Anhörigvårdare

Skriftlig fråga 2005/06:921 av Franzén, Mia (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-02-02
Inlämnad
2006-02-02
Besvarad
2006-02-08
Svar anmält
2006-02-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 februari

Fråga 2005/06:921 av Mia Franzén (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Anhörigvårdare

Öppenvård, hemtjänst och sjukhusansluten hemvård ersätter alltmer både äldreboenden och andra former av vårdplatser för psykiskt sjuka, cancersjuka och andra svårt sjuka människor i alla åldrar. Resultatet av detta är att många vårdar sina anhöriga på hel- eller deltid, oroas och känner ansvar utan någon som helst ersättning. Det har i undersökningar visat sig att även stödet till anhöriga ute i landets kommuner ser väldigt olika ut och inte har anpassats till de växande behov som anhöriga och närstående har. Eftersom alltfler blir anhörigvårdare, utan att själva känna att de egentligen klarar detta ansvar, borde anhörigstödet få en bättre utformning och en mer självklar plats som en del i utvecklingsarbetet. Dessutom borde anhörigas situation och inställning beaktas vid bedömningen och tas hänsyn till när avvägningar görs som inbegriper ett delansvar för anhöriga och närstående för del av omvårdnaden i hemmet. Det är orimligt att enbart ta hänsyn till den sjukes vilja, som många gånger präglas av en bristande sjukdomsinsikt, utan att samtidigt väga in om vård i hemmet eller i öppenvården verkligen kan accepteras utifrån ett professionellt sjukvårdsperspektiv. Särskilt orimliga framstår förväntningarna på anhörigas delansvar för omvårdnaden när ett verkligt stöd, inklusive avlastning, finns att tillgå för den som oftast helt utan egen omvårdnadskompetens tvingas bära ett sjukvårds- och säkerhetsansvar i hem som inte anpassats för vård. Det finns en lång rad vardagsproblem som många anhörigvårdare möter varje dag. Samtidigt är denna snabbt växande och obetalda yrkesgrupp så tyngd av varje dags bekymmer att de inte orkar göra sina röster hörda över de brister som är uppenbara.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att uppmärksamma de många anhörigvårdarnas situation?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:921 besvarad av Ylva Johansson

den 8 februari

Svar på fråga 2005/06:921 om anhörigvårdare

Statsrådet Ylva Johansson

Mia Franzén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att uppmärksamma de många anhörigvårdarnas situation.

Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till äldre, långtidssjuka och personer med funktionshinder är väl dokumenterad och känd. Anhörigomsorgen är mycket värdefull och ökar möjligheterna för många som är i behov av vård- och omsorgsinsatser att bo kvar i den ordinarie bostaden. Belastningen på anhörigvårdare är dock många gånger mycket hög och det är därför av största vikt att det finns fungerande stödformer för denna grupp. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) bör kommunen stödja anhörigvårdare med insatser som kan underlätta deras situation. Regeringen har under de senaste åren genomfört betydande satsningar för att främja utvecklingen av stödet till anhöriga.

Under åren 1999@2001 utgavs 100 miljoner kronor per år i stimulansbidrag till kommunerna för att utveckla stödformer till anhörigvårdare, det så kallade Anhörig 300. Anhörig 300 följdes av en satsning i den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården. Landsting och kommuner fick ett resurstillskott under åren 2002@2004 för att bland annat utveckla stöd till anhöriga som vårdar sjuka, äldre eller funktionshindrade personer. Enligt en förnyad överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har satsningen förlängts till 2007.

Från och med 2006 satsar regeringen ytterligare på att förstärka och förbättra stödet till anhöriga. Under åren 2006@2007 satsar regeringen 105 miljoner kronor per år för att förstärka och förbättra stödet till anhöriga som vårdar och hjälper någon närstående. Från och med 2008 är 80 miljoner kronor årligen avsatta för detta ändamål. Den allra största delen av dessa pengar går till kommunerna för att de ska utveckla varaktiga stödformer för att underlätta anhörigas situation, såväl fysiskt och psykiskt som socialt. Medlen ska bland annat användas för att nå ut till fler anhörigvårdare och att göra stödet mer lättillgängligt.

Frivilliga och ideella krafter har en viktig roll i stödet till anhörigvårdare. Kommunerna stimuleras därför genom att regeringen satsar 20 miljoner kronor per år för att utveckla verksamhet vid väntjänst- och anhörigcentraler. Regeringen har även förstärkt stödet till pensionärs- och anhörigorganisationer för att öka deras möjligheter att ge stöd till anhöriga.

Kunskapen om hur samhällets stöd till anhöriga som vårdar närstående bäst bör utformas för att underlätta de anhörigas situation behöver utvecklas. Det handlar bland annat om hur anhöriga bemöts, blir delaktiga i vård och omsorg samt om det praktiska och psykologiska stödet till anhöriga. Ett nationellt kompetenscentrum kan bidra till detta. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå till regeringen hur ett sådant centrum kan organiseras.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.