anställning av utländsk arbetskraft i vården
Skriftlig fråga 2002/03:997 av Leijonborg, Lars (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-05-23
- Inlämnad
- 2003-05-23
- Besvarad
- 2003-05-28
- Svar anmält
- 2003-05-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 maj
Fråga 2002/03:997
av Lars Leijonborg (fp) till statsrådet Hans Karlsson om anställning av utländsk arbetskraft i vårdenVården har ett stort behov av att rekrytera ny personal. Även om arbetslösheten i Sverige är hög är det i praktiken ofta svårt att rekrytera personal med den kompetens som behövs för att vård av hög kvalitet ska kunna bedrivas. Vårdens personalförsörjning är utan tvekan en nyckelfråga för Sveriges framtida välfärd.
De flesta experter som analyserat vårdens personalbehov i ljuset av Sveriges demografiska utveckling har kommit fram till att det omöjligt kan klaras utan tillgång till invandrad arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen skriver i sin vårdyrkesprognos att behovet av omvårdnadsutbildad personal till och med år 2015 är 347 000 personer, 23 000 per år. Det beräknade tillskottet från gymnasiets omvårdnadsprogram är i genomsnitt 1000 per år.
För en tid sedan beslöt riksdagen att hos regeringen begära en utredning om en liberalare arbetskraftsinvandring. Det är mycket angeläget att den utredningen snabbt kommer igång.
Men även om den begärda utredningen arbetar mycket snabbt och resultatet blir ett positivt riksdagsbeslut, kommer vårdens problem att växa under tiden. Mycket talar för att det inom ramen för nu gällande regelverk borde ges större möjligheter för vården att anställa utländsk personal.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Är statsrådet beredd att medverka till att arbetsmarknadsmyndigheternas tillämpning av det så kallade nyckelpersonsbegreppet ändras så att möjligheterna att anställa utländsk vårdpersonal omedelbart ökas?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:997 besvarad av Hans Karlsson
den 28 maj
Svar på fråga 2002/03:997 om anställning av utländsk arbetskraft i vården
Statsrådet Hans Karlsson
Lars Leijonborg har frågat mig om jag är beredd att medverka till att arbetsmarknadsmyndigheternas tillämpning av det så kallade nyckelpersonsbegreppet ändras så att möjligheterna att anställa utländsk vårdpersonal omedelbart ökas.
Enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) får uppehållstillstånd ges till en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på något annat sätt. Beträffande arbetstillstånd anges i 1 kap. 5 § lagen att en utlänning ska ha tillstånd för att arbeta i Sverige på grund av anställning här eller utomlands, om inte utlänningen har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i något av de övriga nordiska länderna. Regeringen har rätt att föreskriva andra undantag från kravet på arbetstillstånd. Beslut om arbetstillstånd meddelas av Migrationsverket.
I 4 kap. 6@8 §§ utlänningsförordningen (1989:547) finns ytterligare bestämmelser om arbetstillstånd. I 6 § anges att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ska besluta om riktlinjer för bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Innan sådana riktlinjer utfärdas eller ändras ska sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare få tillfälle att yttra sig. Innan Migrationsverket bifaller en ansökan om arbetstillstånd ska verket samråda med länsarbetsnämnden. Kravet på samråd ska anses vara uppfyllt om Migrationsverket följer AMS riktlinjer. Migrationsverket får även, enligt 8 §, utan samråd med länsarbetsnämnden, meddela arbetstillstånd om det finns särskilda skäl med hänsyn till längden av den tid utlänningen har vistats här, hans personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.
De närmare förutsättningarna för arbetstillstånd anges inte direkt i utlänningslagen. Riktlinjer som tillämpas bygger på uttalanden i olika @ av riksdagen beslutade @ propositioner. I regeringens proposition 1983/84:144 sägs bland annat att även om arbetskraftsinvandring i normalfallet inte bör tillåtas så bör undantag kunna ske främst beträffande nyckelfunktioner inom industrin och näringslivet i övrigt samt inom vissa andra samhällsområden. Det kan vara fråga om personer som behövs för kvalificerad forskning, produktutveckling eller introduktion av ny teknologi. Vidare sägs att också andra undantag under särskilda förhållanden bör vara möjliga, inte minst i fall då arbetstagare med den utbildning och erfarenhet som behövs i ett visst fall inte finns att tillgå i Sverige. Slutligen anges att det även fortsättningsvis får ankomma på AMS att i samråd med arbetsmarknadens parter genom praxis klarlägga i vilka fall undantag bör kunna ske.
Av ovanstående framgår att dagens regelverk för arbetskraftsinvandring i och för sig är förhållandevis restriktivt. Det framgår emellertid också att det finns utrymme för flexibilitet i systemet.
Tillämpningen av bestämmelserna om arbetstillstånd ankommer på berörda myndigheter. Jag som statsråd har således inte någon möjlighet att gå in och för AMS föreskriva om begreppet "nyckelfunktion" ska tolkas på det ena eller andra sättet eller i övrigt ange hur myndigheterna ska agera i enskilda fall. AMS riktlinjer är något som myndigheten själv råder över och det är en sak för AMS att pröva vad nuvarande lagstiftning ger utrymme för.
Jag vill även framhålla att det enligt nuvarande regler finns möjligheter att ge arbetstillstånd för täckande av tillfällig arbetskraftsbrist i maximalt 18 månader. Denna möjlighet har på senare år inte minst utnyttjats när det gäller läkare och annan vårdpersonal från Östeuropa. AMS har också i ett flertal sådana fall, i dag över 500, givit dispenser som inneburit att tiden för vilken arbetskraftstillstånd kan ges utsträckts till 36 månader.
Jag kan i detta sammanhang också nämna att en parlamentarisk kommitté nyligen tillsatts för att göra en översyn av utlänningslagstiftningen (dir. 2003:28). Utredningsarbetet kommer i viss mån att beröra hur förutsättningarna för arbetstillstånd ska preciseras i lag.
Avslutningsvis vill jag gärna tillägga att jag delar Lars Leijonborgs uppfattning att personalförsörjningen i vårdsektorn är en framtida nyckelfråga. En viktig uppgift för den kommande utredningen om regelverket för arbetskraftsinvandring kommer därför vara att, i detta perspektiv, identifiera eventuella svagheter i det nuvarande systemet och föreslå hur sådana ska kunna åtgärdas. Samtidigt är min övertygelse att det helt avgörande för att framgångsrikt kunna möta den demografiska utmaningen är kraftfulla och effektiva insatser för att ta till vara alla de som i dag står utanför arbetsmarknaden. Det gäller inte minst sjukskrivna, äldre och stora grupper av invandrare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.