allmäntjänstgöring

Skriftlig fråga 2000/01:1333 av Sandlin-Hedman, Lena (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-06-05
Anmäld
2001-06-12
Besvarad
2001-06-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 juni

Fråga 2000/01:1333

av Lena Sandlin-Hedman (s) till socialminister Lars Engqvist allmäntjänstgöring

De senaste två åren har problemen snabbt ökat när det gäller att besätta AT-läkartjänsterna i Norrlandslandstingen och övriga glesbygdslän. Bristen på nyexaminerade läkare som ska påbörja AT och därefter gå vidare med specialistutbildning är särskilt allvarlig.

Det är nu dags att återgå till det AT-system med solidarisk läkarförsörjning som fungerade från systemets tillkomst 1969 fram till 1994. Det finns anledning att hänvisa till de skäl för en jämnare AT-läkarfördelning som angavs i regeringens proposition 1988/89:138 och fastställdes av riksdagen. I propositionen angavs: En lämplig fördelning av AT-block är ett bra sätt att påverka den regionala fördelningen av läkare i landet. Erfarenheten visar att läkare som har flyttat till en viss landsdel tidigt i sitt liv ofta stannar där. Fördelningen fram till 1994 gjordes av Socialstyrelsen i samråd med Landstingsförbundet och landstingen genom samverkansnämnderna. En total riksram fördelades till de sex sjukvårdsregionerna där man sedan kom överens om fördelningen mellan landstingen inom regionen.

Jag vill fråga statsrådet Engqvist om han är beredd att vidta åtgärder för en återgång till det AT-system med solidarisk läkarförsörjning som fungerade fram till 1994.

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1333 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 13 juni

Svar på fråga 2000/01:1333 om läkares allmäntjänstgöring

Socialminister Lars Engqvist

Lena Sandlin-Hedman har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för en återgång till det AT-system med solidarisk läkarförsörjning som fungerade fram till 1994.

Bakgrunden till frågan är Norrlandslandstingens och övriga glesbygdsläns svårigheter att besätta AT-tjänster i tillräcklig omfattning.

Låt mig först säga att vi i dag inte har en generell brist på läkare i Sverige. Däremot kan det finnas brister inom vissa specialiteter och i vissa delar av landet. Det är givetvis bekymmersamt att vissa landsting har svårt att rekrytera läkare, såväl till ordinarie tjänster som till AT-tjänster. Det är också regeringens mening att det behövs ett planeringsstöd från den nationella nivån för att underlätta planeringen. Som en viktig del i arbetet med att komma till rätta med den rådande snedfördelningen av läkare fick därför Socialstyrelsen för knappt två år sedan till uppgift att verka som ett centralt planeringsstöd. Socialstyrelsens uppgift är att fortlöpande ta fram underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens behov av läkare för att bl.a. underlätta den lokala och regionala planeringen.

Visserligen är det inte längre Socialstyrelsen utan landstingen själva som bestämmer vilka AT-tjänster som utlyses, men jag utgår ifrån att man här ändå beaktar de bedömningar av behoven som Socialstyrelsen gör. Jag vill här också nämna att det för närvarande pågår ett intensifierat arbete vid Socialstyrelsen för att stärka planeringsstödets funktion.

Enligt de prognoser och bedömningar som gjordes i samband med Vårdkommissionens arbete finns det, bl.a. mot bakgrund av stora framtida pensionsavgångar, behov av att öka antalet platser i läkarutbildningen med 200 platser om året. En sådan utökning av utbildningsplatserna sker nu. Antalet läkare som utexamineras kommer således om några år att öka från dagens ca 750 till ca 950 per år. Detta förbättrar givetvis så småningom landstingens möjligheter att tillsätta sina AT-tjänster. Ett ytterligare värdefullt tillskott till vården utgör läkare med utländsk utbildning. Här ökade antalet legitimationer från 266 år 1998 till 428 år 2000. Siffran visar att det här finns en ökande potential för rekrytering.

Jag bedömer att Socialstyrelsens förstärkta arbete med det centrala planeringsstödet tillsammans med fler läkare kommer att förbättra landstingens möjligheter att tillsätta sina tjänster. Jag avser dock att följa den fortsatta utvecklingen med stort intresse och är beredd att återkomma med förslag till åtgärder om de förväntade effekterna inte uppnås.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.