arbetsgivaransvar för sjukförsäkringen

Skriftlig fråga 2001/02:1379 av Lundberg, Inger (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-06-25
Besvarad
2002-07-11
Anmäld
2002-09-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 juni

Fråga 2001/02:1379

av Inger Lundberg (s) till statsrådet Ingela Thalén om arbetsgivaransvar för sjukförsäkringen

Det kraftigt ökade antalet långtidssjukskrivna tillhör de närmaste årens största utmaningar. Jag ser med tillfredsställelse på regeringens vilja att genom insatser inom olika områden ta sig an uppgiften att minska sjuktalen radikalt. Också lokalt och regionalt förbereds omfattande insatser. Den allvarliga situationen leder dock lätt till villospår. Ett är förslaget om ytterligare en karensdag, som marknadsförs av de båda högerpartierna. Ett annat är förslaget om 60 dagars arbetsgivaransvar för sjukskrivningar.

Jag har mött ett stort antal småföretagare i Örebro län, som är allvarligt oroade för effekterna för deras företag om 60-dagarsregeln genomförs. Regeln skulle skapa osäkerhet för företgare, som är djupt engagerade i varje enskild anställd och svåra relationer mellan arbetsgivare och anställda. Man är i likhet med många fackligt engagerade oroade för att en 60-dagarsregel skulle göra det ännu svårare för den, som inte är fullt frisk att få jobb på dagens arbetsmarknad. Tidigare beslut i samband med budgetsaneringen om fyra veckors arbetsgivaransvar blev inte någon framgång. Utredningsförslaget känns därför mer som "ett skott från höften" av en ambitiös utredare än som ett effektivt medel för att minska långtidssjukskrivningarna.

Jag vill därför fråga statsrådet om hon avser att verka för andra åtgärder för att minska sjuktalen än att genomföra förslaget om en 60-dagarsregel.

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1379 besvarad av statsrådet Ingela Thalén

den 11 juli

Svar på fråga 2001/02:1379 om arbetsgivaransvar för sjukförsäkringen

Statsrådet Ingela Thalén

Inger Lundberg har frågat mig om jag avser att verka för andra åtgärder för att minska sjuktalen än att genomföra förslaget om en 60-dagars regel.

Långtidssjukskrivningarna har ökat mycket kraftigt under de senaste åren. Det är också bakgrunden till att regeringen i budgetpropositionen för 2002 presenterade en strategi för ökad hälsa i form av ett elvapunktsprogram. Utvecklingen måste hejdas genom ett brett spektrum av åtgärder.

En av punkterna i programmet avser just ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa. Regeringen har där redovisat att den avser att inleda ett arbete med att på olika sätt ge arbetsgivare starkare ekonomiska drivkrafter för att ta ett större ansvar för arbetsvillkoren och för att integrera det förebyggande och rehabiliterande arbetet i verksamheten. Ett förtydligat och i vissa fall ökat finansieringsansvar för arbetsgivarna anges som ett sätt att möta den negativa utvecklingen.

Andra sätt att öka motiven för ett systematiskt förebyggande arbete är att bättre synliggöra kostnaderna för ohälsan i arbetslivet genom att införa ekonomiska drivkrafter i styr- och redovisningssystemen. Till detta ansluter även den punkt i programmet som avser hälsobokslut. I enlighet med den punkten ska det prövas att införa obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron som en särskild drivkraft i styrsystemen. En promemoria (Ds 2002:22) om detta har nyligen sänts ut för remissbehandling.

Det är dock regeringens bedömning att det ännu är för tidigt att avgöra vilken kombination av åtgärder som har bäst förutsättningar att verka sjukdoms- och skadeförebyggande. Dessa frågor behöver beredas vidare. Detta kommer att ske inom ramen för det arbete som för närvarande pågår med att genomföra elvapunktsprogrammet.

Det är önskvärt att en samsyn kan uppnås med arbetsmarknadens parter. Genom de s.k. trepartssamtalen med arbetsmarknadens parter, som i sig är en central del av elvapunktsprogrammet, kommer samråd att ske vad avser genomförandet av programmets olika delar. Frågorna om ekonomiska drivkrafter och möjligheterna att finna en samsyn i dessa frågor kommer att vara en viktig strategisk del i dessa samtal.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.