Arbetslinjen och barnomsorg för yrkesverksamma med oregelbunden eller delad arbetstid

Skriftlig fråga 2006/07:1252 av Acketoft, Tina (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-05-25
Anmäld
2007-05-28
Besvarad
2007-05-30
Svar anmält
2007-05-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 maj

Fråga

2006/07:1252 Arbetslinjen och barnomsorg för yrkesverksamma med oregelbunden eller delad arbetstid

av Tina Acketoft (fp)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Tillgången till god barnomsorg har varit, och är, en av grundstenarna i det svenska jämställdhetsarbetet och den svenska välfärden. Den har gett kvinnor och män möjlighet att kunna studera, förvärvsarbeta och ha familj parallellt. För den absoluta majoriteten av förvärvsarbetande föräldrar är barnomsorg dag- eller nattetid inget problem, men för ett fåtal yrkesgrupper med så kallad delad arbetstid som kräver ordinarie arbetstid utanför så kallad normal arbetstid utgör den normala barnomsorgsmodellen ett direkt yrkes- eller barnförhinder. Ett exempel är de scenkonstverksamma som repeterar på dagen för att spela föreställningar på kvällen. Regeringsrätten har fastslagit att Sveriges kommuner inte är skyldiga att tillhandahålla barnomsorg på tider utanför normal arbetstid, vilket för dessa yrkesgrupper i praktiken medför att man är hänvisade till att välja mellan att kvälls- och nattetid lämna barnen hos släkt, vänner, använda ”svart” barnpassning eller att inte kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. I princip har alltså ett regelsystem (eller brist på regelsystem) skapat ett moment 22 för personer med oregelbunden eller delad arbetstid. För att kunna uppfylla kraven på de centralt styrda reglerna i arbetslöshetsförsäkringen krävs barnomsorg som inte regleras centralt utan ska lösas med ”kommuners eller stadsdelars goda vilja”. Detta får till följd att utbudet av barnomsorg på oregelbundna tider starkt varierar i landet vilket hämmar både arbetslinjen, kulturen i Sverige och de enskilda familjernas möjlighet till att leva fria liv.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att underlätta för yrkesverksamma med oregelbunden eller delad arbetstid att leva upp till den så kallade arbetslinjen?

Svar på skriftlig fråga 2006/07:1252 besvarad av Statsrådet Jan Björklund

den 30 maj

Svar på frågorna

2006/07:1252 Arbetslinjen och barnomsorg för yrkesverksamma med oregelbunden eller delad arbetstid

2006/07:1253 Möjlighet till barnomsorg på oregelbundna eller delade arbetstider

Statsrådet Jan Björklund

Tina Acketoft har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att barn till föräldrar med yrken som kräver oregelbunden eller delad arbetstid erbjuds passande och god barnomsorg. Vidare har Tina Acketoft frågat arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vilka åtgärder ministern avser att vidta för att underlätta för yrkesverksamma med oregelbunden eller delad arbetstid att leva upp till den så kallade arbetslinjen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågor när det gäller barnomsorgen.

Jag håller med Tina Acketoft om att tillgången till god barnomsorg är en av grundförutsättningarna för att både kvinnor och män ska kunna förena studier eller förvärvsarbete med att ha familj. Det är angeläget att föräldrar som har behov av barnsomsorg utanför reguljär arbetstid, och som inte kan få behovet tillgodosett på annat sätt, får sitt behov prövat av kommunen.

Jag har diskuterat frågan tidigare i kammaren och då meddelat att regeringen avser att behandla frågan om barnsomsorg på kvällar, nätter och helger i ett kommande förslag till ny skollag.

Min utgångspunkt i detta arbete är att en generell rätt till kommunal barnomsorg på obekväm arbetstid kan vara starkt kostnadsdrivande och att varje kommun själv bör få väga kommuninvånarnas individuella behov och önskemål mot övriga behov i kommunen. 

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.