Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

arbetsmarknaden i Öresundsregionen

Skriftlig fråga 2001/02:312 av Thalén Finné, Ewa (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-11-29
Anmäld
2001-12-04
Besvarad
2001-12-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 november

Fråga 2001/02:312

 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet Leif Pagrotsky om arbetsmarknaden i Öresundsregionen

Öresundsregionen är i dag mycket expansiv. Vad som framträder är ett regionalt och internationellt tryck för förändringar i många frågor som ligger på statens beslutandenivå. Målet, som anges i regeringsavtalet om byggandet av den fasta förbindelsen över Öresund och om ekonomisk integration, i synnerhet avseende bostads- och arbetsmarknad, är högt ställt. Att arbeta i båda länderna samtidigt är dock lång ifrån oproblematiskt. Om man inte är fast anställd utan arbetar deltid, på timvikariat, som frilansare etc., måste man, om man inte arbetar i båda länderna under samma vecka, enligt AMS sätt att se på saken, pendla mellan de båda ländernas a-kassor. Arbejdsdirektoratet i Danmark ser däremot till var man under en längre period haft sin huvudsakliga sysselsättning, och menar att det är i det landet man ska vara arbetslöshetsförsäkrad. Ett exempel: En servitör som är bosatt i Malmö, timvikarierar både i Malmö och Köpenhamn. Eftersom arbetet utförs efter behov så är en längre planläggning orealistisk, och det händer att arbete vissa veckor sker endast i Danmark. Följden blir att övergångsansökningarna och inträdesansökningarna i de båda ländernas a-kassor blir så frekventa att servitören ofta inte hunnit få övergångshandlingarna från a-kassan förrän det är dags att begära inträdeshandlingar till samma a-kassa. En absurd situation som borde kunna undanröjas av AMS, med den mer pragmatiska danska tolkningen.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet avser vidta för att kunna lösa det ovan beskrivna problemet?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:312 besvarad av näringsminister Björn Rosengren

den 5 december

Svar på fråga 2001/02:312 om arbetsmarknaden i Öresundsregionen

Näringsminister Björn Rosengren

Ewa Thalén Finné beskriver en person som är bosatt i Sverige och timvikarierar både i Malmö och Köpenhamn. Eftersom arbetet utförs efter behov så är en längre planläggning orealistisk, och det händer att arbete vissa veckor enbart utförs i Danmark. Ewa Thalén Finné menar att Arbejdsdirektoratet i Danmark ser till var personen har haft sin huvudsakliga sysselsättning och menar att det är i det landet man ska vara arbetslöshetsförsäkrad. Ewa Thalén Finné har frågat vilka åtgärder som statsrådet Pagrotsky avser att vidta för att lösa problemet för motsvarande situation där personen är bosatt i Sverige. Arbetet i regeringen är organiserat så att jag ansvarar för arbetslöshetsförsäkringen och därmed svarar på denna fråga.

I Rådets förordning (EEG) nr 1407/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen finns regler om tillämplig lagstiftning. Huvudregeln är att personen ska vara försäkrad där han eller hon arbetar. Det hänger samman med att de olika medlemsländerna har olika system i fråga om obligatoriskt/frivilligt system och avgifter till socialförsäkringen. Skillnaderna mellan Sverige och Danmark består dels i att Sverige har ett frivilligt system för en inkomstrelaterad ersättning och ett skydd med grundbelopp, medan Danmark enbart har ett frivilligt system som bygger på medlemskap i en dansk arbetslöshetskassa. I Danmark finansieras arbetslöshetsförsäkringen av enskildas medlemsavgifter till kassan, medan den i Sverige till övervägande del finansieras av arbetsgivaravgifter och en liten del i form av medlemsavgift. Medlemsavgifter till kassan i Danmark på ca 600 kr i månaden är ingen ovanlighet, medan medlemsavgiften i Sverige är ca 100 kr i månaden.

När man arbetar i Danmark ska man alltså betala den höga medlemsavgiften där och när man arbetar i Sverige är det en lägre medlemsavgift och arbetsgivaren betalar arbetsmarknadsavgift. Detta gäller också den som arbetar på ena sidan sundet och bor på den andra sidan. Det finns undantag i förordning 1408/71. Som jag har förstått det gör varken Danmark eller Sverige bedömningen att den som har timvikariat efter behov omfattas av undantagsregeln i artikel 14.2.i. Vad den danska arbetslöshetskassan gör i den beskrivna situationen är att till medlemmen återbetala en del av avgiften om det visar sig att personen tidvis arbetat i Sverige. Under arbetet i Sverige anses personen täckt av den svenska grundförsäkringen.

I Danmark finns endast frivillig försäkring. Om arbete som utförs i Danmark ska vara täckt av dansk försäkring måste personen gå med i en dansk arbetslöshetskassa och betala den relativt höga avgiften där. Enda inträdeskravet i den danska kassan är att arbete utförs i Danmark, det saknar betydelse om arbetet är någon enstaka dag.

Vi har frivilliga arbetslöshetsförsäkringssystem i Sverige respektive Danmark. Det kräver att medlemmen själv tar ansvar för sin situation och genom ansökan respektive utträde gör klart för såväl sig själv som för kassan vilket system han för tillfället tillhör. Det är för Sverige främmande att i efterhand konstatera om personen skulle ha tillhört det ena eller andra systemet. Försäkra sig för arbetslöshet är något man gör innan ersättningssituationen har uppstått. Från danskt perspektiv fångas personen upp av grundförsäkringen i Sverige. Något motsvarande finns inte i Danmark, arbete i Danmark utan medlemskap i dansk arbetslöshetskassa är oförsäkrat. Det förhållandet att personen bor i Sverige ändrar inte arbetets status som oförsäkrat. Vad som är angeläget är att den som arbetar i Öresundsregionen har information om vad som gäller vid arbete på den andra sidan sundet. Sådan information finns på AMS hemsida. Tiderna för handläggning hos kassorna bör vara korta, men saknar, i detta sammanhang, egentligen betydelse för den enskilde. Hans uppgift är framför allt att genom ansökan informera kassorna om var han arbetar så att han blir rätt försäkrad.

Med anledning ovanstående finner jag inte skäl att vidta någon åtgärd i den av Ewa Thalén Finné beskrivna situationen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.