arbetet mot narkotika
Skriftlig fråga 1998/99:177 av Stalin, Kerstin-Maria (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-10
- Anmäld
- 1998-12-14
- Besvarad
- 1998-12-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 10 december
I många småkommuner över landet ökar tillslagen av narkotika bland ungdomar, likaså ökar konsumtionen av svartsprit och hembränt. Samtidigt minskar, av personalbrist, polisens störningsarbete för att göra langning och försäljning svårare, och genomförs inte så ofta det skulle behövas för att vara effektivt. Ett annat problem som har anknytning till ökande drogmissbruk är tullens nedläggningar och därmed minskande gränskontroller. Det blir lätt att ta in stora mängder narkotika då man vet vilka tullar som är bemannade och som man skall undvika.
Det är också ett förändrat mönster av vilka personer som tar in narkotika. Det är allt oftare en ren affärsverksamhet inom den undre världen som effektivt marknadsför sina varor genom fria varuprov.
Enligt polisen så är tillslagen av narkotika det bästa sättet att hindra spridning av droganvändning. Det får stor effekt på en liten ort som t.ex. Borlänge med ett tillslag på ett kilo heroin. Det kan sägas motsvara ett tillslag på tio kilo heroin i en stad som Stockholm. Droger reklamförs effektivt inom subkulturerna och undersökningar dokumenterar att den information vuxenvärlden går ut med når inte fram. Kunskapen om droger är begränsad i vuxenvärlden och socialtjänsten i landet ligger alltid steget efter.
Min fråga till socialministern är:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern genomföra för att stärka kommunerna i arbetet mot narkotikan?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:177 besvarad av Socialminister Lars Engqvist
- Socialminister Lars Engqvist
den 22 december
Kerstin-Maria Stalin har frågat vilka konkreta åtgärder jag avser att genomföra för att stärka kommunerna i arbetet mot narkotikan. Ulla-Britt Hagström har frågat vilka åtgärder regeringen avser vidta för att förstärka insatserna mot narkotikabruket. Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.
Regeringen överlämnade i juni i år en skrivelse till riksdagen med en samlad narkotikapolitisk redogörelse. Där framgår att målet för den svenska narkotikapolitiken ligger fast. Narkotikapolitiska insatser skall riktas mot tillgång och efterfrågan på narkotika i syfte att minska nyrekryteringen till missbruk, att hjälpa fler missbrukare att komma ifrån sitt beroende samt att minska tillgången till narkotika.
Tillgången på och missbruk av narkotika ökar i hela världen, vilket också påverkar oss. Mot den bakgrunden deltar Sverige mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika. Arbetet går bl.a. ut på att identifiera konkreta modeller och angreppssätt för att bl.a. åstadkomma en minskning av produktion av narkotika, att skärpa kontrollen av kemikalier som används för framställning av illegal narkotika samt att förbättra samarbete mellan domstolar, åklagare, polis och tull i olika länder.
När det gäller att hålla tillbaka efterfrågan på narkotika vill jag särskilt framhålla vikten av förebyggande insatser bland barn och unga. Samhällets budskap att det inte är OK att använda narkotika är och skall vara glasklart. Trots det vet vi att omkring 7-8 % av dagens 15-åringar någon gång har prövat narkotika. Några av dem - men långt ifrån alla - kommer att utveckla ett missbruk och beroende om inte förebyggande insatser sätts in i rätt tid och på rätt sätt. Det är därför en angelägen samhällelig och politisk uppgift att utveckla kunskap om hur gruppens behov och förutsättningar ser ut så att insatser och åtgärder kan avpassas för dessa, i syfte att hålla tillbaka ett riskabelt experimenterande med droger. Det är ett ansvar som såväl myndigheter, organisationer som vuxenvärlden i övrigt och alla som arbetar med barn och unga måste vara med och dela.
Inom ramen för Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotiafrågor som jag leder har en rad initiativ tagits för att stimulera utvecklingen av effektivare arbetsformer för att förebygga narkotikamissbruk. Ett exempel på ett initiativ är projektet Motståndskraft, som drivs med Svenska Kommunförbundet som huvudman. Inom projektet engageras ungdomar, antingen som ALU-projekt eller på ideell bas, för att stödja yngre kamrater i valet av en drogfri livsstil. Ett projekt jag särskilt vill framhålla är Socialdepartementets webb-sida Drugsmart, som under höstterminen har besökts av flera hundra tusen ungdomar som vill fördjupa sin kunskap om droger samt diskutera och argumentera om olika narkotikafrågor. Vi får dagligen bekräftelse på att Drugsmart är ett mycket angeläget instrument - inte minst för skolorna - när det gäller att bistå och påverka unga människor i deras sökande efter en identitet och livsstil.
Åtgärder för att förebygga missbruk och kriminalitet, inte minst bland ungdomar, är också en viktig del av det brottsförebyggande arbetet. Även i det arbetet är det av avgörande betydelse att tidigt upptäcka och reagera på en negativ utveckling. Närpolisreformen har skapat bättre förutsättningar för polisen att gripa in mot gatulangning och arbeta förebyggande, bl.a. genom att identifiera och få kontakt med ungdomar som löper särskilt stor risk att dras in i kriminalitet och missbruk.
Låt mig avslutningsvis framhålla att det inte finns några enkla lösningar på narkotikaproblemet. Om det är svårt att hålla narkotikan utanför Sveriges gränser och borta från gator och torg är det än svårare att påverka faktorer som styr människors livsstilar. Ytterst handlar det om personlig livssituation, val av livsstil, värderingar och framtidshopp - frågor som bara i begränsad utsträckning kan lösas inom ramen för narkotikapolitiken. Rapporter om en ökning av narkotikaerfarenheten bland ungdomar under 1990-talet måste tas på stort allvar, inte minst för att det innebär att marginaliserade och utsatta ungdomsgrupper i större utsträckning riskerar att utveckla ett missbruk och beroende om vi inte lyckas vända utvecklingen. Mer än 90 % av dagens 15-åringar deklarerar att de varken har prövat narkotika och har lust att göra det. Det finns heller inget utbrett stöd för drogliberala budskap, varken bland ungdomar eller i befolkningen som helhet. Förutsättningarna att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå i narkotikapolitiken, med väl avvägda insatser mot tillgång och efterfrågan på narkotika, bedömer jag därför som mycket goda.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.