allt yngre rånare
Skriftlig fråga 1999/2000:1250 av Söderdahl, Willy (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-07-26
- Besvarad
- 2000-08-17
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1250
av Willy Söderdahl (v) till justitieminister Laila Freivalds om allt yngre rånareI en rapport från länskriminalen i Stockholm konstateras att personrånare blir allt yngre.
Många är också under 15 år. För såväl förövarna som offren är ett rån en svår belastning för deras framtid. Många av de åtgärder samhället sätter in angriper symtomen och det måste naturligtvis också göras, men för att långsiktigt kunna åtgärda problemet måste det göras noggranna analyser av orsakerna till att förövarna blir allt yngre.
Jag vill fråga justitieministern om hon avser att vidtaga några åtgärder för att klarlägga orsakerna till att förövarna blir allt yngre.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1250 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
den 17 augusti
Svar på fråga 1999/2000:1250 om allt yngre rånare
Justitieminister Laila Freivalds
Willy Söderdahl har frågat mig om jag avser vidta några åtgärder för att klarlägga orsakerna till att förövarna av rån blir allt yngre.
Inledningsvis vill jag förtydliga att enligt den rapport från länskriminalpolisen i Stockholm, som Willy Söderdahl hänvisar till, så var medelåldern för dem som misstänktes för rån under 1999 ca 20 år. En ökning av andelen under 15 år hade skett från 5 % 1995 till 12 % 1999. Enligt Brottsförebyggande rådets (BRÅ) studie av ungdomar som rånat ungdomar, ökade andelen misstänkta under 15 år i Stockholm men minskade i Malmö under perioden 1995@1999. Det är också viktigt att känna till att en ökad anmälningsbenägenhet kan stå för en del av den statistiska ökningen och att en del av de brott som anmäls som rån, i senare skeden av rättsprocessen visar sig vara andra typer av brott. Det finns alltså flera skäl att vara försiktig med att dra generella slutsatser på grundval av uppgifter om registrerade brott.
Under alla förhållanden är det högst oroväckande att unga människor begår brott. Som jag ofta har framhållit måste en framgångsrik kriminalpolitik bygga på kunskap om brottsligheten och dess orsaker. Jag håller alltså med Willy Söderdahl om att orsaken till att unga begår brott, bl.a. rån, är viktig att klarlägga.
En orsak till att antalet brott ökat kraftigt sedan 1950-talet är att antalet brottstillfällen ökat. Både BRÅ:s och länskriminalpolisens i Stockholm kartläggningar visar att mobiltelefoner spelar en viktig roll som objekt där unga personer rånar andra unga. Enligt länskriminalpolisens kartläggning står brott där en mobiltelefon tillgripits för hela ökningen bland 15@20-åringar mellan 1995 och 1999. Antalet ungdomsrån skulle sannolikt minska om samtliga de som blir rånade eller bestulna på sina mobiltelefoner skulle utnyttja möjligheten att omedelbart spärra telefonerna och därmed göra dem obrukbara. Vi har alla ett ansvar att inte skapa nya möjligheter för ungdomar att börja begå brott.
Oavsett antalet brottstillfällen i samhället, är det dock också viktigt att se på individuella orsaker till benägenheten att begå brott. BRÅ fyller även här en viktig funktion som regeringens expertorgan i kriminalpolitiska frågor. BRÅ har nyligen påbörjat ett arbete för att sammanställa kunskap om tidiga individburna och sociala riskfaktorer och för att belysa vilka tidiga åtgärder som har en positiv effekt när det gäller att förebygga brottslighet. Även på andra håll pågår sådant arbete, både Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse har uppmärksammat frågan om tidiga riskfaktorer. Vid den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet har nyligen presenterats två doktorsavhandlingar om ungdomsbrott och långsiktig kunskapsutveckling om tidiga riskfaktorer och brottsförebyggande arbete pågår också vid Örebro universitet.
Det är dock viktigt att frågor om brott uppmärksammas mer i den forskning som utförs på universitet och högskolor, även inom andra discipliner. Den nya myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering, som regeringen föreslagit och riksdagen nyligen fattat beslut om, skapar bättre förutsättningar för att stimulera tvär- och mångvetenskaplig forskning. Detta bör vara positivt när det gäller den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden om ungdomsbrottslighetens orsaker, en fråga som till sin karaktär är utpräglat tvär- och mångvetenskaplig.
Enligt min bedömning är det således relativt väl sörjt för kunskapsuppbyggnaden om orsaker till varför unga begår brott. Det ankommer dock på beslutsfattare på alla nivåer att också använda den kunskap vi redan har och som tas fram, i utformningen av politiken på de områden som är av central betydelse för att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga. Att exempelvis hyperaktivitet och aggressivitet i tidig ålder liksom senare anpassningsproblem i skolan och problematiska kamrat- och vuxenrelationer har ett samband med senare brottslighet finns det redan nu kunskap om, liksom att barn och ungdomar som bor i problembelastade bostadsområden eller går i problembelastade skolor löper större risk att begå brott. Bl.a. denna kunskap ligger till grund för regeringens brottsförebyggande program, Allas vårt ansvar, och för BRÅ:s stöd till det lokala brottsförebyggande arbetet, vilket har stor relevans just för ungdomsbrottsligheten.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.