Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 65

Riksdagsskrivelse 1879:65

Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 65.

15

X:o 65.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1879.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af såväl Kongl.

Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers
framställningar i fråga om eftergift af kronans rätt till
danaarf.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.)
S. A. K.

Riksdagen, som i ett sammanhang till behandling förehaft dels Eders
Kongl. Maj:ts till'' Riksdagen aflåtna nådiga propositioner angående eftergift
af kronans rätt till en del danaarf, dels ock åtskilliga af enskilda
personer i likartadt syfte gjorda framställningar, får härmed i underdånighet
anmäla sina i dessa frågor fattade beslut.

l:o. I anledning af en utaf rä,ttaren Anders Petterssons enka, Brita
Christina Ersdotter, i underdånighet gjord ansökning, att, sedan Anders
Pettersson den 19 Januari 1865 aflidit i Skårby inom Salems socken och
Stockholms län och såsom sterbhusdelegare efterlemnat sökanden och sin
syster Anna Stina Pettersdotter, hvilken sistnämnda vistades å okänd ort
och, ehuru kungörelse att arf tillfallit henne efter Anders Pettersson i
vederbörlig ordning utfärdats, icke låtit sig afhöra, i följd hvaraf det
henne tillskiftade arfvet borde tillfalla kronan, Eders Kongl. Maj:t täcktes,

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 6ti.

1 anseende till sökandens sjuklighet och nödstälda belägenhet, af gunst
och nåd förunna henne det arf, som bort tillkomma hennes mans syster,
och som den 31 December 1877, enligt afgifven redogörelse, uppgick till
113 kronor 56 öre, har Eders Kongl. Maj:t — efter det utlåtanden i
ärendet afgifvits dels af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län, dels ock af advokatfiskal^! i Kammarkollegium, hvilken, jemte
tillstyrkan af bifall till ansökningen, förklarat sig icke göra något anspråk
på andel i danaarfvet — uti en till Riksdagen den 31 sistlidne
Januari aflåten nådig proposition, med afseende å hvad i ärendet förekommit
och den nödstälda belägenhet, hvari enkan Brita Christina Ersdotter,
enligt företedt intyg, sig befunne, föreslagit Riksdagen, att kronans
rätt till ifrågavarande arfsmedel måtte få öfverlåtas på bemälda enka;
och har Riksdagen bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i förenämnda hänseende
täckts föreslå.

2:o. Sedan brandvakten vid Gripsholms slott Johan Lindström den

2 Juni 1876 aflidit utan att några arfvingar efter honom vore kända
eller inom natt och år efter det Lindströms död blifvit vederbörligen
kungjord sig anmält, samt Kammarkollegii advokatfiskalsembete med anledning
häraf anmodat vederbörande embetsmyndighet om åtgärders vidtagande
för att bevara kronans rätt till Lindströms qvarlåtenskap, hade
Lindströms enka, Maja Stina Lindström, född Sandberg, hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär behållningen i makames bo enligt
den efter Lindström upprättade bouppteckning utgjorde allenast 346 kronor
50 öre samt sökanden, på sätt företedda intyg utvisade, befunne sig
i torftiga omständigheter och till följd af ålder och sjuklighet vore urståndsatt
att genom arbete sig försörja, kronans rätt till danaarf efter
sökandens man måtte till sökandens förmån efterskänkas. Till berörda
ansökning hade såväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands
län som Kammaradvokatfiskalsembetet, hvilkas yttranden deröfver
infordrats, med hänsyn till den ringa behållningen i boet samt
sökandens fattigdom och oförmåga att försörja sig, tillstyrkt bifall, hvarjemte
advokatfiskalsembetet anmält, att detsamma afstode den del af berörda
danaarf, som enligt gällande stadganden embetet tillkomme; och
har Eders Kongl. Maj:t, i anledning af hvad sålunda förekommit, uti en
till Riksdagen den 31 Januari innevarande år aflåten nådig proposition
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande medel måtte på
enkan Lindström öfverlåtas.

Denna nådiga framställning har vunnit Riksdagens bifall.

CD CD CD

17

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 65.

3:o. Efter det rådmannen Johan Nordqvist den 5 December 1875
afiidit i Sala utan att efterlemna kända arfvingar samt Rådstufvurätten
derstädes genom utslag den 26 November 1877 förklarat, att Nord qvista
qvarlåtenskap, med undantag af 7,000 kronor, som Nordqvist genom
muntligt testamente den 28 Mars 1871 disponerat för olika ändamål,
skulle såsom danaarf falla kronan till, hade, enligt hvad af en till Riksdagen
den 31 sistlidne Januari aflåten nådig proposition inhemtats, dels
Sala stadsfullmäktige hos Eders ''Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att
de ifrågavarande medlen måtte anvisas till understöd åt fattiga barn inom
Sala stad, dels ock Maria Sofia Böhlmark och Carolina Böhlmark, under
uppgift att de skulle vara beslägtade med Nordqvists före honom aflidna
hustru Maria Dorothea Wahlberg, i underdånighet sökt att framför Sala
stad bekomma ifrågavarande danaarfsmedel; öfver hvilka ansökningar ej
mindre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län än
äfven Kammaradvokatfiskals-embetet afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden,
dervid advokatfiskalsembetet upplyst, att danaarfvet enligt redovisning
den 19 Mars 1878 uppginge till 12,539 kronor 41 öre; och har
Eders Kongl. Maj:t, som funnit berörda ansökningar icke till annan åtgärd
föranleda, nu föreslagit Riksdagen, att medgifva, att, då Sala stad i
ersättning för förlorad tullfrihet af statsverket åtnjöte ett årligt belopp
af 104 kronor 72 öre, af de ifrågavarande danaarfsmedlen ett belopp af
2,100 kronor, i kapital, efter räntefot af fem procent, motsvarande i jemnadt
tal omförmälda tullfrihetsersättning, måtte få Sala stad tilldelas,
under vilkor att staden för framtiden från samma ersättning afstode.

Riksdagen har bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om berörda
danaarfsmedel täckts föreslå.

4:o. Uti en till Riksdagen den 31 sistlidne Januari aflåten nådig
proposition har Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att kronans rätt till danaarf
efter skräddaren Anders Abrahamsson i Lugnet inom Finnerödja socken
och Skaraborgs län, hvilken den 4 Juli 1875 afiidit utan att efterlemna
kända arfvingar, matte afstås till förmån för Abrahamssons enka Maria
Elisabeth Abrahamsson. Af den nådiga propositionen har Riksdagen inhemtat,
bland annat, att hela behållningen i det gemensamma boet enligt
bouppteckningen uppgått till 507 kronor 79 öre, deraf största delen bestode
af en stugubyggnad, som vore värderad till 400 kronor och utgjorde
enkans bostad; att då den hufvudsakliga tillgången i boet sålunda, jern likt
10 Kap. 2 § Giftermålsbalken, skulle skiftas med två tredjedelar på mannens
och en tredjedel på hustruns lott, bemälda enka, som vore 64 år
Bill. till Riksd. Prof. 1879. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Raft, 3

IB Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 65.

gammal och ur stånd att med eget arbete sig försörja, antagligen inom
kort skulle komma att falla fattigvården till last; samt att enkan Abrahamssons
till Eders Kong! Maj:t ingifna underdåniga ansökan om bekommande
af ifrågavarande danaarfsmedel blifvit förordad såväl af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet som ock af advokatfiskal i
Kammarkollegium, hvilken anmält, att han afstode till bemälda enkas
förmån den andel i danaarfvet, som lagligen tillkomme honom.

Riksdagen har bifallit Eders Kongl. Maj:ts omförmälda framställning.

5:o. Sedan handlanden i Arboga Carl Petter Pettersson aflidit den
14 November 1S74, efterlemnande enka, Charlotta Pettersson, född Zetterberg,
men inga kända arfvingar, och bouppteckning efter honom förrättats
den 10 Februari 1875, hade, enligt hvad af en till Riksdagen
den 28 sistlidne Februari aflåten nådig proposition inhemtats, kammaradvokatfiskalen
yrkat, att hälften af boets behållning måtte förklaras utgöra
danaarf, hvarefter Rådstufvurätten i Arboga genom numera laga
kraftvunnet utslag bifallit detta påstående. Bouppteckningen hade visserligen
utvisat brist i boet; men enligt en af enkan Pettersson, den 25 Juni
1878 föranstaltad ny uppskattning af den bland boets tillgångar befintliga
fasta egendomen samt en af henne den 11 Juli samma år lemnad
uppgift å tillgångar och skulder i boet, skulle dock hafva förefunnits en
behållning af 1,419 kronor 60 öre. I en den 18 September 1878 ingifven
skrift hade enkan Pettersson hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit om afstående till hennes förmån af kronans rätt till ifrågavarande
danaarf och till stöd för denna ansökning åberopat, att hon vid sitt
giftermål infört i boet eu icke obetydlig förmögenhet, och att hon nu vid
framskriden ålder saknade full arbetsförmåga och vore i knappa vilkor.
Efter det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län,
med förmälan, att magistraten i Arboga vitsordat hvad enkan Pettersson
sålunda uppgifvit, tillstyrkt bifall till ansökningen och kammaradvokatfiskalen,
uti infordradt yttrande, förordat densamma under förbehåll likväl,
att den andel af danaarfvet, honom lagligen tillkomme, måtte af
sterbhuset utgå, har Eders Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att kronans
rätt till dessa arfsmedel, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande andel deri, måtte på enkan Pettersson öfverlatas;
och har detta Eders Kongl. Maj:ts förslag af Riksdagen bifallits.

6:o. Efter det Clara Bosalie Paqualin den 11 Januari 1873 aflidit
i Norrtelje och rådstufvurätten derstädes genom laga kraftvunnet utslag
den 15 Juli 1878 i mål emellan advokatfiskal i Kammarkollegium, å

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 65. 19

Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt enkan Ulrika Bergström,
född Littmark, jemte utredningsmannen i Clara Rosalie Paqualins bo, å
andra sidan, angående bättre rätt till Clara Rosalie Paqualins qvarlåtenskap,
förklarat, att qvar låtenskapen skulle såsom danaarf kronan tillfalla,
både dels Norrtelje stadsfullmäktige i underdånighet anhållit, att medlen
måtte tillfalla Norrtelje stad, der den aflidna haft sitt hemvist, dels enkan
Bergström i underdånighet sökt, att, ehuru laglig bevisning icke kunnat
åstadkommas rörande hennes slägtskap med den aflidna, sökanden, hvars
möderneslägt burit namnet Paqualin, måtte i anseende till sin höga ålder
och stora fattigdom få på sig öfverlåten kronans rätt till samma danaarf;
i hvilket ärende underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län än äfven af advokatfiskalen
i Kammarkollegium, hvilken sistnämnde den 10 sistlidne December
upplyst, att danaarfvet då utgjorde 10,203 kronor 89 öre, hvaruti
ingino-e 760 kronor 84 öre, utgörande auktionssumman för försåld lösegendom,
hvilket belopp enkan Bergström den 1 Mars 1873 fatt uppbära;
och har Eders Kongl. Maj:t uti en den 31 Januari innevarande år afbiten
nådig proposition* nu föreslagit Riksdagen medgifva, dels att, med hänsyn
till enkan Bergströms styrkta medellöshet och deraf följande oförmåga
att återgälda ofvan nämnda, af henne uppburna 760 kronor 84 öre, kronans
anspråk på berörda belopp måtte till förmån för enkan Bergström
varda efterskänkt, dels och att, då Norrtelje stad i ersättning för förlorad
tullfrihet af statsverket åtnjöte 34 kronor 90 öre årligen, ett belopp af
700 kronor, motsvarande, i jemnadt tal och efter räntefot af 5 procent,
i kapital omförmälda tullfrihetsersättning, måtte Norrtelje stad tilldelas,
under vilkor att staden för framtiden afstode från samma ersättning.

Riksdagen har bifallit, hvad Eders Kongl. Maj:t beträffande ifrågavarande
danaarfsinedels disposition täckts föreslå.

7:o. Inom Riksdagen har förslag blifvit väckt, att, som inga arfvingar
efter pigan Anna Lisa Bjugg, hvilken aflidit i Arboga stad den
16 Oktober 1851, låtit sig af höra, och Arboga rådstufvurätt genom utslag
den 9 December 1878, hvilket ej blifvit öfverldagadt, förklarat den
aflidnas qvarlåtenskap, uppgående enligt lemnad uppgift till 3,693 kronor
45 öre, för danaarf, Riksdagen måtte medgifva, att detta danaarf, efter
afdrag af den kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande andel deri,
finge tillerkännas Arboga stad för att användas till dess folkskoleväsendes
utveckling och befrämjande; varande af motionären såsom stöd för hans
framställning hufvudsakligen andraget, att Anna Lisa Bjugg större delen

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 65.

af sin lefnad, så väl under barnaåren, som vid mera framskriden ålder,
tillhört Arboga samhälle, der hon under de senare åren af sin lifstid
ständigt vistats, samt att Arboga stad egnat berömvärd omsorg åt folkskoleväsendet,
för hvars utveckling och befrämjande staden redan vidkänts
och äfven för närmaste framtiden komme att få vidkännas betydliga
kostnader.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då Riksdagen in o hemtat,

att Arboga stad i ersättning för förlorad tullfrihet årligen från
statsverket har att uppbära ett belopp af 150 kronor, har Riksdagen för
sin del medgifvit, det kronans rätt till danaarf efter pigan Anna Lisa
Bjugg må till staden Arboga för ofvan omförmälda ändamål eftergifvas,
med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande andel
i qvarlåtenskapen samt under vilkor att Arboga stad af det årliga anslag,
staden nu i ersättning för förlorad tullfrihet eger uppbära, afstår ett så
stort belopp, som motsvarar ränta, efter fem för hundra om året, å den
på staden sig belöpande andel af ifrågavarande danaarf.

8:o. Med företeende af handlingar, som utvisade, att enkan Maria
Siljander aflidit i Söderhamn den 22 Juli 1876 utan att efterlemna kända
arfvingar, hvarefter hennes qvarlåtenskap, enligt redovisning uppgående
till 526 kronor 68 öre, genom Söderhamns rådstufvurätts utslag den 27
Januari 1879 förklarats skola såsom danaarf falla Ivongl. Maj:t och kronan
till, har inom Riksdagen föreslagits, att detta danaarf måtte tillerkännas
Söderhamns stad, sedan den kammaradvokatfiskalen tillkommande
andel deri blifvit afdragen.

På grund häraf och då Riksdagen inhemtat, att staden Söderhamn
i ersättning för förlorad tullfrihet årligen uppbär ett belopp af 41 kronor
89 öre, har Riksdagen för sin del medgifvit, att kronans rätt till danaarf
efter enkan Maria Siljander må eftergifvas, med förbehåll af den
kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande andel i qvarlåtenskapen
samt under vilkor att Söderhamns stad af det årliga anslag, staden nu i
ersättning för förlorad tullfrihet eger uppbära, afstår ett så stort belopp,
som motsvarar ränta, efter fem för hundra om året, å den på staden sig
belöpande andel af ifrågavarande danaarf.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 20 Maj 1879.