till exempel inte ta ett anvisat arbete; om så är fallet är det arbetslöshetskassan som avgör hur detta ska påverka individens ersättning.
Jag inser dock att arbetet med att anvisa arbetslösa till arbeten inte alltid löper friktionsfritt och att det kan finnas enskilda omständigheter som påverkar. Därför har också IAF i uppgift att utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna och hur dessa tillämpar lagen om arbetslöshetsförsäkring. Det är också IAF som utfärdar föreskrifter om vad som ska gälla för att ett arbete ska anses lämpligt.
Sammanfattningsvis anser jag alltså att det är en god ordning att arbetslöshetsförsäkringen utgör en omställningsförsäkring under kortare perioder av arbetslöshet. Min grundinställning är att man ska försöka hjälpa de arbetslösa att finna arbeten så snabbt det går och inte vänta med detta. Det är därför naturligt att söka jobb på andra orter om det inte finns jobb på hemorten.
Jag menar vidare att det är rimligt att den arbetslöse ska söka anvisade arbeten för att få behålla arbetslöshetsersättningen, även om det kan finnas särskilda skäl att beakta då eventuell nedsättning av ersättningen övervägs.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.