abort - en mänsklig rättighet
Skriftlig fråga 2004/05:416 av Qarlsson, Annika (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-11-23
- Inlämnad
- 2004-11-23
- Besvarad
- 2004-12-01
- Svar anmält
- 2004-12-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 november
Fråga 2004/05:416
av Annika Qarlsson (c) till statsrådet Jens Orback om abort @ en mänsklig rättighetAbort är en fråga som inte diskuteras mycket i Sverige längre, inte sedan sjuttiotalet. Men i övriga Europa är det annorlunda. Frågan om rätten att bestämma över sin egen kropp, liksom rätten till hälsa och rätten att själv bestämma och rätten att slippa intrång i privatlivet diskuteras nu i Europa. Internationell rätt stadgar att människor har rätt till högsta möjliga nivå av hälsa. Reproduktiv och sexuell hälsa är en del av detta.
Sedan decennier har också folkrättsliga överenskommelser slagit fast att kvinnor har rätt till jämställdhet och frihet från diskriminering. Det är alltså inte bara män som har rätten till hälsa och rätten att bestämma över sin egen kropp. Det finns också mycket tydliga regler om rätten till privatliv och rätten att slippa intrång i privatlivet. Sedan drygt tjugo år står det också klart att den gamla regeln om staters suveränitet bryts av folkrättsliga regler om mänskliga rättigheter. I många länder finns olika lagar som berör sexualitet och reproduktivitet, trots att det hör till det privata. Detta drabbar särskilt kvinnor.
De som har en annan syn, än vi i Sverige, på kvinnors rättigheter och abortfrågan är mycket aktiva. Därför är debatten inte avslutad för vår del. Vi som tror att rättigheter ska gälla lika för män och kvinnor måste faktiskt ta den här debatten på allvar i Sverige och i Europa.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka kvinnors rätt till abort som ett led i att stärka kvinnors mänskliga rättigheter inom EU?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:416 besvarad av Ylva Johansson
Svar på fråga 2004/05:416 om abort - en mänsklig rättighet
Statsrådet Ylva Johansson
Annika Qarlsson har frågat jämställdhetsminister Jens Orback vilka åtgärder han avser att vidta för att stärka kvinnors rätt till abort, som ett led i att stärka kvinnors mänskliga rättigheter inom EU. Arbetet inom regeringen är så organiserat att det är jag som ska besvara frågan.
Inom EU saknas ett gemensamt regelverk för bland annat abortfrågan. Hälso- och sjukvårdsfrågor omfattas inte av gemenskapskompetensen, utan utgör en av de frågor där medlemsstaterna enats om att beslut ska fattas på nationell nivå. Det finns dock möjligheter av mer informellt slag att aktivt föra en dialog om rätten till säkra aborter med övriga EU-länder, bland annat inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete samt inom FN-systemet.
Enligt den gällande abortlagen (1974:595) får abort endast utföras på en kvinna som är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om utländska kvinnors rätt att få abort i Sverige (S 2003:10). Utredningen har fått i uppdrag att se över förutsättningarna för och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som inte är bosatta i Sverige och som inte är asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige under förutsättning att de själva står för kostnaderna. Uppdraget inbegriper en rad komplexa frågeställningar där konsekvenser av olika slag behöver belysas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 december 2005. Därefter kommer frågan i sedvanlig ordning att beredas i Regeringskansliet.
Slutligen vill jag understryka att jag instämmer i att abortfrågan är mycket viktig att lyfta fram både internationellt och i Sverige. Kvinnor måste ha rätt och möjlighet att själva bestämma över sin egen kropp. Vi vet att illegala aborter ofta är väldigt riskfyllda. Den svenska regeringen anser att rätten till fria och säkra aborter är en förutsättning för att kvinnor ska kunna tillgodogöra sig mänskliga rättigheter, så som till exempel rätten till bästa möjliga hälsa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

