Ändring i artskyddsförordningen

Skriftlig fråga 2025/26:608 av Malin Larsson (S)

till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)

I regeringens pressmeddelande om ändringar i artskyddsförordningen anges att ändringen sker med anledning av en rättelse i den svenska språkversionen av EU:s fågeldirektiv och att syftet är att det svenska regelverket inte ska vara mer långtgående än vad EU‑rätten kräver.

Skogsstyrelsen, miljöorganisationer och skogsnäringen har under en längre tid framhållit att rättstillämpningen av artskyddet i skogsbrukssammanhang i dag präglas av betydande osäkerhet, där centrala frågor i praktiken har fått avgöras genom domstolsprövning snarare än genom tydliga lagmotiv och vägledning.

Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas varför regeringen inte valt att ta fram tydliga förordningsmotiv till ändringen i artskyddsförordningen. Av pressmeddelandet framgår att ändringen ska innebära en anpassning till fågeldirektivets rättade lydelse. Men det saknas ett närmare resonemang om hur ändringen är avsedd att påverka den praktiska tillämpningen och hur tillsynsmyndigheter och domstolar förväntas tolka bestämmelserna framöver.

Avsaknaden av förordningsmotiv riskerar därmed att leda till att även denna ändring – trots att den presenteras som en teknisk anpassning – i praktiken måste tolkas och avgränsas genom domstolsavgöranden. Detta är särskilt problematiskt i ett område där rättssäkerhet och förutsebarhet redan har varit föremål för omfattande kritik.

Förordningsmotiv hade kunnat klargöra hur

1. långtgående skyddet för fåglar är tänkt att vara i förhållande till pågående markanvändning
2. hur proportionalitetsbedömningar ska göras i praktiken.

I stället riskerar ändringen att bidra till fortsatt osäkerhet, där markägare, myndigheter och miljöorganisationer återigen hänvisas till domstolsprövning för att få klarhet i rättsläget.

Min fråga till arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz är därför:

Ser ministern och regeringen någon risk att avsaknaden av förordningsmotiv till ändringen i artskyddsförordningen leder till fortsatt rättsosäkerhet och behov av domstolsprövning, och avser ministern i så fall ta några initiativ för att skapa den tydlighet och förutsägbarhet som uppges vara syftet med ändringen?