Aktivitet vid långtidsarbetslöshet
Skriftlig fråga 2017/18:528 av Lars Beckman (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-12-21
- Överlämnad
- 2017-12-21
- Besvarad
- 2018-01-04
- Sista svarsdatum
- 2018-01-04
- Svarsdatum
- 2018-01-04
- Anmäld
- 2018-01-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
När ett så kallat socialt företag i Hudiksvall nu, enligt Hudiksvalls Tidning, får kasta in handduken går en viktig verksamhet i graven. Arbetsförmedlingen (AF) insinuerar i en artikel att det är svårt att hitta arbetslösa med behov av särskilt stöd, vilket verkar vara en mycket ansträngd och märklig förklaring. Priset för myndighetens inkompetens riskerar att bli ett cementerat utanförskap. Gävleborgs län har mycket stora utmaningar på arbetsmarknaden. Särskilt långtidsarbetslösa och personer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är tydliga riskgrupper.
När konjunkturen är god måste jobbchanserna för dem maximeras. Alla goda krafter måste tas till vara. Därför blir jag beklämd när jag läser intervjun med Arbetsförmedlingen Hudiksvall om det sociala företaget som nu går i konkurs. Där antyds att det är svårt att hitta arbetslösa med behov av stöd. Det räcker med en snabb sökning på AF:s hemsida för att avfärda resonemanget: Antalet inskrivna långtidsarbetslösa på AF (över 12 månader) är drygt 400 i Hudiksvall. Jämfört med samma tidpunkt förra året är skillnaden obetydlig. Antalet deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin – vilket är programmet för långtidsarbetslösa – är nästan 300 personer i kommunen (!). Även i garantin står utvecklingen i princip stilla, trots superkonjunkturen. Det är också allvarligt att myndighetens personal inte har haft kontakt med verksamheten på två år. Det väcker frågor om myndighetens redan hårt kritiserade prioriteringar.
Att sociala företag och andra arbetsförberedande verksamheter inte prioriteras är en del av ett större mönster. I takt med att sysselsättningsfasen har avvecklats under senare år har fristående aktörer fått kasta in handduken. Resultaten är att långtidsarbetslösa lämnas åt sitt öde och utanförskapet förstärks. Till och med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har under 2017 klagat på att aktivitetsnivån för långtidsarbetslösa är beklämmande låg och sjunkande. Vi riskerar att stå med tiotusentals människor i passivitet i AF:s program nästa år. Det sistnämnda är förvisso ett resultat av att den socialdemokratiskt ledda regeringen gravt misskött arbetsmarknadspolitiken. Men det faller faktiskt på ansvarig myndighet att säga ifrån när det går för långt.
Mot bakgrund av det ovanstående vill jag därför fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Anser ministern att det i en kommun som enligt AF:s egen statistik har 400 långtidsarbetslösa finns ett behov av kompletterande aktörer, och ska arbetslösa ha en möjlighet att delta i aktivitetsskapande verksamheter i stället för att gå hemma passiva?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:528 besvarad av Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
A2017/02484/A
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknads- och etableringsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:528 av Lars Beckman (M) Aktivitet vid långtidsarbetslöshet
Lars Beckman har frågat mig om jag anser att det i en kommun som enligt Arbetsförmedlingens egen statistik har 400 långtidsarbetslösa finns ett behov av kompletterande aktörer och om arbetslösa ska ha en möjlighet att delta i aktivitetsskapande verksamheter i stället för att gå hemma passiva.
Svensk arbetsmarknad går starkt. Det är idag mer än 200 000 fler personer som jobbar jämfört med när regeringen tillträdde. Arbetslösheten har minskat tydligt och antalet inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin blivit färre. Antalet långtidsarbetslösa har dessutom minskat tydligt sedan tredje kvartalet 2014.
Trots den goda utvecklingen kvarstår utmaningar på arbetsmarknaden och en sådan handlar om att komma till rätta med långtidsarbetslösheten. Andelen av de arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden har ökat under många år. Det gäller främst de som saknar en fullföljd gymnasieutbildning, är födda utanför Europa, personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga samt äldre arbetslösa.
Alla som kan jobba ska jobba. En aktiv arbetsmarknadspolitik innebär att arbetssökande ska ges tillgång till insatser som stärker deras möjlighet till jobb. Politiken ska underlätta för arbetsgivare att hitta den arbetskraft de söker. Regeringen har lagt om arbetsmarknadspolitiken för att öka de rustande inslagen och stärka matchningen på arbetsmarknaden.
Den som stått länge utan arbete ska ges tillgång till insatser för att rustas till arbete, inte delta i sysselsättning eller aktivitetsskapande åtgärder som inte leder vidare till jobb. Regeringen ersätter flera av dagens anställningsstöd med introduktionsjobb som innebär ett mer kraftfullt och förenklat stöd. Introduktionsjobben blir ett viktigt verktyg i Arbetsförmedlingens uppdrag att få långtidsarbetslösa och nyanlända i arbete. Genom extratjänster och moderna beredskapsjobb har dessutom möjligheten till egen försörjning genom arbete stärkts för individer som står långt ifrån arbetsmarknaden och vi ser att dessa utvecklas i mycket god takt.
I maj presenterade regeringen även ytterligare åtgärder för förbättrade resultat hos Arbetsförmedlingen genom bland annat uppdrag till myndigheten att redovisa hur myndigheten säkerställer service och närvaro på rätt plats i landet med fokus på utsatta stadsdelar och kommuner med långtidsarbetslöshet.
Det arbete som bedrivs av arbetsintegrerade sociala företag, idéburen verksamhet samt civilsamhällets organisationer är mycket värdefullt, särskilt för individer som varit arbetslösa under en längre tid. Regeringen har utvidgat möjligheterna till arbetsträning och förstärkt arbetsträning för långtidsarbetslösa hos dessa aktörer. Arbetsträning, till skillnad från sysselsättningsplatser inom det tidigare fas 3, ställer krav på att anordnaren anpassar insatsen utifrån de behov som deltagaren har för att komma närmre arbetsmarknaden.
Sammantaget innebär regeringens politik att individer som står långt ifrån arbetsmarknaden kan erbjudas aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser som utgår från individens behov och som stärker deras förutsättningar för att få ett jobb eller påbörja studier.
Stockholm den 2 januari 2018
Ylva Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.