65-årsgränsen och tandvårdsersättningen

Skriftlig fråga 1999/2000:1228 av Johansson, Kenneth (c)

den 20 juli

Fråga 1999/2000:1228

av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Ingela Thalén om 65-årsgränsen och tandvårdsersättningen

Av 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring framgår att ersättning för tandvård endast lämnas om tandvården utförts av en legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist som inte fyllt 65 år. Möjlighet att meddela undantag från bestämmelserna finns inte. Lagstiftningen leder till särskilda problem för patienter och vårdgivare då behandlingstiden är relativt lång, som vid tandregleringsbehandlingar etc. Tandregleringsbehandlingar är fleråriga, ofta 3@4 år. Alla tandregleringsbehandlingar måste förhandsprövas hos försäkringskassan. 65-årsgränsen innebär att en tandläkare i tandreglering inte kan vara säker på att själv kunna fullfölja en behandling som påbörjats då denne är 61 år eller äldre. Det kan inte ha varit meningen att lagstiftningen i praktiken blir så stelbent att tandläkare i tandreglering måste upphöra med verksamheten redan vid 61 års ålder.

Jag tycker att det finns anledning att diskutera 65-årsgränsen generellt. Men som en kortsiktig åtgärd bör nuvarande lagstiftning göras mer flexibel och patientvänlig, så att de beskrivna problemen inte behöver uppstå. Förslag som ger möjlighet att meddela undantag bör, enligt min uppfattning, aktualiseras.

Min fråga till socialförsäkringsministern är:

Vilka åtgärder avser socialförsäkringsministern vidta så att ett flexiblare regelverk möjliggör att påbörjade längre behandlingar ska kunna inledas och slutföras, av samma behandlare, inom ramen för tandvårdsersättningen?