Ambassadör mot människohandel och trafficking
Skriftlig fråga 2007/08:551 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-12-21
- Besvarad
- 2008-01-10
- Anmäld
- 2008-01-15
- Svar anmält
- 2008-01-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 december
Fråga
2007/08:551 Ambassadör mot människohandel och trafficking
av Carina Hägg (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Att det inom UD har inrättats en tjänst som ambassadör för internationellt samarbete mot människohandel och trafficking har varit en viktig markering för vikten av frågan och Sveriges ambitioner att bekämpa olika former av slaveri. Vidare är det viktigt att synliggöra sambandet mellan prostitution och handeln med människor för sexuella ändamål. Prevention, protection och prosecution är tre internationella ledord – jämställdhet, utbildning och att skydda offret såväl socialt, medicinskt som säkerhetsmässigt. Vidta rättsliga och polisiära åtgärder med lagstiftning och internationellt samarbete liksom opinionsbildning är viktiga delar. Stödet till utsatta barn får inte svikta. Kvinnor säljs som sexslavar till män och människor utnyttjas för slavarbete. Samtidigt som vi vet spännvidden i denna problematik, behovet av internationellt samarbete och att denna kriminalitet är i växande så är tjänsten som ambassadör snart obesatt. Jag anser att tjänsten måste återbesättas utan dröjsmål.
Avser utrikesministern att vidta några åtgärder för att tjänsten som ambassadör mot människohandel och trafficking kommer att återbesättas?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:551 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
den 10 januari
Svar på fråga
2007/08:551 Ambassadör mot människohandel och trafficking
Utrikesminister Carl Bildt
Carina Hägg har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder för att tjänsten som ambassadör mot människohandel kommer att återbesättas.
Arbetet mot människohandel är sedan flera år en prioriterad fråga i Regeringskansliet och berör ett flertal departement inklusive Utrikesdepartementet. UD har ansvar för Sveriges internationella arbete på detta område och departementet har därutöver sakansvar för det folkrättsliga konventionsarbetet och för skyddet av mänskliga rättigheter. Detsamma gäller vårt bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbete och EU:s omvärldssamarbete kring människohandel. Här kan vi angripa grundorsakerna till att barn, män och kvinnor hamnar i riskzonen.
Den särskilda tjänsten som ”ambassadör mot människohandel” har som Carina Hägg skriver varit ett uttryck för detta synsätt; människohandel är och kommer att förbli internationell till sin karaktär och måste motarbetas genom internationellt samarbete.
Samtidigt har det under den tid som denna särskilda tjänst funnits blivit alltmer uppenbart att arbetet mot människohandel kräver bättre nationell samordning mellan Regeringskansliets olika delar och mellan myndigheter som har ett nationellt ansvar, men som också – var och en på sitt område – har ett internationellt ansvar.
Den interdepartementala arbetsgruppen mot människohandel för arbetskraftsexploatering med mera, som har letts från Arbetsmarknadsdepartementet, har föreslagit att det inrättas en samordningsfunktion för människohandelsfrågor i Regeringskansliet. Det är en ordning som finns i flera andra länder. Vilket departement som i så fall ska ges det samordnade ansvaret är föremål för beredning.
I och med detta har det bedömts rationellt att huvuddelen av de för Regeringskansliet gemensamma uppgifter som Utrikesdepartementets samordnare tagit på sig överförs till en sådan eventuell samordningsfunktion. Självfallet kommer UD, liksom andra berörda departement, att behålla sakansvaret för sina delar av arbetet mot människohandel.
Regeringskansliets samlade ansträngningar mot människohandel ska bedrivas effektivt. Sverige kommer även fortsättningsvis att hålla en hög profil på det internationella planet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

