ansvarsfrågor i rehabilitering
Skriftlig fråga 1998/99:549 av Gunnarsson, Rolf (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-04-20
- Anmäld
- 1999-04-27
- Besvarad
- 1999-04-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 april
Den politiska ledningen och tjänstemannaledningen för Försäkringskassan i Dalarna, har aktualiserat en mycket viktig fråga då det gäller ansvarsfrågorna i rehabiliteringsarbetet.
Man har, i ett konkret fall, berättat om en person med god yrkesutbildning, men som får svåra besvär av kemiska ämnen. Efter medicinsk behandling anses att personen inte kan återgå till sitt jobb. Omplaceringsmöjligheter saknas då personen är ensam anställd. Rätt till sjukpenning föreligger inte, då personen kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassans ledning menar nu att personen i fråga kommer i ett läge där ingen tar ansvar för honom. Försäkringskassan har inget ansvar, arbetsförmedlingen har inget ansvar - om inte personen säger upp sin anställning eller blir uppsagd. Ärendet finns redovisat i ett brev till Socialdepartementet med nr CK 1999-0043.
Situationen är, som det påstås i nämnda brev från försäkringskassan, paradoxal och det är bara att instämma i vad som står i brevet nämligen att det föreligger en "olikhet inför lagen".
Hur avser statsrådet att agera för att ta bort denna olikhet inför lagen?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:549 besvarad av Statsrådet Maj-Inger Klingvall
- Statsrådet Maj-Inger Klingvall
den 28 april
Rolf Gunnarsson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att ta bort den "olikhet inför lagen" som han redovisar när det gäller möjligheterna till rehabilitering.
Enligt gällande regelverk skall bedömning av arbetsförmågans nedsättning göras enligt en s.k. steg-för-steg-modell. Det innebär att arbetsförmågan skall bedömas stegvis mot nuvarande arbete hos arbetsgivaren, annat arbete hos arbetsgivaren eller mot normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Vid bedömningen skall det beaktas om den försäkrade efter arbetslivsinriktad rehabilitering skulle kunna arbeta. Är alla rehabiliteringsmöjligheter för återgång till det tidigare arbetet uttömda, men vederbörande är oförhindrad att ta ett annat arbete, måste han eller hon alltså söka ett annat arbete på arbetsmarknaden. Detta gäller lika för alla försäkrade. Om man sedan av olika skäl inte klarar att finna ett nytt arbete själv är det arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar att hjälpa till med olika former av åtgärder.
När det gäller Rolf Gunnarssons fråga är svaret att regeringen för närvarande bedriver en mycket aktiv politik för att åtgärda brister, öka effektiviteten och att stärka en likvärdig tillämpning i rehabiliteringsprocessen. Som exempel vill jag nämna de åtgärder regeringen vidtagit för att stimulera och underlätta samverkan mellan myndigheter. Våren 1997 lämnade regeringen den s.k. samverkanspropositionen (prop. 1996/97:63) till riksdagen där regeringen underströk vikten av att utveckla samverkan mellan olika aktörer när det gäller rehabilitering. Riksdagen biföll propositionen och i budgetpropositionen för år 1998 gjordes ytterligare preciseringar, bl.a. har försäkringskassorna fått särskilda medel för samverkan och rehabilitering.
Jag kan också nämna att regeringen avsatt 5 miljoner kronor från anslaget A1. Sjukpenning och rehabilitering m.m. till att stödja utvecklingsarbete inom rehabiliteringsområdet. Pengarna skall främst stödja projekt som inte kan finna sin finansiering från annat håll. Vidare föreslog regeringen i budgetpropositionen för 1999 att engångsvis tillföra socialförsäkringsadministrationen ytterligare 225 miljoner kronor för år 1999. Dessa extra medel ger försäkringskassorna större möjligheter att bl.a. tillse att den försäkrades behov av rehabilitering klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering.
Slutligen vill jag tillägga att regeringen har för avsikt att tillsätta en särskild utredare som bl.a. skall ha i uppdrag att utarbeta en etisk plattform för prioriteringar inom rehabiliteringsområdet. Rehabiliteringshandläggare på försäkringskassan ägnar sig varje dag åt bedömningar och val av åtgärder utan att det finns en gemensam grund för dessa bedömningar. En etisk plattform skulle utgöra grunden för att säkra centrala principer om en rättssäker och likvärdig tillämpning av socialförsäkringen. I utredningsuppdraget ingår också att se över rehabiliteringen för egenföretagare, självanställda m.m. samt att precisera rehabiliteringsanvaret på en alltmer föränderlig arbetsmarknad.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.