Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92. 13

Riksdagsskrivelse 1868:92

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92. 13

“Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en i Mars för
besluts fattande i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och
förvaltning, samt för val af landstingsman, eller, inom de härad eller tingslag,
der sommarting hållas, af valman för landstingsmans väljande; en i Oktober
för bestämmande af kommunens utgifts- och inkomst-stat enligt § 63; och en
i December månad för granskning af såväl fyrktalslängden, som debiteringsoch
uppbördslängden, samt för anställande af val till de befattningar inom
kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, och af revisorer, äfvensom af
valmän för landstingsmans väljande i de härader eller tingslag, der landstingsmannaval
skall ske å vinterting."

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1868.

NT:o SS.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1868.
_ ,— hos Andra Kammaren den 15 — —•

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i
Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad
den 21 Mars 1862.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.)

S. A. K.

Uti särskilda hos Riksdagen gjorda framställningar har blifvit yrkadt,
att en hvar, som till stadskommun erlägger skatt, också må ega rösträtt i dess
angelägenheter. Enligt nu gällande stadgande angående rösträtt i stadskommun

!4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

utom Stockholm, är ingen till kommunen skattskyldig person röstberättigad,
med mindre han till Staten erlägger en riksdalers bevillning efter Art. II Bevillningsstadgan.
Deraf följer, att egare af stadsfastighet, som i taxeringsvärde
understiger två tusen R:dr, är från rösträtt utesluten, ehuru han är skyldig
att i förhållande till åsatt bevillning lemna bidrag till kommunalbehofvens fyllande.
Likaså är en person, som eger fastighet af stadsjord, beröfvad all rökrätt
för denna sin fastighet, såvida dess taxeringsvärde ej uppgår till tre tusen
fyrahundra R:dr. Da det synes vara med den i kommunal lagarne nedlagda
grundsats om motsvarighet i förhållandet mellan rösträtt och skattskyldighet
fullt öfverensstämmande, att alla de kommunens medlemmar, som till densamma
erlägga utskylder, erhålla en deremot svarande rättighet att i dessa utskylders
bestämmande taga del, samt sadant blifvit för den största och folkrikaste
bland rikets städer medgifvet, utan att några olägenheter deraf veterligen följt,
har Riksdagen jemväl ansett en dylik rättighet höra innevånarne i rikets öf
riga städer tillkomma.

Riksdagens uppmärksamhet har jemväl blifvit fästad å behofvet deraf,
att någon påföljd stadgades för försummadt inbetalande af kommunalutskylder
i stad, i likhet med hvad på landet redan eger ruin. Då vid 1865—1866 årens
riksdag Rikets Ständer beslöto att hos Eders Kong!. Näjd anhålla om den
ändring af sista punkten i 70 § af Förordningen om kommunalstyrelse på landet,
att donna punkt komme att erhålla följande lydelse: “Vid indrifvandet af

dessa medel eger kronofogden att såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos
den restskyldige tre procent af det resterande beloppet", hvilken ändring blifvit
lag medelst Eders Kongl. Majds nådiga Kungörelse den 29 Juni 1866, stöddes
Rikets Ständers beslut, bland annat, derpå, att, derest icke den betalningsskyldige
vore underkastad någon påföljd för uraktlåtenhet att i föreskrifven tid
erlägga sina kommunalutskylder, utan till och med kostnaden för deras indrifvande
drabbade kommunen, den betalningsskyldige skulle finna det vida beqvämligare
att i sitt hem aflemna utskylderna till den, som komme att afhemta
dem, än att inställa sig vid uppbördsstämma^ helst han såmedelst kunde vinna
en eller annan månads anstånd med liqviden, hvilket innefattade lockelse till
ett missbruk, hvars utbredning bolde förekommas. Enahanda skål företer sig
i fråga om kommunalutskylder i stad; och då det icke gifves utväg för vederbörande
myndigheter att medelst stadgande af något slags vite eller stämmoböter
åstadkomma ett korrektiv mot nämnda från flera städer försporda missbruk,
anser Riksdagen att en med bestämmelsen i ofvanberörda Kongl. Kungörelse
likartad påföljd bör stadgas för underlåtenhet att i föreskrifven tid erlägga
utskylder till stadskommun; hvaremot, enär härvid företer sig den olikhet
med förhållandet å landsbygden, att, medan derstädes kronofogde indrifver
beloppet och derför är berättigad till en viss uppbördsprovision, i staden der -

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

emot indrifvandet åligger tjensteman, h vil k a äro derför på annat sätt aflönade,
det tillägg till gällande stadgande, som nu åsyftas, icke behöfver innehålla, att
de tre procent utöfver oguldna utskylderna, som hos den restskyldige må uttagas,
skola utgöra “uppbördsprovision“, utan vederbörande vara Öppet lemnadt
att, derest medlen anses icke höra tillkomma nämnde tjensteman såsom vedergällning
för besväret med dessa utskylders indrifvande, på annat sätt deröfver
förfoga.

På dessa skäl har Riksdagen för sill del beslutat, att 12 § 1 inom. samt
70 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862
skola erhålla följande förändrade lydelse:

12 § 1 mom.

“Den, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, eger en röst för bevillning,
efter Art. II Bevillningsstadgan, till och med en R:dr, samt vidare
“en röst för hvarje derutöfver efter nämnda artikel påförd hel riksdalers be
“vinning till Statens

70 §.

“Efter slutad uppbördsstämma ingifver Drätselkammaren till Magistraten
“berättelse, huru uppbörden utfallit, och fogar dervid restlängd öfver oguldna
“stadsutskylder.

“Magistraten låter de oguldna utskylderna i laga ordning uttaga och
“till Drätselkammaren aflemna. Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver
hos den restskyldige uttagas tre procent af det resterande beloppet.“

Riksdagen framhärdar etc

Stockholm den 15 Maj 1868