Ams fördelning av pengar
Skriftlig fråga 2004/05:1406 av Acketoft, Tina (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-04-13
- Inlämnad
- 2005-04-13
- Besvarad
- 2005-04-20
- Svar anmält
- 2005-04-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 april
Fråga 2004/05:1406
av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Hans Karlsson om Ams fördelning av pengarNya siffror från ett jämställdhetsprojekt inom Ams visar att det är stor skillnad på vad män och kvinnor får för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Under två månader har man i ett län i södra Sverige mätt hur mycket pengar som fördelas på kvinnor och män inom olika arbetsmarknadspolitiska program i ett län. Skillnaderna är stora, framför allt när det gäller lönestöd och anställningsstöd. Under perioden betalades det ut 153 miljoner kronor i lönestöd till män, men bara 77 miljoner kronor till kvinnor. Detta trots att arbetslöshetstalen var ungefär lika stora för män som kvinnor. Enligt utredarna finns det all anledning att tro att det ser liknande ut över hela landet.
Baserat på ovanstående skrämmande uppgifter vill jag fråga statsrådet vad han ämnar göra för att förändra fördelningen av resurser inom Ams, så att kvinnor och män får samma rättigheter?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1406 besvarad av Hans Karlsson
den 20 april
Svar på fråga 2004/05:1406 om Ams fördelning av pengar
Statsrådet Hans Karlsson
Tina Acketoft har ställt en fråga till statsrådet Jens Orback. Frågan rör fördelningen av arbetsmarknadspolitiska medel mellan kvinnor och män. Ansvarsfördelningen inom regeringen är så fördelad att jag ska besvara frågan.
Till att börja med vill jag säga att i jämförelse med övriga EU har jämställdheten i svenskt arbetsliv kommit långt. Trots höga ambitioner är inte den svenska arbetsmarknaden jämställd. Vi vet att kvinnor och män arbetar i mycket skilda delar av arbetsmarknaden, att männen finns i högre utsträckning i de yrken som ger högre lön, medan kvinnorna återfinns i de yrken som ger sämre betalt och således lägre ersättning från försäkringssystemen. Vi vet också att kvinnor arbetar deltid i betydligt större omfattning än män. Dessutom har fler män än kvinnor fasta anställningar. Detta är också ett könsmönster som Sverige delar med många jämförbara länder.
Regeringen är medveten om att den könsuppdelning som finns på arbetsmarknaden även kan återspeglas inom de arbetsmarknadspolitiska programmen. Kvinnor och män är till viss del olika representerade, i förhållande till deras andel av de arbetslösa, inom programmen. Det är fler kvinnor än män i förberedande utbildning och aktiviteter inom vägledning och platsförmedling. Männen är i sin tur överrepresenterade inom subventionerade anställningar. Obalansen i fördelningen mellan kvinnor och män kan dels förklaras av hur könsfördelningen inom målgruppen ser ut för respektive insats, dels förklaras av hur urvalskriterierna är utformade för respektive program. En annan förklaring kan vara att könsstereotypa val och föreställningar avspeglas och att programmen därmed fungerar som konserverande.
Inom Arbetsmarknadsverket pågår ett långsiktigt arbete med att integrera ett jämställdhetsperspektiv genom att i dess förmedlings- och programverksamhet på såväl nationell som regional nivå genomgående belysa, analysera och beakta kvinnors respektive mäns villkor i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen. Vidare kommer erfarenheterna från brytverksamheten från såväl gamla som pågående brytprojekt att implementeras i den dagliga förmedlingsverksamheten för att förmå kvinnor och män att göra otraditionella yrkes- och utbildningsval. Strävan är att ge lika möjligheter för kvinnor och män att få ett varaktigt arbete. Det kan dock finnas skäl för regeringen att se över och eventuellt återkomma med förändringar i regelsystemet så att både kvinnor och män får lika möjligheter att ta del av arbetsmarknadspolitiska program och insatser som är effektiva och inriktade mot arbete.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.