antabus
Skriftlig fråga 1997/98:969 av Jonsson, Elver (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-07-30
- Anmäld
- 1998-08-03
- Besvarad
- 1998-08-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 juli
Enligt massmedieuppgifter är det en strid mellan tillverkare av antidrogmedlet antabus och Riksförsäkringsverket som har lett till att det blivit en mycket kraftig ökning av priset på tillnyktringsmedlet antabus.
Uppenbart är att det ur rehabiliteringssyfte kommer att vara negativt att väldigt många nyktra alkoholister inte fortsätter med antabus. Det finns dessutom en tendens att de som har en svag betalningsförmåga råkar oftare och mer illa ut. Visserligen kan det sägas att den som upphör att ta medlet och eventuellt återfaller i alkoholmissbruk får en betydligt större utgift. Men detta skulle i så fall vara ett cyniskt påstående som vi försöker avhålla oss från i Sverige att använda. Betydande grupper har genom åren fått det alkoholnegativa medlet antabus och många har klarat sig bra. Det är viktigt att såväl bruk som missbruk hålles under hög observans och samhälleligt stöd så att alkoholens skadeverkningar begränsas och helst minimeras. Avgifterna för alkoholmissbruket är ju betydande och detta behöver också vägas in i bedömningen.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till socialministern.
Avser regeringen att vidta åtgärder som innebär att det återigen är möjligt att tillämpa högprisskydd när det gäller antabus?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:969 besvarad av , ()
- Socialminister Margot Wallström
den 14 augusti
Elver Jonsson har frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärder som innebär att det återigen är möjligt att tillämpa högkostnadsskydd när det gäller antabus.
Jag vill först betona att det är det företag som tillverkar ett läkemedel som avgör om produkten skall omfattas av läkemedelsförmånen. Enligt gällande lagstiftning skall företaget då förhandla med Riksförsäkringsverket (RFV) om priset på läkemedlet. Endast om RFV och företaget kommer överens om priset kan produkten ingå i förmånssystemet.
När det gäller antabus har tillverkaren begärt att få höja priset med omkring 30 %. RFV har efter samråd med Landstingsförbundet inte ansett sig kunna godta en sådan kraftig höjning. Företaget har då valt att ta ut produkten ur förmånssystemet och kan därmed också höja priset.
En jämförelse visar att kostnaden för antabus för patienten var 690 kr per år före prishöjningen och att den efter prishöjningen och utträdet ur högkostnadsskyddet uppgår till 1 242 kr per år. Patienter som vårdas inom landstingen berörs inte direkt av prishöjningen. I dessa fall är det landstingen som upphandlar vissa kvantiteter av läkemedlet och därvid har möjlighet att förhandla med tillverkaren om priset. Inte heller drabbas personer som vårdas för alkoholberoende i institutionsvård, eftersom man där inte använder antabus i behandlingen. Mot alkoholmissbruk används också sedan 1997 ett nytt läkemedel, som dock har en annan verkningsmekanism än antabus. Detta läkemedel, som omfattas av högkostnadsskyddet, kostar patienten 325-1 300 kr för en behandling. Behandlingstiden är 3-12 månader.
Det är beklagligt när enskilda patienter drabbas av prishöjningar som denna. Regeringen kan dock inte besluta om prissättningen på enskilda läkemedel, utom i de fall då RFV har fattat ett beslut i en sådan fråga, vilket sedan överklagats till regeringen.
Avslutningsvis vill jag också nämna att frågor rörande prissättning av läkemedel nyligen har utretts bl.a. av Kommittén för prisreglering av läkemedel. Utredningens betänkande, Läkemedel i priskonkurrens (SOU 1997:165), är nu ute på en bred remiss. Även Läkemedelsdistributionsutredningen (SOU 1998:28) har behandlat dessa frågor.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.