äldre människors rätt till diagnos

Skriftlig fråga 1997/98:181 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-11-25
Anmäld
1997-12-01
Besvarad
1997-12-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:181 av Sten Tolgfors (m) till socialministern om äldre människors rätt till diagnos

I dag sköts de flesta av våra äldre i hemmet av anhöriga. Det är grunden till någonting positivt att många kan bo kvar i det egna hemmet. Samtidigt finns en risk för att anhörigas fysiska och psykiska arbetsbelastning kan bli övermäktig. De närstående som gör en så viktig samhällsinsats måste erbjudas utbildning, stöd och avlastning. Det är för övrigt ett förbisett faktum att anhöriga har rätt till denna avlastning. Genom att kommunen samarbetar med anhörigvårdare kan kvaliteten för de äldre som bor kvar hemma upprätthållas, samtidigt som kostnaderna faktiskt hålls nere.

Det är vidare centralt att gamla människor med begynnande symtom på Alzheimer eller demens får en korrekt diagnos. Många äldre människor saknar diagnos i dag med följd att ingen egentligen vet vad de lider av. Våra äldre och deras anhöriga har rätt att få veta hur det ligger till. Rätt vård och omsorg kan betyda mycket för att lindra och fördröja sjukdomens utveckling och dessutom ge de sjuka möjlighet till ett bättre liv.

Vad avser ministern göra för att tillse att våra äldres rätt till diagnos tillgodoses?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:181 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:181 om äldre människors rätt till diagnos
    Socialminister Margot Wallström

Sten Tolgfors har frågat mig om vad jag avser göra för att tillse att våra äldres rätt till diagnos tillgodoses.

Liksom Sten Tolgfors anser jag att det är självklart att gamla människor, likaväl som alla andra, skall få en korrekt diagnos. I det här sammanhanget tycker jag att det är viktigt att påpeka att målet att ge en god vård till alla naturligtvis också omfattar äldre personer, och oberoende av var vården ges.

Jag vill även framhålla att det pågår arbete för att förbättra diagnostiken när det gäller äldre människors sjukdomar.

Ett aktivt arbete med diagnostik av demenssjuka personer tycks, enligt Socialstyrelsen, ge effekter. Den modell som t.ex. beskrivs i ädel 50-projektet Bättre vård i hemmet för demenssjuka verkar kunna fungera och skjuter upp behovet av institutionsvård med ett år. Diagnostik som sker intensivt under tre månader i dagvård och arbete för att motivera patienterna gör vården bättre. En viktig sak här är dock att följa upp arbetet med hjälp av kontaktpersoner.

Avslutningsvis vill jag framhålla det centrala i att landstingen ser till att det finns tillgång till vård av läkare och distriktssköterskor för äldre personer och särskilt för dem med demenssymtom. Här är det emellertid viktigt att kommuner och landsting samverkar för att finna bra lösningar för en god hälso- och sjukvård oavsett var eller i vilken ålder patienten befinner sig.

Jag har i flera sammanhang uppmanat kommuner och landsting till mera av den sortens samarbete och jag avser att arbeta vidare med detta på olika sätt.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.