Arbetarnas fackliga kamp i Iran

Skriftlig fråga 2019/20:806 av Amineh Kakabaveh (-)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-01-24
Överlämnad
2020-01-27
Anmäld
2020-01-28
Svarsdatum
2020-02-05
Besvarad
2020-02-05
Sista svarsdatum
2020-02-05

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Hassan Saeedi och Seyed Moghaddam, två ledande medlemmar av bussförarnas (illegala) fackliga organisation i Teheran, har nyligen dömts till fem respektive två års fängelse, förvisning, förbud att medverka i någon som helst social organisation, förbud att inneha mobiltelefoner – och 74 piskrapp! De är naturligtvis även avskedade och svartlistade.

Deras brott bestod i att de förra året försökte organisera en förstamajdemonstration i Tehran. Den slogs ned med en brutal polisattack. Många arresterades och fängslades. En ung kvinna, Neda Naji, har varit fängslad sedan demonstrationen. Hon är dömd till 5,5 år. Hon har inte fått sin överklagan behandlad. Ett trettiotal andra fackliga aktivister är frigivna mot borgen, i väntan på prövning i högre instans.

I över 40 år har vi kunnat följa hur iranska fackliga ledare som Mansour Osanlou, Ebrahim Madadi, Reza Shahabi med flera fängslats och torterats gång på gång. Mansour Osanlou, som nu flytt landet, fick till och med sin tunga sönderskuren för att han inte ska kunna tala och agitera för arbetarnas sak.

För mig är det obegripligt med vilken valhänthet europeiska – inte minst svenska – demokratiska organisationer och regeringar reagerat på denna barbariska behandling av aktivister tillhörande självständiga fackliga fackföreningar. (Det bör noteras att det finns så kallade gula fackliga organisationer i Iran som är underställda regimen.)

I konsekvens med allt vi tidigare vet om hur bland annat demokratiska rättigheter, yttrandefriheten, minoriteter, kvinnor och barns kränks i Iran måste vi också kräva arbetande människors rätt att organisera sig i självständiga fackliga organisationer och att fackliga ledare för dessa organisationer, som Hassan Saeedi och Seyed Moghaddam med flera, friges.

Jag vill därför fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Kommer ministern att, genom att kalla den iranske ambassadören till UD, offentligt protestera mot domarna och behandlingen av Saeedi, Moghaddam, Naji och övriga fackliga aktivister som försökte fira första maj samt kräva alla fackliga och politiska fångars frigivande?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:806 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:806 av Amineh Kakabaveh (-) Arbetarnas fackliga kamp i Iran

Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag, genom att kalla den iranske ambassadören till UD, kommer protestera mot domarna och behandlingen av fackliga aktivister och kräva alla fackliga och politiska fångars frigivande.

Situationen för fackliga rättigheter i Iran är mycket svår. Oberoende fackföreningar är inte tillåtna och strejkrätten är inskränkt. De som strejkar riskerar att mista sina arbeten, gripas och åtalas. Detta är naturligtvis mycket allvarligt.

Många fackliga och arbetsrättsliga aktivister sitter, precis som Ameineh Kakabaveh påpekar, i fängelse. Vi lyfter naturligtvis också denna fråga regelbundet med Iran. Frågan lyftes exempelvis under utrikesminister Zarifs besök i augusti 2019. Tillsammans med statsministern tog jag själv upp frågan om fängslade aktivister när Teheran besöktes 2017.

Yttrandefriheten och förenings- och församlingsfriheten måste respekteras. Dessa är också ämnen som tas upp i UD:s rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran, vars senaste version presenterades i december.

Skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter, inklusive de fackliga rättigheterna, är centrala aspekter i Sveriges relation med Iran. Vi arbetar löpande med dessa frågor och tar upp vikten av mänskliga rättigheter i våra politiska kontakter med landet. Regeringen framförde under utrikesminister Zarifs besök tydligt sin oro över situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Regeringen kommer även fortsatt att kontinuerligt föra fram dessa budskap i kontakter med iranska företrädare, liksom genom FN och EU och i andra relevanta fora.

Stockholm den 4 februari 2020

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.