anmälningsplikt för våld i skolan
Skriftlig fråga 1997/98:360 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-01-26
- Anmäld
- 1998-02-02
- Besvarad
- 1998-02-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Alltför ofta försöker skolan hantera våld internt, men det sänder fel signaler. Det får inte finnas skilda rättssystem i samhället. Misshandel och olaga hot är just misshandel och olaga hot också när det äger rum i skolan. Våld skall alltid polisanmälas. Detta bör tydliggöras genom en ändring av skollagen. Enskilda skolor och lärare skall inte tvingas till svåra och ibland kontroversiella principiella avgöranden, som t.ex. om våld skall polisanmälas. Skolorna hamnar då i en mycket svår situation. Rektorer vet att om de gör en polisanmälan riktas mediernas ljus på skolan och man riskerar kritik. Å andra sidan vet man också att om man inte gör en polisanmälan kan man kritiseras för undfallenhet.
Det politiska ledarskapet har varit bristfälligt, är synen på polisanmälan av våld i skolan. Det är orimligt att politiker duckar och överlåter svåra principiella avgöranden till enskilda lärare och rektorer. Det är ett politiskt ansvar att lägga fast grundläggande regler för skolans verksamhet. Skolministern har tidigare avvisat tanken på att införa anmälningsplikt för våld i skolan. Häromdagen sade hon dock följande: "Det är rätt att polisanmäla brott som sker i skolorna. Brott och kriminalitet som förekommer i skolan skall behandlas på samma sätt som i övriga samhället." Det är bra att skolministern äntligen börjar ge tydliga signaler i frågan. Enbart ord räcker dock inte. En anmälningsplikt för våld bör införas i skollagen.
Är skolministern nu beredd att införa anmälningsplikt för våld i skolan?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:360 besvarad av , ()
- Statsrådet Ylva Johansson
Sten Tolgfors har frågat om jag är beredd att införa anmälningsplikt för våld i skolan, vilka åtgärder jag avser vidta för att främja skolans samarbete med polis och socialtjänst för att man i tid skall kunna hjälpa unga människor på glid rätt igen, vidare vad jag avser att göra för att utveckla skolpersonalens kunskap om hur mobbning förebyggs, upptäcks och bemöts samt vilka nya åtgärder jag avser att vidta för att tillse att landets skolor förebygger, upptäcker och stoppar mobbning.
De senaste dagarna har det diskuterats ett antal fall där våld och glåpord i skolan polisanmälts. De flesta inser att polisanmälan inte innebär en lösning på problemet med oro i skolan. Men de som hävdar att skolan på något sätt skulle ligga utanför polisens arbetsfält gör det väl lätt för sig. Det kan under vissa förutsättningar vara befogat att polisanmäla händelser i skolan även om jag vänder mig emot tanken på att regelmässigt anmäla elever till polisen. Det kan anmärkas att de flesta skolelever inte är straffmyndiga. Polisen kan endast under vissa förutsättningar utreda brott av den som inte har fyllt 15 år. Har den unge inte fyllt 12 år krävs dessutom synnerliga skäl.
Att införa en anmälningsplikt mot våld i skollagen är inte en garanti för att komma till rätta med problemet. Jag menar att det handlar om att alla i skolan skall känna sig trygga i förhållande till sina kamrater och till skolans personal så att skolan upplevs som en utvecklande miljö. Det är viktigt att i samarbete med hemmen sätta gränser som blir normbildande i skolarbetet redan från skolstarten.
Skolan är inte någon värdeneutral plats. Våra skolor har fått ett särskilt ansvar att hävda, värna och utveckla det demokratiska samhällets grundläggande värderingar. Därför är kraven på respekt för individens okränkbarhet och på varje människas rätt att bli bemött med respekt större i skolan än utanför. I skolan skall man alltid kunna känna sig trygg.
Skolan skall aldrig frånhända sig ansvaret för att värna dessa värderingar. Det kan aldrig överlämnas till polisen, sociala myndigheter eller någon annan myndighet. Det är skolans kanske viktigaste uppdrag att lägga grunden för ett demokratiskt förhållningssätt.
Sedan den 1 januari har vi en lagstiftning som än tydligare än förut markerar att varje vuxen som arbetar i skolan är skyldig att ingripa och förhindra varje form av mobbning, rasistiska beteenden eller annan kränkande behandling. Det är en viktig markering som ger alla vuxna som arbetar i skolan tydliga regler.
Det är också viktigt att skolhuvudmännen, kommunerna, tar sitt ansvar för att all personal i skolan får utbildning om att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning. Det kan handla om kontinuerliga insatser, punktinsatser eller i akuta situationer på både individ- och skolnivå. En sådan utbildning skall gälla för både rektor, lärare och övrig personal i skolan.
Det är mitt bestämda intryck att alltfler skolor och skolledare prioriterar arbetet mot våld och trakasserier högt. Rektorer tar allvarligt på det uppdrag vi givit dem.
Samarbete med andra samhällssektorer som t.ex. närpolis, socialtjänst, kyrkan, föreningslivet ser jag som naturliga och värdefulla inslag i det dagliga skolarbetet. Det är ett samarbete som kan vara fruktbart och som jag gärna vill uppmuntra. Detta belyses bl.a. i nationella brottsförebyggande programmet Allas vårt ansvar (Ds 1996:59) som regeringen antog i juni 1996 och som kommittén för brottsförebyggande arbete skall verka för att genomföra.
Vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) pågår ett särskilt skolprojekt för att öka elevernas kunskap om de principer som det svenska rättssamhället vilar på och att stimulera en diskussion om normer och värderingar. Ett viktigt syfte är att engagera eleverna i det lokala brottsförebyggande arbetet. Avsikten med pilotprojektet är att det skall resultera i en modell för hur ett projekt om brott och brottsprevention kan läggas upp på olika stadier.
Som jag svarat på i en tidigare fråga har jag för avsikt att införa skärpningar i läroplanerna om rektors ansvar att ta fram, använda, följa upp och utvärdera ett handlingsprogram mot kränkande behandling bland elever och anställda. I handlingsprogrammet skall finnas rutiner för hur personalen skall hantera problemen när de uppstår och hur kommunikationen mellan rektor, personal, elever och föräldrar skall skötas. Jag anser inte att det från statens sida skall föreskrivas hur dessa rutiner skall se ut. Det är utifrån varje situation som sådana bedömningar bör göras.
I socialtjänstlagen (1980:620) har den 1 januari 1998 en ändring införts som innebär en skyldighet för myndigheter, vars verksamhet berör barn och ungdom, att till socialnämnden anmäla om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Anmälningsuppmaningen gäller oavsett om misstanken gäller förhållanden i hemmet eller utanför, exempelvis om barn far illa i skolan.
Med anledning av de uppdrag om skolans värdegrund som regeringen gett till Skolverket och som till en del redovisas under våren samt de ändringar som regeringen kommer att göra i läroplanerna avser jag för närvarande att inte vidta några ytterligare åtgärder. Jag vill i detta också hänvisa till det svar som jag lämnade till Sten Tolgfors den 28 januari i år om handlingsprogram mot mobbning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.