åklagarnas arbetsbelastning
Skriftlig fråga 2001/02:1077 av Nordlund, Harald (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-04-19
- Anmäld
- 2002-04-23
- Besvarad
- 2002-04-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 april
Fråga 2001/02:1077
av Harald Nordlund (fp) till justitieminister Thomas Bodström om åklagarnas arbetsbelastningÅklagarmyndigheternas handläggningstider minskade under förra året. En personalenkät från december visar att två tredjedelar av åklagarna arbetar övertid flera dagar i veckan och många anser att arbetsbelastningen har ökat under hela det gångna året. 24 % tycker att de inte har tillräckligt med tid för att utföra ett professionellt arbete. Enligt uppgifter i medierna är det de mindre vardagsbrotten som blir lagda åt sidan och förblir ouppklarade. Det finns anledning att förmoda att den förbättrade statistiken har bekostats både av överutnyttjande av befintlig personal och genom prioritering av ärenden. De brott som inte ådrar sig allmänhetens intresse och som har få och enskilda målsägare blir fortfarande inte utredda. Detta är i sig illavarslande men kan också medföra att allmänhetens förtroende för rättsväsendet urholkas och att man inte anser det vara mödan värt att anmäla mindre brott.
Min fråga till justitieministern är:
Hur avser statsrådet att agera för att åklagarna får en hållbar arbetssituation så att allmänhetens förtroende för rättsväsendet inte rubbas i denna situation?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1077 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 24 april
Svar på fråga 2001/02:1077 om åklagarnas arbetsbelastning
Justitieminister Thomas Bodström
Harald Nordlund har frågat mig hur jag avser att agera för att åklagarna ska få en hållbar arbetssituation så att allmänhetens förtroende för rättsväsendet inte rubbas i denna situation.
Jag vill inledningsvis framhålla att regeringen med kraft verkar för att brottsutredningar ska genomföras rättssäkert, snabbt och i mycket nära anslutning till brottet. Detta är avgörande för att kunna upprätthålla enskilda människors stora förtroende för åklagarnas och polisens verksamhet.
Regeringen och myndigheterna eftersträvar en ordning där polisen betydligt oftare än i dag kan vara förundersökningsledare i utredningar om enkel eller medelsvår brottslighet. Därför är det angeläget att den polisiära förundersökningskompetensen breddas och förstärks. Jag vet att det utvecklingsarbetet pågår och att åklagarorganisationen i stor utsträckning har medverkat i det arbetet på ett värdefullt sätt.
Jag vill här också framhålla att Beredningen för rättsväsendets utveckling, som regeringen tillkallade i december 2000, ska undersöka möjligheterna att med bibehållen rättssäkerhet öka effektiviteten och kvaliteten i rättsväsendets arbete.
Åklagarorganisationen har liksom rättsväsendets övriga myndigheter fortlöpande utvecklat verksamheten för att kunna möta de krav som ställs på en modern organisation inom rättsväsendet. Den reform som genomfördes 1996 innebar att antalet åklagarmyndigheter blev betydligt färre. Då infördes också en ny ansvars- och uppgiftsfördelning som innebar en renodling av ledningsfunktioner och brottsbeivrande verksamhet. Nästan all operativ åklagarverksamhet utförs sedan dess vid åklagarkamrarna under ledning av chefsåklagare.
Riksåklagaren har tagit initiativ till en process som innebär att arbetsorganisationen förändras vid åklagarkamrarna. Förändringen leder allmänt sett till ökad specialisering och ökad samverkan med polisens utredningsverksamhet på de allra flesta åklagarkamrar. Den nya organisationen innebär att åklagarna bildar grupper med ett gemensamt ansvar för en viss typ av ärenden. Syftet är att åklagarna i en grupp under viss tid ska fokusera sina insatser på vissa brottstyper för att åstadkomma en rationell arbetsfördelning och ännu effektivare arbetsmetoder. Vid ungefär hälften av landets åklagarkamrar har det i nära samverkan med polisen också införts en funktion för ärendesortering. Ordningen innebär att kvalificerade befattningshavare hos polisen och åklagarkammaren tillsammans i ett mycket tidigt skede avgör hur brottsutredningar ska prioriteras och genomföras.
Riksåklagaren utvecklar målmedvetet åklagarorganisationens kapacitet för att effektivare kunna bekämpa mängd- eller vardagsbrottslighet. En indelning av åklagarkamrarna i grupper ledda av specialiståklagare på denna typ av brottslighet har inrättats på flera håll i landet och en bemanning av dessa pågår. Enligt Riksåklagaren ska åklagarna som ska leda detta arbete på åklagarkamrarna få en särskild utbildning samt på sikt en större roll i det lokala kriminalpolitiska arbetet. Det övergripande syftet med utvecklingsarbetet är att åklagarna ska ha ett mera uttalat övergripande ansvar för utredningar av mängdbrott.
De åtgärder som har genomförts och det utvecklingsarbete som pågår inom åklagarorganisationen och polisen är viktiga för att förstärka och förbättra brottsutredningsverksamheten. Jag kommer givetvis att noggrant följa det arbete som myndigheterna bedriver på området.
Jag vet att Riksåklagaren prioriterar arbetsmiljöarbetet inom åklagarorganisationen. Riksåklagaren ser fortlöpande över och analyserar åklagarnas arbetsuppgifter, arbetsledningen och arbetsfördelningen på åklagarkamrarna i syfte att åstadkomma en bättre arbetsmiljö för alla anställda inom åklagarorganisationen. Jag kommer givetvis att även på detta område följa vilka insatser som genomförs.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.