anställningstrygghet för lönebidragsanställda
Skriftlig fråga 1999/2000:40 av Eriksson, Stig (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-10-04
- Anmäld
- 1999-10-12
- Besvarad
- 1999-10-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:40
av Stig Eriksson (v) till näringsminister Björn Rosengren om anställningstrygghet för lönebidragsanställdaSedan det bidragsgrundande beloppet, 13 700 kr, för beräkningen av lönebidragets storlek fastslogs har beloppet inte förändrats. En lönebidragsanställd har i dag en lön runt 15 000 kr. Det innebär att det inte är ovanligt att en förening har egna kostnader för sin lönebidragsanställde med 30 000 kr. Detta innebär att många mindre organisationer/föreningar nu ser det som omöjligt att behålla den anställde. Det vore olyckligt om dessa lönebidragsanställda förlorar sina jobb. Deras arbete är också en viktig del för t.ex. byaföreningens existens.
Jag vill därför fråga:
Vilka åtgärder ämnar näringsministern vidta för att lönebidragsanställda i små organisationer/föreningar ska kunna känna trygghet i sin anställning?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:40 besvarad av näringsminister Björn Rosengren
den 11 oktober
Svar på fråga 1999/2000:40 om anställningstrygghet för lönebidragsanställda
Stig Eriksson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att lönebidragsanställda i små organisationer/föreningar skall kunna känna trygghet i sin anställning.
Jag vill först erinra om att anställning med lönebidrag förutsätter att lön och andra anställningsförmåner följer av kollektivavtal eller att lönen och förmånerna är jämförbara med förmåner enligt kollektivavtal inom branschen. Det vill säga bl.a. att lagen om anställningsskydd skall gälla. Anställning med lönebidrag är alltså en helt vanlig anställning.
Lönebidragets storlek skall bestämmas med hänsyn tagen till den arbetshandikappade personens arbetsförmåga relaterat till de arbetsuppgifter som personen har att utföra. Bidragsgrundande lönekostnad är bruttolön inklusive sociala avgifter, semesterersättning, premier för avtalsenliga arbetsmarknadsförsäkringar och sjuklön. Den högsta månadslönen som får ligga till grund för bidrag är 13 700 kr vid heltidsabete. Detta informeras arbetsgivaren om i samband med att lönebidrag beviljas.
Av historiska skäl finns många anställda med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer. Ofta har de kunnat erbjuda lämpliga och utvecklande arbetsuppgifter. Emellertid finns också svagheter hos vissa av dessa arbetsgivare. Arbetsmiljön är inte alltid utformad på ett tillfredsställande sätt, ensamarbete är ofta förekommande osv. Många organisationer har därtill en svag ekonomi och en följd därav är också att dessa anställningar sällan leder till anställning utan bidrag, vilket är ett övergripande mål för åtgärden.
Regeringen har ändock gjort bedömningen att de allmännyttiga organisationerna utgör en betydelsefull arbetsmarknad för arbetshandikappade. Av förordning (1991:333) om lönebidrag framgår därför att en allmännyttig organisation får beviljas en högre procent av den bidragsgrundande lönekostnaden än andra arbetsgivare. Detta förutsatt att vissa villkor beträffande bl.a. arbetsmiljön är uppfyllda.
Vad jag alltså vill ha sagt med ovanstående är att lönebidrag är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd vars avsikt är att underlätta för arbetshandikappade att få anställning. Det skall inte ses som en subvention till betalningssvaga arbetsgivare.
Jag vill också påpeka att anställda med lönebidrag har precis samma rätt till löneutveckling som övriga på arbetsmarknaden.
När det sedan gäller högsta bidragsgrundande månadslön så är det korrekt som Stig Eriksson säger att det var länge sedan beloppet höjdes, närmare bestämt 1992. En höjning av beloppet medför ansenliga kostnader för statskassan och har hittills inte varit möjlig att genomföra. I valet mellan att öka antalet lönebidrag och höja det högsta bidragsgrundande beloppet har regeringen valt att öka antalet lönebidrag.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.